Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jimmie Åkesson blev den första förebilden

Patrik Lundbergs Sommar i P1 handlar om hans mamma Birgitta
Patrik Lundberg.Foto: Stefan Tell / Bonniers förlag
Foto: Bonniers förlag
Daniel Sjölin.Foto: OLLE SPORRONG

Hans artikel om sin utbrända mammas öde ledde till utmärkelser och sommarprat.

Daniel Sjölin samtalar med Patrik Lundberg om nya boken ”Fjärilsvägen”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

INTERVJU. – Jag försöker med annat grepp i sommarprogrammet. Jag provar att berätta baklänges från dagen hon dör till dagen hon föds. 

Vi möts på Patrik Lundbergs arbetsrum i Stockholm en av dagarna innan hans sommarprat. Jag ser mig om efter nomineringsdiplomet till Stora Journalistpriset. Bakom den utmärkelsen låg inte minst hans artikel på Expressens kultursida om sin mamma Birgitta Lundberg. Om hennes slit för att få ihop ekonomi, om stress och sjukskrivningar, påföljande psykiska ohälsa och död. En bild av Sverige.

– Folk från helt olika samhällskikt och med olika åsikter tyckte om artikeln, säger han. Det kan ha funnits en brist i historieskrivningen av Sverige. Många känner eller är släkt med en kvinna från arbetarklassen, som blivit utbränd, och som inte har någon röst i offentligheten. 

Människor försöker städa undan saken. Relativisera

Jag finner inget diplom på upphöjd plats, men väl ett exemplar av Bodil Malmstens sista diktsamling. En av Patriks fyra litterära förebilder genom åren.

– De andra tre är Marguerite Duras, Jimmie Åkesson och Karolina Ramqvist.

Intressant bukett, tänker jag, vi sätter oss. Nu har artikeln blivit boken ”Fjärilsvägen”, som utkommer i dagarna. Jag påpekar genast att på slutet tycks författaren invända mot kritik. Där finns en rädsla för att folk kommer att tycka att hans mamma borde ha gjort andra val: Inte köpa den där lilla bilen, inte låta dottern bli fodervärd åt en häst, inte låna till julklappar, och att hon minsann inte var riktig arbetarklass eftersom hon jobbade deltid på Försäkringskassan, och dessutom drack hon alltmer de sista åren. Jag undrar varför han går i försvarsposition på det här sättet, detta är ju en uppenbar fattigdomsberättelse?

Bodil Malmstens diktsamling ”Det här är hjärtat”.Foto: Daniel Sjölin.

– Genom hela min uppväxt och mitt yrkesliv ser jag hur människor försöker städa undan saken. Relativisera. Om någon som intervjuas i pressen vittnar om sin fattigdom och samtidigt står och röker i reportaget, då blir hundratals arga och skriver på internet om att rökning kostar jättemycket. Och i Afrika bor minsann folk i hyddor. Det här är ett sätt att städa bort dessa människor. 

Jag antar att hon tänkt sig bli begraven av Fonus

Under skrivandet fick han en tydligare bild av sin mor, som sparat på allt från konfirmationsbevis till anställningsintyg. Hennes pappa var fosterbarn och hennes mor gick sex år i folkskola, men de båda fick det bättre och Birgitta föddes under rekordåren. 

– Mamma var en del av den ordningsamma arbetarklassen. En mönsterelev i folkhemsbygget. Efter åtta år i folkskolan gick hon en internutbildning på ett golvföretag. Sedan blev hon handläggare på en statlig myndighet. Hon var del i föreningslivet, försäkrade sig genom Folksam, gick på ABF, handlade bara på Konsum, och köpte kombilotter. Och jag antar att hon tänkt sig bli begraven av Fonus. 

Patrik Lundberg (t v) med sin syster och mamma.Foto: Privat

Men detta visade sig vara ett skört bygge. En nedåtresa väntade, först ekonomiskt brant utför och sedan med överansträngning, sjukskrivning, tilltagande fysisk och psykisk ohälsa och till slut alkoholproblem. Birgitta Lundberg avlider vid 67 års ålder. 

