Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Wirfält

Sverige behöver SVT:s bredaste nöjesprogram

Melodifestivalens final 2019 med Jon Henrik Fjällgren. Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
Kristdemokraternas ekonomiske politiske telesperson Jakob Forssmed och partiledaren Ebba Busch Thor. Foto: THOMMY TENGBORG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Johan Wirfält. Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Johan Wirfält om betydelsen av public services lägereldar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Vad är egentligen en kärna? Frågan aktualiseras av Kristdemokraternas partisekreterare Peter Kullgren (DN, 2/10). Med skattefinansieringen av SVT och SR är det läge att smalna av uppdraget, menar Kd. Genom att ”skala av krimskramset” och fokusera på kärnverksamheten ska public service stärkas. Bred underhållning bör överlåtas åt andra.

Peter Kullgren har goda poänger om både behovet av effektiviseringar och smartare innehåll. Men hans resonemang bygger på ett felslut. 

Det var det här med kärnan.

SR och SVT:s uppdrag är att sända radio och tv i allmänhetens tjänst. Extra vikt läggs vid att ”slå vakt om programområden som är betydelsefulla för allmänintresset”. Alltså: nå ut till vanligt folk. Det är inte jag som påstår detta – utan Lena Adelsohn Liljeroth, tidigare kulturminister och undertecknare av nuvarande sändningstillstånd som går ut vid årsskiftet. 

Efter värnpliktens avskaffande och skolans splittring är SR och SVT på många sätt den sista vi har kvar.

Kanske hade kulturministern lyssnat på Alliansregeringens framtidskommission. Förutom Kd:s partiledare Göran Hägglund bestod den bland annat av Lars Trägårdh, professor och tillitsforskare. Han brukar påpeka att tre institutioner varit grundläggande för den sociala sammanhållningen i Sverige: allmän värnplikt, gemensam skola – och public service. 

Det är våra gemensamma lägereldar, platserna där vi lär oss att världen är större än vardagsrum och mobilskärm. Efter värnpliktens avskaffande och skolans splittring är SR och SVT på många sätt den sista vi har kvar. 

Tror man att sådana behövs vore det förödande att kapa bred underhållning från public service. Det är genom att använda en institution – till exempel titta på tv-programmen den sänder – som tillit skapas. Därför är räckvidden avgörande. 

Problemet är alltså inte att SVT är för breda. Melodifestivalen, för att ta ett uppenbart exempel, är så framgångsrik att formatet inte bara bildat europeisk skola utan nu även går på export till USA. Problemet är snarare att mycket underhållning är för smal – vissa P3-program verkar i dag ha en tänkt målgrupp som knappt når utanför redaktionen på, säg, Filip och Fredriks produktionsbolag Nexiko.

Bred och bra underhållning fyller en fundamental samhällsfunktion. Det borde vara debattens kärna.

 

Johan Wirfält är skribent och debattchef på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm

I spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar talar om hur man väcker läslust hos unga med poesi som berör och förstör.