Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Joel Halldorf

Naiv individualism gör oss till offer för Facebook

Facebook. Foto: AP / TT NYHETSBYRÅN

Den digitala teknologin präglar inte bara vår vardag, utan också vårt medvetande. 

Joel Halldorf har läst Harvardprofessorn Shoshana Zuboff omtalade bok om övervakningskapitalismen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Hur stora avstånd mellan våra vackra ideal och den brutala verkligheten kan vi leva med? Var går gränsen mellan tillvarons ofrånkomliga spänningar och helt oförenliga paradoxer?

Exakt är det väl ingen som vet – men vi undersöker saken, inte minst i politiken. För samtidigt som demokratin bygger på fria val, så framstår talet om människans frihet som allt orimligare.   

Visst har det alltid funnits ett skav mellan våra högstämda sånger om frihet och den krassa verkligheten. Grekerna konstaterade att passionerna ofta hade makten, och teologer la till att synden förmörkar vår blick. Moderna forskare har visat på betydelsen av biologiska och sociala faktorer, och vi har fått bevittna totalitarismens förmåga att förföra.

Präglar vår vardag

Men allt detta har vi placerat i kategorin ofrånkomliga spänningar. Det har ändå gått att upprätthålla bilden av människan som tillräckligt fri för att få styra sig själv och, genom demokratin, samhället.

Tekniken är inte bara underhållning och effektiva verktyg – den är en förförisk sol-och-vårare.

Men nu är frågan om inte klyftan mellan ideal och verklighet till sist blivit för stor. I ”The age of surveillance capitalism” presenterar Harvardprofessorn Shoshana Zuboff den värld som internets jättar håller på att forma. Hon visar hur den digitala teknologin inte bara präglar vår vardag, utan också vårt medvetande. Tekniken är inte bara underhållning och effektiva verktyg – den är en förförisk sol-och-vårare.

Shoshana Zuboff. Foto: Wikimedia commons

Zuboffs tes är enkel

Den ger oss uppmärksamhet och charmar med sin skönhet, men försvinner med vår tid, våra gemenskaper, våra drömmar och vår fantasi. Kort sagt: med vår frihet.  

Zuboffs tes är enkel. Den första kapitalismen var industriell, och skördade naturresurser. Den gick fram med en sådan fart att politiken inte hann med, och naturen skövlades. Den andra kapitalismen är digital, och mönstret upprepar sig. Företagen forsar fram, mer målmedvetna än något politiskt system. Men denna gång skördar de – och riskerar att fördärva – den mänskliga naturen. 

Detta är den väg som jättarna Google, Facebook och Microsoft slagit in på. Vi är inte, som det ibland sägs, produkterna de säljer. Det är mörkare: vi är råvaror som de skördar. 

Allt intelligentare maskiner

Jättarna analyserar vårt beteende, inte bara online utan över allt: hur vi rör oss, vad vi talar om, vilka vi känner. Datan matar de in i allt intelligentare maskiner, för att lära sig hur vi fungerar och kunna förutse och forma vårt beteende. Genom att skörda en oändlig mängd data identifierar de mönster för mänskligt beteende. Sedan ser de vilket mönster vi passar in i, och bedömer vad vi kan tänkas längta efter härnäst.

Jättarna petar i saker som företag inte ska röra vid; marknaden manipulerar våra inre liv.

Att googla handlar alltså inte längre om att söka, utan om att bli undersökt. Jättarnas mål är total kontroll – och de har redan kommit en bit på väg. 

I den digitala kapitalismen drömmer vi alltså inte skit-drömmar, utan it-drömmar: de drömmar om lycka maskinerna märkt att vi är mottagliga för. Blöjreklam för den som googlar graviditetssymptom kan låta gulligt, men dejtingappar till den som börjat tröttna på sin partner är inte lika oskyldigt. Jättarna petar i saker som företag inte ska röra vid; marknaden manipulerar våra inre liv. 

