Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Joel Halldorf

Akademien skyddar oss mot staten och kapitalet

FESTFIN. Horace Engdahl på Nobelbanketten 2018.Foto: (C) PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES
De tre nya ledamöterna Mats Malm, Jila Mossaed och Eric M. Runesson intog sina stolar vid Svenska Akademiens årliga högtidssammankomst förra året.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

I det moderna samhället finns endast två makter: stat och marknad.

Joel Halldorf påminner om betydelsen av fristående institutioner som Svenska Akademien.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Under medeltiden hade biskoparna egna arméer, och det fanns en poäng med det. Eftersom makt ofta definierar rätt ansågs soldater nödvändigt för att garantera kyrkans frihet. För att hindra klåfingriga furstar från att plundra hennes skatter, lägga sig i påveval eller göra ingrepp i läran.

Efter förra veckans mobilisering för antiken skulle man gärna se något liknande för medeltiden, denna underskattade epok. Att en era som reste katedraler, skapade universitetet och utvecklade boktryckarkonsten kan kallas för ”mörk” är ett mysterium.

Det finns mycket att lära av medeltiden. Jag skriver det väl medveten om att det är en formulering som kan vändas mot en; ord som kan antända moderna kättarbål. Och om det inte skulle vara nog, låt mig tillägga: framför allt kan man lära av den medeltida politiken.

I det moderna samhället finns endast två makter: stat och marknad.

Inte allt, naturligtvis, men av en del. Enligt den förhärskande bilden var medeltiden är en totalitär tid, men då överskattar man de förmoderna furstarna. Visst kunde onda prinsar förtrycka olyckliga som kom i deras väg, men räckvidden var begränsad och de var inte ensamma herrar på täppan. Fursten delade sin makt med handelsförbund, gillen, adelsmän, kloster, universitet – och med biskoparna och deras arméer.

Det medeltida samhället var ett komplext myller av maktcentra, vart och ett med sin logik. I det moderna finns endast två makter: stat och marknad. Och de liknar varandra allt mer.

Staten kontrollerar allt mer av det som tills nyligen betraktades som fria sfärer: konsten genom klåfingriga och uppfostrande direktiv. Civilsamhället – inklusive religionen – genom bidrag, byråkrati och demokratikriterier.

Litteraturprofessor Mats Malm, ny ständig sekreterare för Svenska Akademien.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Från andra hållet väller marknaden fram, och tränger djupare in i våra liv. Vi rör oss inte bara i den kapitalistiska logiken när vi gör affärer, utan den invaderar också det mest intima. Vänskap blir något vi investerar i, relationer beskrivs som nätverk och vår identitet sägs vara vårt viktigaste varumärke. Samtidigt får kulturen svårare att i kvalitetens namn göra motstånd mot kvantitet och försäljningssiffror. Ovanpå detta hör man numera ofta hur människor som går i kyrkan förväntar sig att ”få ut något” av den tid de tillbringar där. Så har till sist också heligheten kapitaliserats.

Marknaden är dessutom i full färd med att kolonisera staten, bland annat genom New public management som gör allting mätbart: vårdpersonal räknar pinnar, och professorer bibliometriska poäng. Ingen kommer undan kapitalismen – inte ens konsten, bildningen och religionen, de sfärer som Jonna Bornemark pekat ut som det omätbaras särskilda hemvist.

I den moderna marknadsstaten har Mammon ersatt medeltidens Gud, och den guden kräver betydligt större offer än den gamla. Det är värt att påminna sig om Hans L Zetterbergs varning: Den som önskar ett civiliserat samhälle måste se till att marknadsekonomins ideal inte sprids utanför näringslivet.

Om det finns en motsvarighet till de medeltida biskoparnas arméer i dag är det institutioner med eget kapital och en verksamhet med andra mål än marknadens. Sådana kan värja sig från marknadens krav, men tyvärr blir de allt färre. Ett undantag är dock Svenska Akademien.

Gamla institutioner måste med jämna mellanrum reformeras, och det har också gällt Akademien. Men under dess senaste kris höjdes inte så få röster för att demontera den helt.

Det finns skäl att vara tacksam för Svenska Akademiens stålbad.

Det var aningslöst. Svenska Akademien syfte är varken ekonomisk vinning eller höga försäljningssiffror, utan att ”arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet”. Det gör den till en av få institutioner utanför marknadens logik.

Det är lätt att ironisera över institutioner som inte lever upp till sina egna ideal, men då glömmer man det viktigaste: att de faktiskt har ideal. Problemet i det moderna samhället är inte att vi har för många oberoende institutioner, kraftfulla nog att ha en annan agenda än den marknadslogiska. Problemet är att vi har för få.

Det finns skäl att vara tacksam för Svenska Akademiens stålbad och för de reformer det inneburit. Men också över att den kommit igenom dem helskinnat – så att vi bland annat åter kan få glädjas åt Nobelpris. 

För att uttrycka det en aning medeltida: Tack gode Gud att Svenska Akademien överlevde!  

 

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Gud: återkomsten”.

Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar i Kultur-Expressen om läslusten hos unga. Daniel Sjölin programleder.