Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jo, brexit-väljarna kan faktiskt ha fel"

Expressen Kulturs Johan Anderberg. Foto: Olle Sporrong
Ukips ledare Nigel Farage. Foto: Facundo Arrizabalaga / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN
Londons tidigare borgmästare Boris Johnson. Foto: Mary Turner / AP TT NYHETSBYRÅN
Storbritanniens premiärminister David Cameron. Foto: Dan Kitwood / GETTY IMAGES GETTY IMAGES EUROPE

Vad är det som säger att majoriteten alltid fattar rätt beslut?

Johan Anderberg påminner om vikten av lite sunt folkförakt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Man saknar Barney Frank. Kongressledamoten från Massachusetts, som beskrev sig själv som en "vänsterhänt judisk bög", och som lämnade politiken för tre år sedan, odlade ett utanförskap som gav honom en förmåga att se världen lite nyktrare än andra.

Jo, alla hatar politiker, noterade han en gång. Och visst, alla hatar medierna. “But let me tell you something", fortsatte han, "the voters are no picnic either."

Franks modesta folkförakt är uppfriskande i en tid då några britter på väg till puben lämnat in var sin stryktipsliknande valsedel, sänkt världsekonomin för en helg och röstat bort nån blåsig landsända på köpet. Det varningsskott de hoppades avfyra strax framför fören på EU-skutan landade mitt i skrovet, i höjd med vattenlinjen.

 

LÄS MER: "Jag vill också ha mitt England tillbaka"

Brexit var väljarnas fel

David Camerons fel? Jean-Claude Junckers fel? Boris Johnsons fel? Kanske. Men säg absolut inte att det är väljarnas fel. Möjligen var det fel att de fick rösta, möjligen var de duperade av främlingsfientliga krafter, men folkets visdom får icke ifrågasättas. Det vore ju - hemska tanke - elitistiskt att hävda.

I alla fall i Europa. I USA finns däremot inga regler mot att utropa britterna till det dummaste folk världen skådat. "British lose right to claim that Americans are dumber", skriver New Yorker och amerikanska nyhetskanaler myser av statistiken som visar att de två vanligaste googlingarna efter valet var "vad är EU?" och "vad betyder det att lämna EU?". Det är en spegelbild av vår skräckblandade förtjusning inför fenomenet Donald Trump. Som om hånet mot väljarna blir lite lagom ofarligt med en oceans avstånd.

 

LÄS MER: Dags att släppa taget – brexit är inte slutet

Skräcken för folket

Men varför skulle det vara elitistiskt att hävda att väljarkåren ibland har fel? Hela vårt demokratiska system bygger trots allt på vetskapen om att folket inte kan betros med vad som helst. Därför har vi grundlagar, självständiga domstolar, långa mandatperioder, senater och så vidare.

På Broadway gör en musikal just nu osannolik succé. Den heter "Hamilton" och handlar om USA:s förste finansminister Alexander Hamilton.

I amerikanska skolböcker har Hamilton länge reducerats till en auktoritetskramande teknokrat, som motsatsen till den frihetsälskande Thomas Jefferson. Nyligen höll han på att knuffas bort från tiodollarssedeln.

Men tack vare några högljudda historiker, och faktiskt tack vare musikalens succé, har han uppvärderats - och behållit sin plats på landets sedlar.

 

LÄS MER: Låt länderna i Europa styra över sitt eget öde

Garanten för allas frihet

I Ron Chernows mastiga biografi om Hamilton - som var inspirationen till musikalen - är det tydligt att Hamilton hade lite väl låga tankar om folket. Ändå har Hamiltons tankar om en oavsättlig högsta domstol och maktdelning visat sig vara en starkare garant för allas frihet än idén om att de som är flest per definition har rätt.

Det är betydligt mer komplicerat än så. Och den som känner för att utnämna det brittiska folket till en samling oinformerade fotbollsanalfabeter med dålig impulskontroll bör göra så.

Det är en mänsklig rättighet som ingen kan rösta bort.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!