Joel Halldorf

Vill S få makt i lokala moskéer?

Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Söndagen den 19 september är det val i Svenska kyrkan. 

Joel Halldorf förklarar varför de politiska partierna borde hålla sig borta. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KYRKOVALET. Blott Sverige svensk kyrkopolitik har. Det är bara här som de partier som styr staten genom riksdag, regering och allehanda utskott också anser sig lämpliga att leda en kyrka. Det är en absurd ordning som är dålig för både kyrkan och partierna, och det är hög tid att avskaffa den. 

Svenska kyrkan är, som det står i kyrkoordningen, en kyrka som vilar på tron på att Bibeln är Guds heliga ord. Håller Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna med om detta? Om inte, varför ställer de då upp i valet till en kyrka som har en annan övertygelse än de själva? 

Det vore som att låta AIK bestämma över Hammarby IF, eller som att Trafikverket fick dra upp riktlinjerna för Dramaten. Att påpeka absurditeten i detta handlar inte om ett underkänna vare sig Trafikverket eller AIK:are, utan bara att påpeka att det är fel organisation på fel plats. 

Och låt oss för klarhets skull betona att det handlar om organisationerna, inte personer. Det finns säkert många gudfruktiga politiker som tar plats i kyrkomötet på mandat från S, C eller SD. Men problemet är just att de sitter där på mandat från sekulära partier. Det betyder att de formas av en politisk agenda, eftersom politiska partier styrs av partiboken snarare än Bibeln. 

Ett vanligt argument vänsterifrån är att det är bra att partierna är aktiva i kyrkan, eftersom de driver henne i progressiv riktning.

Åtminstone hoppas jag att det är så? För här är den andra märkligheten i detta system. Hur ska vi tolka det faktum att S, C och SD väljer att delta i styret av en religiös organisation, och därmed underordna sig läran om att Bibeln är Guds ord? Gör de därmed inte ett avsteg från principen om att de ska vara religiöst neutrala organisationer? Eller står de lika öppna för den muslimska, judiska och buddhistiska trosbekännelser som de gör för den kristna?

Hur de än vänder sig hamnar de fel här. Antingen är de politiska partierna sekulära, och då har de inte i kyrkovalet att göra. Eller så är de kristna lutheraner, och då behöver väljarna fundera på om de verkligen kan rösta på dem i de ordinarie riksdagsvalen. För nog finns det många som tycker att Bibeln och religiösa bekännelser ska hållas en bit ifrån politiken. 

Ett vanligt argument vänsterifrån är att det är bra att partierna är aktiva i kyrkan, eftersom de driver henne i progressiv riktning. Göran Greider skriver att en kyrka som kopplade loss från partierna snart skulle bli ”både inåtvänd och allt mer reaktionär”. I samma anda svartmålar Anders Lindberg icke-partipolitiska grupper i kyrkovalet genom att likna dem vid Trump och Orbán. Detta trots att många av de här gruppernas ledamöter är mer positiva till invandring och mångkultur än det parti Lindberg själv företräder i debatten. 

Anders Lindberg är politisk chefredaktör på Aftonbladet.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Men hela detta argument är i grunden besynnerligt. Anser sig Socialdemokraterna ha rätten, plikten eller vad det nu är att inte bara styra staten, utan också gå in i organisationer som är separerade från staten och styra dem åt det håll som de finner lämpligt? Ska vi vänta oss att partiet, med hela sin enorma och välsmorda organisation, också ger sig in i lokala moskéer och judiska råd? Att de bildar avdelningar i frikyrkoförsamlingar, för att kunna driva dessa föreningar i en viss politisk riktning? 

Nej, Greiders och Lindbergs idé om att statsbärande partier ska utöva makt genom att sitta i religiösa samfunds styrelser är problematisk ur en religionsfrihetssynpunkt. I ett pluralistiskt samhälle kommer det inte an på staten att styra kyrkan – lika lite som kyrkan kan förvänta sig att kunna styra staten genom religiösa dekret. 

Rösta för allt i världen inte på något politiskt parti.

Den skrämseltaktik som inte minst S nu ägnar sig åt för inför helgens val går ut på att det är nödvändigt att rösta på dem för att inte ge SD mer makt i kyrkan. Men detta är ju en situation som S och C själva skapat. Det är de som har gjort partipolitisk aktivism i Svenska kyrkan till norm, vilket öppnat för SD och Alternativ för Sverige att göra samma sak. Nu förväntas vi lösa problemet genom att ta mer av den medicin som orsakat eländet. 

Men det finns andra och bättre vägar. Sofia Lilly Jönsson argumenterar väl och passionerat i Aftonbladet Kultur för att den som inte delar kyrkans tro ska avstå från att rösta i kyrkovalet. Jag föreslår i stället att även icke-troende visar respekt för kyrkans integritet, för religionsfriheten och för separationen mellan stat och kyrka genom att rösta på någon av de kyrkliga nomineringsgrupperna. 

Kyrkovalet kan verka komplicerat, men tänk så här: ”Öppen kyrka” lutar åt vänster, Posk står i mitten och ”Frimodig kyrka” till höger. Rösta på någon av dem. 

Och rösta för allt i världen inte på något politiskt parti. 


Joel Halldorf är författare, teolog och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Kvällstidningsteologi 2010–2020. Från populism till pandemi”.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=95264&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.