Varken förbud eller förtryckare

Det här är en utmaning som vi inte är redo för, nej vi har knappt språk för den. Vi har uppfattat frihet som frånvaron av regler, och oroat oss över att världen ska bli som i Orwells ”1984”. Men det visade sig att Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld” var dystopin om vår tid. För här finns varken förbud eller förtryckare. I den digitala verkligheten glider vi fram, smidigt och friktionsfritt: Det som berövar oss friheten är inte tvång, utan förströelse och förförelser. 

Vi behöver en bättre filosofi för en mer relevant politik. Liberalism är bra mot förtryck, men hjälper inte när vi självmant vandrar in i honungsfällor. 

Först måste vi göra upp med idén om att människan är autonom och styrs av rationella val. I praktiken vägleder denna föreställning politiken – även om Lena Andersson är den enda som konsekvent försvarar den. I själva verket är vi sociala varelser som rör oss intuitivt genom världen. Vi fattar en enorm mängd beslut per dag; någon har räknat ut att det rör sig om 35 000. De flesta är ögonblickliga och oöverlagda. De sker i stunden, i dialog med vår omgivning: kultur, sociala koder och förväntningar. 

Aldous Huxley. Foto: REPRO

Förstår vi detta inser vi vilken enorm makt de som kan mata oss med sina bilder just när vi är som mest mottagliga har. 

Kampen för frihet från en sådan makt är annorlunda kampen mot tyranner. Den handlar inte bara om att kämpa mot det onda, utan också för något: för kulturella, intellektuella och sociala miljöer där inte bara valfrihet utan sann frihet är möjlig.  

Zuboffs bok är spiken i kistan för såväl naiv teknikoptimism som nyliberal laissez faire-politik – de krafter som i ohelig allians fört oss hit. Att marknaden är effektiv kan rimligen inte vara positivt när det den säljer är vår frihet. Det måste väl även Johan Norberg och Mattias Svensson medge? Nej, avregleringarna har nått vägs ändå. Politikens uppgift nu måste vara att värna en frihetens kultur. 

Vi måste alla inse att frihetens grund inte är autonomi utan en god omgivning.

Det kräver skyddade sfärer, till att börja med skolan, där teknologin bör begränsas. Men politikerna måste också bryta upp de stora techföretagen och reglera utvinningen av mänsklig data. Zuboff ser EU som ett föredöme, vilket är vatten på kvarn för alla oss som tänkt att de inte kan vara helt fel ute med tanke på att Facebook (och Emanuel Karlsten) varit så missnöjda. 

Men regleringar räcker inte. Vi måste alla inse att frihetens grund inte är autonomi utan en god omgivning. Det nya i övervakningskapitalismen är inte att vi formas, det har vi alltid gjort. Det nya är att några som inte älskar oss försöker ta över våra drömmar. Motmedlet är inte oberoende, för ensamma är vi chanslösa mot dessa krafter. Den enda möjliga motkraften är goda gemenskaper.

Frihet är ingen ensamseglats

Det bär kanske emot att höra i ett samhälle som ursäktar sin naiva individualism genom att ständigt ängslas över sekter, klaner och andra destruktiva gruppbildningar. Men det måste ändå sägas: Frihet är ingen ensamseglats, dess högsta uttryck är inte djärv soloklättring utan linor.

Frihet liknar mer balett, uppförandet av en symfoni eller en fotbollsmatch. Frihet är en lagsport. Den kräver både övning och omgivningens stöd. Frihet är att tillsammans med andra förverkliga en större skönhet än vad någon av oss ensam förmår.

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Gud: återkomsten"

SAKPROSA

Shoshana Zuboff

The age of surveillance capitalism: The fight for a human future at the new frontier of power

Public affairs, 704 s

I tv-spelaren i topp visas ett tidigare avsnitt av Kultur-Expressen, där Joel Halldorf och Jörgen Huitfeldt diskuterar medielogik.