Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Varför blundar kulturvärlden för laglösheten?

Polisinsats efter skjutning på en pizzeria i Rinkeby den 8 januari 2018. Foto: ALEX LJUNGDAHL

Riksteatern gestaltar landstingets svek mot medborgarna i "Sång till välfärden", som i veckan hade premiär i Sollefteå.

Jens Liljestrand undrar varför poliskrisen aldrig får samma uppmärksamhet i kulturdebatten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | LAG OCH ORDNING.

"Säg som det är välfärden / alla får inte plats i den”

Orden kommer från Riksteaterns pjäs ”Sång till välfärden” och sjungs på en scen i Sollefteå. Med inspiration från den ockupation som sedan ett år pågår av stadens nedlagda BB, gestaltas här medborgarnas kamp mot landstinget och deras ekonomer

Efter premiären i Sollefteå kommer föreställningen turnera runt i Sverige. Gärna för mig; även om uppsättningen i mina ögon låter mer än lovligt plakatpolitisk är det väl utmärkt om kultur behandlar frågor som bekymrar och engagerar människor i deras vardag.

Men BB-avdelningar och akutmottagningar är inte det enda som saknas. Polisbristen i Norrland beskrivs av polisens eget skyddsombud som ”akut”. Avstånden mellan patrullerna är ibland bortåt 45 mil. Det innebär att två poliser vaktar en yta lika stor som Danmark. Jag läser om asylsökande flickor i Jämtland som misshandlas och beskjuts utan att någon rycker ut. Om en knarkepidemi i Tornedalen. Om butiksägare i Kramfors som talar om ett ”laglöst land”.

Den här verkligheten skrivs det sällan pjäser om.

 

LÄS MER – Jens Liljestrand: Kulturvärlden borde tacka poliserna 

 

Lag och ordning är den viktigaste frågan för väljarna, enligt en färsk undersökning från Demoskop. Det är inte konstigt. Sexualbrott, skjutningar och organiserad kriminalitet är ett växande samhällsproblem. Polisen klagar på bristande resurser och mandat, boende i utsatta förorter klagar på stölder, våld och bilbränder.

Men lag och ordning är en traditionell högerfråga, och därmed per automatik en icke-fråga för kultursektorn. Polis och rättsväsende nämns inte, problematiseras inte, på våra offentliga teatrar, på våra statliga museer, i den offentliga konsten och, förstås, inte heller i kulturdebatten.

Bråk på biblioteken

Några enkla frågor: Hur kunde det i höstas publiceras indignerade metoo-artiklar dag efter dag, vecka efter vecka, utan att knappt någon enda kulturdebattör tog upp hedersvåldet, sextrakasserierna på skolorna, den skenande våldtäktsstatistiken?

Var är stödet till Ann Törnkvist, författaren till ”Följ fucking order”, boken om Södertäljemaffian som Brombergs förlag inte vågade ge ut efter påtryckningar från kriminella (i stället kommer den ut på förlaget Mondial i april)? Varför är inte fler upprörda över att Lars Vilks inte kan röra sig fritt? Varför har det bisarrt nog blivit "höger" att vilja ha lugn och ro på biblioteken?

 

LÄS MER – Karin Olsson: Sorgligt att låta maffian stoppa en bok 

 

För omkring ett halvår sedan skrev jag om kultursektorns märkliga nonchalans inför det faktum att trygghet är fullständigt livsnödvändigt för litteratur, teater, konst och idédebatt. Efter en nyhetsvecka som präglats av urflippade islamistiska nämndemän i Solna, av nazistiska bombdåd i Göteborg, av rättegångarna mot Peder Madsen och Rakhmat Akilov och våldtäktsåtalet mot Martin Timell, skriver jag det igen:

Ni som på allvar brinner för öppenhet och feminism, för mänskliga rättigheter och demokrati, för rätten att skapa och tänka fritt, borde göra laglösheten till en kulturfråga.

Som de sjunger i Sollefteå:

”Ni har väl ögon så ni kan se / Att vi går sönder inuti”

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen. Läs fler av Jens Liljestrands artiklar här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!