Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Joel Halldorf

Skolverket norpar själens nycklar

Michael Gambon som Albus Dumbledore i filmatiseringen av Harry Potter. Foto: FILMBOLAG COURTESY OF WARNER BROS. ENT.
Foto: ANDREAS HILLERGREN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Joel Halldorf. Foto: OLLE SPORRONG

Skolverket kämpar för att göra skolan till vad man betraktar som en neutral plats. 

Joel Halldorf påpekar att barn måste lära känna den kultur som formar oss. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Häromdagen avslutade vi vår läsning av ”Harry Potter”, och tårarna rann på både mig och dottern när vi följde Harrys ensamma sista vandring mot Voldemort. Den scen som så fantastiskt gestaltar Jesus ord i Johannesevangeliet: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” För som Dumbledore konstaterar på mellanstationen som råkar heta King’s cross, är det kärleken och frivilligheten i Harrys offer som gör att döden inte kan besegra honom.      

Filosofi är fotnoter till Platon, heter det. I samma anda kan litteraturen beskrivas som en uppföljare till Bibeln. Homeros finns så klart också i bakgrunden, men uppsjön av motiv gör Bibeln svårslagen.

Kain mördar Abel. Abraham offrar Isak. David skickar Uria i döden för att själv få Batseba. Judit hugger huvudet av Holofernes. Paulus på Damaskusvägen. Den sista måltiden, korsfästelsen och uppståndelsen.

Själva bildningen kan aldrig bli neutral.

Ekona av detta finns över allt, för det är så litteratur fungerar. Den är ett pågående samtal, en konversation som sträcker sig över sekler. Vill man förstå vad som sägs måste man veta vad som tidigare sagts.

Detta verkar Skolverket inte förstå, eftersom man föreslagit att Bibeln ska plockas bort ur läroplanerna. Anna Westerholm, chef för läroplansavdelningen, skriver i tidningen Dagen att det visst inte kommer leda till att Bibeln försvinner ur undervisningen, för: ”Vi vill med vårt förslag i stället förstärka undervisningen kring religiösa urkunder.” (23/10).

Naturligtvis är kunskap om religiösa urkunder viktigt i en tid av växande mångkultur. Men Bibeln är inte vilken urkund som helst, utan en klassiker som format vår kultur.

Skolverket har fört en lång kamp för att göra skolan till vad man betraktar som en neutral plats, en institution som inte prioriterar någon livsåskådning. Rent juridiskt ska det absolut vara så, men själva bildningen kan aldrig bli neutral. Skälet är att den syftar till att göra eleverna redo för verkligheten, och verkligheten är alltid specifik.

Vi går miste om möjligheten att förstå oss själva.

Svenska elever råkar finnas i en verklighet som inte präglas av religiösa urkunder i allmänhet, utan av just Bibeln. Det är inte en åsikt eller värdering, utan ett faktum. Bibeln genomsyrar allt från stor litteratur, till sagor och populärmusik. Vi kan tycka vad vi vill om lämpligheten i det, men Skolverkets uppgift är inte att lägga verkligheten till rätta, utan att förbereda eleverna för den.

Denna verklighet finns inte bara utanför oss, utan kultur är något vi bär inom oss – den formar och präglar oss. Klassiker är, skriver författaren Italo Calvino, böcker som utövar ett särskilt inflytande genom det avtryck de lämnar när de gömmer sig i minnets lager, förklädda till individens eller kollektivets omedvetna.

Detta gör bildning så viktigt. Utan den utestängs vi inte bara från stor konst och svenskt kulturarv.

Vi berövas nycklar till vår själ; vi går miste om möjligheten att förstå oss själva.

 

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Gud: återkomsten”.

Han ger nya nycklar till historien – se intervjun med Edward Blom

Ett samtal mellan kulturhistorikern och gastronomen Edward Blom och dramatikern och Expressens kulturskribent Martina Montelius.