Joel Halldorf

Det är en nåd att få ha Marilynne Robinson

Författaren Marilynne Robinson.
Foto: SOFIA RUNARSDOTTER / WEYLER
Joel Halldorf.
Foto: OLLE SPORRONG

Utan minsta spår av cynism tar Marilynne Robinson världen på allvar i all dess skönhet och brustenhet.

Joel Halldorf har läst ”Jack” om kärleken mellan en vit man och en svart kvinna i 1950-talets USA.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det första mötet mellan Jack och Della sker av en slump. Vinden fångar pappersbunten hon bär på, och han rusar fram för att hjälpa till. Efter att de lyckats samla ihop det mesta vänder hon sig mot honom och säger: ”Tack, pastorn.”

Hälsningen fyller honom med skam. Jack är ingen vördnadsfull figur, utan en luffare som har svårt att hålla sig ren, nykter och undan ordningsmakten. Det var hans far som var pastor, och från honom har han kanske lärt sig vissa pastorala manér. Dessutom bär han vid mötet en proper svart kostym. Det är den som lurar henne, antar han. 

Han säljer den genast, för att inte riskera att bedra fler människor. 

Romanen ”Jack” är den fjärde i Marilynne Robinsons serie som utgår från den lilla staden Gilead i Iowa. Men kronologiskt utspelar den sig först, och man kan mycket väl börja läsa Robinson här. Boken berättar om den förbjudna förälskelsen mellan Jack och Della: En kärlek mellan en vit man och en svart kvinna, något som var förbjudet i 1950-talets Saint Louis. 

Genom sitt författarskap bedriver Marilynne Robinson en stillsam, nästan meditativ kamp mot den reduktionism som präglar vår tid.

Jack figurerar även i seriens två första delar, ”Gilead” och ”Hemma”. Där drar han fram som en skugga, en förlorad son som tar sönder allt han rör vid – och allra mest relationer. Den till pappan Boughton, systern Glory och sin gudfar John Ames.

Men det beror varken på illvilja eller ondska. Saker och ting blir bara fel för Jack. Och detta är det mysterium som romanen kretsar kring. Jack har alltid varit älskad och kan inte skylla sina misslyckanden på en taskig barndom. Så vad är då orsaken?

Själv misstänker Jack att han är förtappad. Som uppvuxen i den reformerta traditionen har han serverats Jean Calvins lära sedan barnsben. Och även om han nu lämnat kyrkan sitter vissa saker djupt. Som föreställningen om predestination: Att vissa människor är förutbestämda till frälsning och andra till förtappelse. 

Robinson älskar Calvin, och hennes romansvit kan läsas som ett försök att tränga djupare in i den anstötliga predestinationsläran. Hon uppfattar den, har hon sagt, som attraktiv för att den ”gör allting till ett mysterium”. I böckerna återkommer den som en konkret fråga: Kan människor förändras? Innerst inne hoppas Jack att det är så, men de flesta dagar tvivlar han.

Få litterära porträtt plågar mig så mycket som det av Jack. Hans djupa skamkänslor påminner mig om en del hemmasittare och kanske-män jag känt. Känsliga själar som inte tycker sig förtjäna människors kärlek eller ens uppmärksamhet. Som drar sig undan och förstör, så att människor inte ska göra sig några illusioner utan se dem som de usla varelser de tror sig vara. 

Men Robinson är seendets författare. Hon vägrar att stanna vid ytan utan söker sig hela tiden mot essensen. I ”Gilead” ser John Ames Guds närvaro i vardagliga ting, som i ett regntungt träd – men han klarar inte att se nådens rörelser i sin gudson Jack. Men det gör Della. Hon ser mer i Jack än vad han själv vill känns vid.

När hon kallar honom för ”pastorn” är det inte för att hon låter sig luras av ytan och hans manér, tvärtom. Hon säger sanningen om honom: Att han är en ädel själ. Det är hans djupaste identitet. Om han behöver förändras är det för att han ska bli den han är. Om man så vill: Den han är förutbestämd att vara. 

Kärleken förlåter inte bara en myckenhet av synder, den kan också förvandla en syndare som Jack. 

Genom sitt författarskap bedriver Marilynne Robinson en stillsam, nästan meditativ kamp mot den reduktionism som präglar vår tid. Utan minst spår av cynism tar hon världen på allvar i all dess skönhet och brustenhet. Här finns kvaliteter som inte är enkla att förmedla i översättning, men Niclas Nilsson är numera så förbunden med hennes prosa att det sker närmast sömlöst. 

Robinson talar gärna om nåden, och det är en nåd att få leva i en tid som fått henne som uttolkare.


Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Kvällstidningsteologi 2010–2020”.

ROMAN

Marilynne Robinson

Jack

Översättning Niclas Nilsson

Weyler förlag, 300 S

”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta, säger”, säger Horace Engdahl.