Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Tänk om högern hade sin egen Greta Thunberg?

Greta Thunberg. Foto: FACUNDO ARRIZABALAGA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Klimatdemonstranter i Bonn den 26 april 2019. Foto: FRIEDEMANN VOGEL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Jens Liljestrand skriver om högerpopulisternas frustration över Greta Thunbergs segertåg – och undrar vad som skulle hända om de fick sin version.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | DEBATTKLIMATET. Tänk om den svenska högern hade sin egen Greta Thunberg? Om en svensk tonåring med högerpopulistiska sympatier nådde fram till megafonerna med sitt budskap och blev riks- och så småningom världskänd?

Det är ju frestande att föreställa sig en stroppig och lillgammal elevrådstyp, kanske à la Carl Bildt på Östra Real 1966.

Men tänk utanför karikatyren, tänk er ett barn med integritet, någon som var vältalig och karismatisk. Som ville tvärbromsa migrationen, eller skolstrejkade för att få bort stöket på biblioteken, eller samlade hundratusentals i sin generation för att manifestera mot den invandringsrelaterade vågen av rån, misshandel och sexuella övergrepp som inte minst drabbar unga.

Ett sådant barn, oavsett ålder, eventuella diagnoser och sina föräldrars yrken, skulle ha blivit en galjonsfigur inom ytterhögern. Swish-pengarna hade strömmat in, hen hade hyllats med religiös vördnad av Samhällsnytt och på GP:s ledarsida omtalats med gravallvar som en förvisso kanske aningen yvig men ändå viktig påminnelse om att vi måste ta de ungas oro på allvar.

Den mer intellektuella borgerligheten skulle lågmält ha prisat hens civilkurage och mod att ifrågasätta PK-normen. Jimmie Åkesson hade refererat till hen i varannan mening. Kanske hade hen fått träffa Jordan Peterson.

https://twitter.com/BarackObama/status/1120411734316023809

Men den större och mer intressanta frågan är: hur hade bemötandet blivit från oss i traditionella medier? Hade hen bjudits in för att delge oss sin världsbild? Hade hen hamnat på listor över viktiga opinionsbildare, tilldelats utmärkelser, nominerats till Nobels fredspris? Hade nätet fyllts av klipp på hens anföranden inför politiska församlingar runtom i världen, av selfies tagna tillsammans med världens ledare?

Hade Sveriges Television beskrivit hen som en ”ikon”, hade Barack Obama twittrat hens namn?

Hade hen ens blivit intervjuad i Kamratposten?

 

LÄS MER – Karin Olsson: Gretas yttrandefrihet är lika viktig som vuxnas 

Nyttig tankeövning

Eller hade denna unga aktivist avfärdats som ett offer för en sekteristisk personlighetskult? En stackars marionett styrd av en perverterad trollhöger som inte skyr några medel? Ett sorgligt, groteskt spektakel, sannolikt med kopplingar till Steve Bannon, Viktor Orbán och ryska påverkansoperationer?

Hade det ens gått så långt? Hade det alls varit möjlig för en tonåring med högerpopulistiska sympatier att få ett brett genomslag i Sverige, för att inte tala om den globala scenen?

Det är en nyttig tankeövning, ty den lär oss att bättre förstå de marginaliserades vanmakt och frustration, deras bitterhet och avundsjuka.

Debatten om Greta Thunberg avslöjar två saker: först och främst en ynklighet, ett moraliskt underläge så bottenlöst att den driver vuxna att håna, trakassera, misstänkliggöra och bli allmänt besatta av ett barn för att det har engagerat sig i en klimatkris som hotar vår fortsatta existens.

Men också den knivskarpa gränsen mellan etablissemanget och de som står utanför och skanderar sitt missnöje för döva öron och bortvända ryggar.

En sak vet jag. När högerns Greta Thunberg kommer, och tro mig, en dag kommer hon, hoppas jag vara vuxen nog att respektfullt lämna henne i fred.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.