Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Joel Halldorf

De andligt tondöva männen har vaknat

Sigge Eklund.
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Roland Paulsen.
Foto: ALEXANDER DONKA

Joel Halldorf anar ett mindre julmirakel.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. ”Alex & Sigges podcast” återhämtade sig förra veckan, efter ett par lite svagare avsnitt. I ”Gud 2.0” söker Eklund Guds röst, som han menar har försvunnit 2020.  Pandemin gör slut på magin, det är spaningen. Vi sitter alla i samma båt, men det visar sig resultera i ett förfärligt tjatter. I larmet drunknar Guds röst: ”Och utan rösten från andra sidan saknar vi kompass.”

I den tid på året då så mycket kretsar kring Lukasevangeliet – julevangeliet – är det genialt av Eklund att gå utanför boxen och i stället knyta an till Johannes: Ett evangelium som binds samman av temat Guds röst. Här talar Jesus om sig som den gode herden, igenkänd just på rösten: ”Fåren hör hans röst, och de följer honom därför att de känner igen hans röst.” 

För både Johannes och Sigge är örat mystikens främsta organ: ”Vi måste pejla in rösten från den andra sidan, och låta den fylla oss.”

Vi förs, återigen, med på en jakt efter vardagens magi i en värld som Eklund vägrar betrakta som avförtrollad. Och det är den ju inte – problemet är bara att vi så ofta får höra motsatsen: Att allt som finns är system och kalla, kausala samband. Men vi gör intuitivt motstånd mot en sådan världsbild. Vi söker sprickorna, gliporna där magin sipprar in. 

Spanar man efter andlighet i Sverige är det vanligen till poesin, musiken eller litteraturen man får gå – och oftast till kvinnor. Men det märkliga med denna höst är att magin letat sig ända in i fackbokshyllan, och att många som går på jakt efter Gud är män. 

Den demografi som Svenska kyrkans statistiker beskriver som mest andligt tondöva.

I ”Tänk om” diagnostiserar Roland Paulsen vår tids oro, och menar att vår oförmåga att vara här och nu ställer till det. Hela tiden kalkylerar vi, vilket både gör oss bekymrade för morgondagen och skymmer sikten för nuet. Mot detta ställer han den zen-aktiga närvaron hos förmoderna folk, vars perception var så skarp att ”omgivningen glödde”. 

Men något liknande vittnar faktiskt många svenskar om. I ”Granskogsfolk” kartlägger David Thurfjell svenskar i skogens katedral och finner att många gör erfarenheter som de inte har ord för: ”En tystnad omger de sekulariserade svenskarnas existentiella djuperfarenheter.” 

Vi talar inte med varandra om andlighet, är det därför vi haft svårt att höra rösten? Och är det detta som nu ändras, när andligheten når fackbokshyllan – och männen? 

För andlighetens apostlar i vårt på ytan så sekulariserade land har tidigare varit författare som Ylva Eggehorn och Anita Goldman. Men exemplen här är alla män, och dessutom medelålders – den demografi som Svenska kyrkans statistiker beskriver som mest andligt tondöva. Och till listan kan man lägga en Martin Hägglund, Patrik Svensson eller Eric Schüldt

De andligt döda männen vaknar alltså efter att ha anat rösten? Det är ett mindre julmirakel. Åter går tankarna till Johannesevangeliet: ”Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv.”

Joel Halldorf är författare, teolog och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Gud: jakten”. 

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=76834&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.