– Den svenska socialdemokratiska folkhemsdrömmen utgår från att man är två. Det var det som hände, säger han och syftar till föräldrarnas abrupta skilsmässa. 

Mamma var tydligen inte en av ”alla”, hon kom inte med

Patrik är tio år när han kommer hem från skolan, och mamma meddelar att pappa levt ett dubbelliv och säger ”Nu är det du som är karln i huset.” Från den stunden, liksom i boken, förfrämligas ”pappa” till ”Nils-Gunnar”. Nils-Gunnar blir någon som kommer förbi med ett kuvert på barnens födelsedagar. 

Patriks mor Birgitta Lundberg.Foto: Privat.

Separationen är inte hela förklaringen. Två allvarliga vändpunkter nedåt i Birgittas liv sammanfaller med de två stora finanskriserna. Först den på nittiotalet. Fast i ett deltidsjobb drabbades hon av karensdagar och dyrare mat. När Patrik och hans syster sedan flyttar hemifrån, bryter hon ihop av utmattning och stress, blir av med jobbet och då kommer en ny kris med arbetslöshet. Klyftorna vidgas.

Göran Persson gick till val på att ”Alla ska med”. Men mamma var tydligen inte en av ”alla”, hon kom inte med. Och några år senare talade Kd:s. Göran Hägglund om ”verklighetens folk” – dit hörde hon tydligen inte heller. Var hörde hon hemma?

För det första var han ganska trevlig

Vilket leder oss till hans först skrivande förebild Jimmie Åkesson. En ung Åkesson praoade nämligen som lärare i Lundbergs klass på mellanstadiet.

– För det första var han ganska trevlig under de där veckorna. Men sen skrev han ett fantastiskt reportage i skoltidningen om sin tid hos oss. Roligt men allvarligt. Det var första gången jag läste något som handlade om min värld. Det fick mig att börja drömma om att själv skriva i skoltidningen.

Den Åkesson som väckte skrivardrömmen var redan då Sverigedemokrat. Ett litet perifert parti. Jag frågar vilka på byn som var SD:are på den tiden.

– De som var Sverigedemokrater då – även i Sölvesborg – de var en del av vit makt-rörelsen. Även om man förstås inte kan dra alla över en kam. De lyssnade på vit-makt-musik, vilket ju inte är olagligt på något sätt, och de gick runt och satte upp klisterlappar med budskap som ”Siste svensken tar flaggan med sig” och ”Stoppa invasionen”. Jag vet ju inte hur mycket Jimmie visste om vad som pågick inuti moderskeppet i partiet, men det var helt klart ett parti som på den tiden som kunde ses som nynazistiskt. 

Att det är så här för min egen generation och de yngre, där är bara så mörkt.

För egen del lämnade han alla politiska åsikter åt sidan när han dedikerade sig åt journalistiken. Både i boken och här under intervjun återkommer Lundberg till en rapport från SCB som spår att den förväntade livslängden för lågutbildade kvinnor kommer att sjunka. Och detta gäller då kvinnor födda på 90-talet.

– För min föräldrageneration finns inget att göra, men att det är så här för min egen generation och de yngre, där är bara så mörkt. 

Foto: Bonniers förlag

Vårt samtal går vidare runt olika aspekter av hans mammas livsöde. Från ett Sverige med klassamhälle och könsmaktsordning med grupprunkande homofober i skolan, till spriten och inte minst vården. All delar kommer samman i bilden av en mamma som i princip bara hade råd att leva för sina barn. 

Jag hade storhetsvansinne som barn

– Det är egentligen bara i medelklassen i dag som det inte är självklart att kämpa för att barnen ska få det bättre än man själv. 

Jag undrar om han upplevde sig själv som fattig som barn. Han ler. 

– Jag hade storhetsvansinne som barn. Jag trodde jag skulle kunna bli statsminister. Sen ville jag bli författare. Och ingen i Sölvesborg sade någonsin till mig att detta var omöjligt. 

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida. 

 

Expressens kolumnist sommarpratar i P1 2020