Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Joel Halldorf

Kritiken mot hbtq-tavlan handlar inte om transfobi

Den omtalade altartavlan ”Paradiset”.Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN

Elisabeth Ohlson Wallins omtalade altartavla ”Paradiset” togs ner från Sankt Pauli-kyrkan i Malmö efter bara tio dagar.

Joel Halldorf, som i tidningen Dagen startade debatten, välkomnar att konstnären gör en ny hbtq-tavla.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. En kvinna som får barn utan någon mans inblandning. Munkar som avstår från sex för att få förenas med sin brudgum, Jesus. Manliga präster i långklänning med krås. Och Jesus själv, som bryter upp kärnfamiljen.

I kristendomen finns mängder med exempel på hur könsnormer utmanas och genuskategorier rubbas. Den som gräver upptäcker snart att kyrkan är betydligt mer komplex och dynamisk än vad många, inte minst dess väktare, ofta vill medge – något professorn i teologi Jayne Svenungsson konstaterade i en understreckare med rubriken ”Kristendomen en guldgruva för queerteoretiker” för några år sedan (25/6-2008). 

En gnostisk bild med hbtq-personer motverkar sitt syfte.

Men Elisabeth Ohlson Wallins omtalade tavla ”Paradiset” använder ett annat bildspråk än det kristna. Förlagan är klassiska bilder av Edens lustgård, med den avgörande skillnaden att Ormen – en symbol för djävulen – avbildas som en transsexuell kvinna med ormsvans. För den som inte känner Ohlsons gärning, och det gör inte alla kyrkobesökare, är det lätt att tro att budskapet är att transsexuella är djävlar. Det är väldigt olyckligt. Men jag menar snarare att Ohlson knyter an till en gnostisk symbolik.

Harvardprofessorn Elaine Pagels konstaterar att när antikens gnostiker läste berättelsen om Eden ”karakteriserades gud som en avundsjuk herre, vars tyranni ormen (en symbol för vishet) lärde Adam och Eva att undfly”. I Ohlsons bild är ormen god och äpplena vägar till frihet – en klassiskt gnostisk tolkning.   

Jag är den första att välkomna en kulturdebatt om gnosticismen för- och nackdelar. Men även den som inte vill fördjupa sig i teologiska spörsmål borde kunna acceptera följande argument.

Konstnären Elisabeth Ohlson Wallin.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

För det första är en tavla i en kyrka en bild att be och meditera inför. Precis som att vi inte förväntar oss att synagogor ska prydas av bilder på Jesus, eller moskéer ta in Buddha-statyer borde var och en förstå om kyrkan avstår från att använda gnostiska bilder i sin gudstjänst.

För det andra bör kyrkan inkludera hbtq-personer i det kristna budskapet, i stället för att knyta dem till en lära som inte är kristen. En gnostisk bild med hbtq-personer motverkar sitt syfte, eftersom den sänder budskapet att det inte finns plats för dem i kyrkans tradition. Det blir en olycklig form av dubbelbestraffning. 

I Bibeln uppmanas kristna ständigt att skydda de svaga och bära varandras bördor.

Kyrkan har en lång och mörk historia av diskriminering och förföljelse av hbtq-personer, något jag själv återkommit till i flera texter. Även i vår tid finns mer att göra, men Svenska kyrkan är ett samfund som viger samkönade och regelbundet står upp för sexuella minoriteter. Därför är det något magstarkt att Ohlson ändå hävdar att transfobi är orsaken till all kritik mot hennes bild.

Det kan inte vara så att lackmustestet för om man är för eller mot hbtq-personer är att man i allt delar Ohlsons teologi. Det är att blanda samman frågor och reducera en mycket större och viktigare fråga till hur vi ställer oss till en enskild person – något som i och för sig är talande för hur personfixerade debatterna blivit under 10-talet.

Men återigen: Ohlsons ärende är angeläget. I Bibeln uppmanas kristna ständigt att skydda de svaga och bära varandras bördor. Att kyrkor trots detta är och har varit platser där sexuella minoriteter fått lida och blivit diskriminerade är inget mindre än en skandal, och en stor sorg för oss som tillhör kyrkan. 

Därför är det välkommet att Ohlson meddelat att hon ska göra ett nytt hbtq-vänligt konstverk till kyrkan. Och hon behöver inte se sig om efter inspiration: det finns gott om motiv i den kristna traditionen att knyta an till. 

 

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Gud: återkomsten”.

”Jag var ibland rädd att bilen skulle sprängas”

Konstnären Elisabeth Ohlson Wallin möter kulturchef Karin Olsson i ett samtal om den legendariska utställningen ”Ecco homo”.