Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Joel Halldorf

Shopping är begär som löper amok

Joel Halldorf. Foto: OLLE SPORRONG
Shoppingens högtid? Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

Om vår kultur varit sant materialistisk – då skulle vi älskat tingen även efter att nyhetens behag bleknat.

Joel Halldorf om vår hunger som är för stor för att stillas av saker.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | MATERIALISM. I Narnia, berättar faunen Tumnus, är det alltid vinter men aldrig jul. Det beror på den Vita häxans förbannelse: hon gör så att vintern aldrig ger vika, och hennes trolldom håller också jultomten borta.

Men orden syftar på något mer. "Häxan och lejonet" är en allegori, och lägger man örat mot texten anar man att författaren och filosofen CS Lewis tänker på sin sekulära samtid.

Alltid vinter, aldrig jul. Det är, enligt Lewis, världen utan Jesus-barnet.  

Men ser vi oss omkring i dessa dagar måste vi konstatera att Lewis beskrivning inte stämmer. Sverige beskrivs ibland som ett av världens mest sekulariserade länder – men julfirande lider vi ingen brist på.

Det är som att vi inte ens klarar tanken på en vinter utan jul. När november mulnar, träden kläs av och det tjocka mörkret lägger sig över landet är det lätt att förtvivla. Frågan är om någon av oss skulle stå ut om det inte var för ljusen som tänds, musiken, gemenskapen, maten, gåvorna och allt det som hör till en god jul.

Men finns det inte också något mer i den här längtan efter värme, fest och samhörighet? Även det är en allegori. Den obligatoriska julen, den som vi vägrar att ge upp, är bokstavens yta: den pekar mot en instinkt djupt inom oss. En som säger att vinter utan jul vore onaturligt. Att ljuset ska bryta in just när det är som mörkast.

Jungs arketyp

Därför har så många kulturer och folk en fest när året vänder och mörkrets välde rullas tillbaka. Psykologen Carl Gustav Jung skulle kallat det för en arketyp, och antropologen James George Frazer beskriver en rad sådana högtider i sin klassiska "Den gyllene grenen".

Teologer förklarar det så här: Evangeliet ligger förborgat i varje människa, och tar formen av en längtan efter världen som den borde vara. Det är därför vi firar jul mitt i den smällkalla sekulariseringen – vi anar instinktivt att det är så det ska vara. Vintern vore outhärdlig annars; ljus måste lysa i mörkret.  

Men julen är inte bara ljus. Visst: god mat, glädje, gemenskap – i bästa fall har vi upplevt något av detta de senaste dagarna. Men här finns också annat. Detta är den tid då ensamheten är som ensammast, Bris telefoner går varma och konflikter bubblar upp till ytan. Också den instagramvänliga julen har sin svärta: kvävande familjeidyll, otacksamma barn och drivor av prylar till människor som redan har allt. 

Människan har goda instinkter – men samtidigt en osviklig förmåga att fördärva livets vackraste gåvor. Den amerikanske författaren Flannery O’Connor gestaltar mästerligt dubbelhet i sina noveller. Här bottnar mord, mobbning och misär inte i ondska eller tomhet, utan i något gott som blivit förvridet.

Carl Gustav Jung. Foto: KEYSTONE / KEYSTONE PRESSENS BILD

Överflödet gör oss illamående

Visst gäller detta även julen? Ta det faktum att julhandeln slår nytt rekord, trots allt vi vet om klimatkris och världsfattigdom. Överflödet gör oss nästan illamående – ändå envisas vi med att stapla varor under granen. Varför? Här finns något gott som blivit skevt. 

Är det, som det ibland påstås, materialism som ligger bakom: vår kärlek till tingen? Nej, faktum är att materialism hade varit att föredra framför det julklappshetsen är ett uttryck för.

Augustinus, denna missförstådde tänkare, kan hjälpa oss att förstå. Människan är, menar han, först och främst längtan. En älskande varelse – inte det tänkande ting som upplysningen försökte reducera henne till. Vårt begär är oändligt, skriver han, eftersom vi är skapade för gemenskap med en Gud som är oändlig. 

Så vad händer om Gud lyfts ur ekvationen? I sin självbiografi "Bekännelser" tolkade Augustinus sin andliga resa så här: "Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig." Den rastlösa oro som de flesta av oss är bekanta med ser han som ett tecken på en otillfredsställd längtan efter något större.

Vad skulle han säga om han såg våra julklappsberg? Kanske detta: "Elementärt, kära senmoderna konsumist! Det är den oundvikliga konsekvensen av placera varelser med ett oändligt begär i en avförtrollad värld med endast ändliga ting."

Konsekvensen, med andra ord, är en kultur präglad av shopping.

En kultur av shopping. Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

Shopping lovar lycka

Shopping är begär som löper amok: vår hunger är för stor för att stillas av ting, men vi vet inget annat sätt. Därför går vi från vara till vara med en sådan vana att det blivit en ritual. Den nya produkten väcker vårt begär, en tid av längtan följer, därefter införskaffandet och tillfredsställelsen – som bleknar strax efter att förpackningen brutits.

Det är en paradoxal liturgi: shoppingen lovar lycka, men bygger på att vi är evigt otillfredsställda. Ägandet dödar eros, som teologen William Cavanaugh skriver. Vi öppnar paketet och spanar efter nästa pryl.

Vi älskar alltså inte att äga – vi älskar att skaffa. Om vår kultur varit sant materialistisk, då skulle vi älskat tingen även efter att nyhetens behag bleknat. Vi hade vårdat dem istället för att slänga dem redan innan de slitits ut.

Faktum är att en dos sådan materialism kan vara vårt enda hopp: En verklig kärlek till tingen skulle kunna krympa julklappsbergen och hjälpa oss att spara några av de 4,2 jordklot vi årligen förbrukar.

Beatles sång ”All you need is love” har lurat många att tro att kärlek i sig är lösningen på alla världens problem – men det är ett av de sämsta andliga råd som någonsin getts. För problemet i världen är inte att det saknas kärlek, problemet är att vi älskar fel saker. Kärlek till pengar, makt eller nationen har orsaka ett enormt elände. Julens överdrivna överflöd är resultatet av en mycket skev kärlek: en flyktig och trolös kärlek till det nya. Den kärleken håller på att störta oss i ekologiskt kaos.

 

LÄS MER – JOEL HALLDORF: Ja, jag tror på Gud – men vad tror liberalerna på? 

En god materialism

För Augustinus är nyckeln att älska allt i proportion till dess värde. Älska gärna din bil, men du får inte älska din bil mer än du älskar dina barn. Grunden för en god materialism är att vi älskar våra prylar i proportion till deras värde. För av det följer att vi får rimliga förväntningar på dem, och inte inbillar oss att de kan ge allt reklamen lovar: gemenskap, vila, trygghet, lycka och så vidare. En bil är en bil, oavsett vilken musik marknadsförarna tonsatt reklamen med i sina försök att mata oss med vad Nina Björk kallat skitdrömmar.

Julhandeln och den efterföljande mellandagsreans hysteri: är inte också detta en allegori? En symbol för människans oändliga längtan, hennes kärlek som nästan inte vet några gränser.

Och hennes osvikliga förmåga att skeva till också det vackraste.

 

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Gud: återkomsten"

I tv-spelaren visas Kultur-Expressen när Joel Halldof och Paulina Neuding diskuterar Jordan B Peterson och mansrollen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!