Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Joel Halldorf

Freud hade rätt – Gud och sex hör samman

”Lilith” (1887) av John Collier. Målningen kommer att beskäras i vissa visningsfönster.

Joel Halldorf tände gnistan till höstens sexdebatt när han undrade om inte Liv Strömquist borde bli katolik.

Nu skriver han slutreplik om en erotik bortom juridikens och marknadens villkor.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Året var 1968 och en revolution svepte över väst. Den var varken ekonomisk eller industriell, utan sexuell. Tvåsamhetsnormen utmanades, pornografi blev mainstream och p-pillret slog igenom. Den fria kärleken hyllades i folkliga festivaler. 

Och påven var bekymrad. 

Hur skulle Vatikanen ställa sig till allt det nya? Det stora dilemmat var preventivmedel. Kyrkans experter menade det kunde accepteras, men påve Paulus VI tvekade. Han drog sig undan i ensamhet för att skriva, och i juli 1968 publicerades ”Humanae vitae” – den text som skulle vägleda världens katoliker genom den sexuella revolutionen.  

Det blev nej. För mycket ansågs stå på spel, inte minst för kvinnan: ”Män som blir vana att använda preventivmetoder skulle kunna förlora respekten för kvinnan och reducera henne till att blott bli ett medel för att tillfredsställa sin lust,” varnade påven. 

Texten väckte ramaskri – något han själv förutspått: ”Man kan förutse att kanske inte alla kommer att så lätt acceptera denna särskilda lära. Förstärkta av massmedier finns alltför många högljudda protester mot kyrkans röst.” Privat sa han emellertid till en vän: ”Om 20 år kommer de kalla mig profet.” 

Det var optimistiskt. Det skulle dröja det dubbla innan påvens analyser återklingade i debatten. Men nu verkar vi ha kommit dit. ”Det enda den sexuella revolutionen egentligen åstadkommit är ju att tvinga alla kvinnor bli obetalda horor under bordellmamman Tinder” skriver Saga Cavallin på Expressens kultursida i den mest citatvänliga meningen i hela sexdebatten. Och på DN:s ledarsida ifrågasätter Lisa Magnusson kopplingen mellan p-piller och jämställdhet.

Liv Strömquist.
Foto: ANNA HÅLLAMS

Det är fascinerande – men det var faktiskt inte detta jag menade när jag påpekade att det finns beröringspunkter mellan katolsk teologi och Liv Strömquists spaningar kring sex i senkapitalismens tid, och hur det präglas av att marknadslogiken letar sig in i våra kärleksliv. Jag hade inte heller några juridiska regleringar av sexualiteten i åtanke, vilket Aftonbladets Karin Pettersson och DN:s Kristina Lindquist verkar frukta.

Visst förstår jag deras oro med tanke på Polen och annat som sker i världen. Men alla ”religiösa” är inte likadana – precis som att inte alla svenskar, somalier eller svarta är det. Jag kommer ur en tradition som inte bara accepterat utan bejakat positionen som maktlös minoritet i 500 år. 1500-talets anabaptister, den första frikyrkliga rörelsen, vände sig mot statens rätt att tvinga samvetet innan liberalismen ens var påtänkt.

Det jag menade var att den kristna traditionen är full av resurser för den som, likt Strömquist, funderar på vad sex säger om vår existens. Sex är inte tennis, konstaterar hon i ”Stormens utveckling”, och det är sant. Men vad är det då? Tyvärr har många kyrkor låtit frågan komma i skymundan av ett ensidigt fokus på reglerna: Vem som gör vad med vem under vilka omständigheter. Men det finns annat att hämta. 

Det är inte själarnas upphöjda möte, utan de fysiska, realistiska kropparnas.

Även den som bara är ytligt bekant med kyrkohistorien känner till mystikernas beskrivningar av gemenskapen med Gud som ett kärleksmöte. Här finns konturerna till en erotisk teologi. Freud hade rätt när han sa att Gud och sex hör samman – men fel när han påstod att vårt tal om Gud egentligen handlar om sex. I stället handlar sex djupast sett om det gudomliga.   

Världen är full av tecken och symboler, och sex är ett av dem som är svårast att tyda. I botten av det finns begäret. Sexualiteten tar oss ur villfarelsen att vi är rationella individer. Begäret är vår drivkraft: Hungriga föds vi, törstiga dör vi. Men skäms inte för att du är människa: visst kan begäret leda vilse, men det är en del av vår gudslikhet. Vi älskar för att Gud älskar, och begär varandra för att Gud åtrår oss. ”Gud skapar människan åtråvärd, och åtrår hennes gensvar”, som teologen Emma Audas formulerat det. 

Vårt sexuella begär är alltså ett tecken på hur mycket, och hur helt, vi är älskade. Inte bara som själar och intellekt, utan som kroppar. Åt den kärleken kan också vi ge oss hän. Inte bara imponeras av eller intressera oss för en annan människa, utan längta erotiskt. Till det kommer ytterligare en dimension: Vi önskar också att någon ska begära oss. Längtan efter att bli åtrådd betraktas ofta med förakt, som en svaghet, men här finns något storartat. Vi vill vara ett svar på en annan människas längtan. 

Men sex får inte romantiseras. Det är inte själarnas upphöjda möte, utan de fysiska, realistiska kropparnas. Sällan är vi så synliga som i det sexuella mötet: våra passioner, perversioner och dolda sidor. Det är därför sex inte kan inte skiljas från etik, för här har vi en unik chans att skada varandra. Men också att läka.  

För avklädda anar vi varandras sår, men upptäcker att kärleken kan innesluta allt. Vågar vi vara så sårbara? Förmår jag ta in den tanken: att min kropp kan få ha en sådan betydelse? Att det finns en kroppens nåd, som jag både kan få ge och ta emot. En nåd som i sin tur är ett tecken på Guds kärlek: Den är precis så intensiv och personlig, och inte heller den avskräcks av vårt mörker. 

Många anar att sexualitet och mystik hör ihop. Isobel Hadley-Kamptz formulerar det väl: ”Om jag hade varit religiös hade jag sagt att man inte alltid vet var Gud slutar och sex börjar, men den existentiella meningsfullheten finns oavsett tro.” (Expressen 2/11) Så är det. Men vi behöver institutioner, traditioner och språk som upprätthåller detta. 

Jag vet att få omfamnar den teologiska erotik jag skildrat här, men alternativen måste upp på bordet.

För livet måste bäddas in i något, som Rebecca Selberg konstaterar, annars tar marknadslogiken över – och att den tagit sig in i sovrummet är något de flesta i denna debatt beklagar (Expressen 23/10). Karl Polanyi såg staten som motkraft till marknaden, men i detta fall är den knappast svaret. Tvärtom är det bra att politiken lossat sitt grepp om sexualiteten. 

Men om staten inte kan rädda oss när marknaden tar över behövs något tredje. Och detta tredje måste vara de traditioner, livsåskådningar och filosofier som vårt pluralistiska samhälle myllrar av. För tack och lov har vi inte längre en norm som ska helgas genom att ristas in i lagtavlor, utan många: Från Linda Skugges hedonism (Expressen 9/11) till Josefin Holmströms kyskhetsideal (SR 12/11).

Jag vet att få omfamnar den teologiska erotik jag skildrat här, men alternativen måste upp på bordet. För det räcker inte att konstatera att vi är fria att välja om vi inte går vidare till att diskutera valmöjligheterna. Det behövs fler alternativ än påvar och porrliberaler. 


Joel Halldorf är författare, teolog och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Gud: jakten”. Läs fler artiklar av honom i länkarna nedan.

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=76263&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.