Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Sluta gulla – det är dags att tvinga barnen att läsa

Barn läser allt mindre – och föräldrar högläser allt mer sällan.Foto: DN / TT NYHETSBYRÅN
Allt färre barn läser på fritiden. 13-åriga Johanna bestämde sig själv för att öva sin läsning.Foto: JÖRGEN HILDEBRANDT

Ännu en studie visar på en katastrofal minskning av läsning bland yngre.

Jens Liljestrand efterlyser ett vaccin för att bota den illitterata ungdomsgenerationen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. När en svensk bäbis är runt 18 månader vaccineras hon mot mässling, påssjuka och röda hund. Det ingår i det allmänna vaccinationsprogram som i Sverige har funnits i olika former sedan 1940-talet (då mot behandling av tuberkulos).

Att vara med om att ge sitt barn ett sådant vaccin är sällan en för föräldern odelat positiv erfarenhet. Att hålla i ett krampaktigt skrikande barn medan en främling sticker in en nål i hennes lår är inte roligt.

Det är däremot ett ypperligt exempel på kultur, faktiskt ett av de främsta kännetecknen på en högstående civilisation. Ett vaccinationsprogram för barn kräver inte bara en stat som långsiktigt och enträget bejakar forskning och folkhälsa, utan också en befolkning som kan stå emot det instinktiva behovet att alltid skydda sina barn från lidande, eftersom den förstår att barnets kortvariga plågor i just detta fall är försumbara ställt mot både dess livslånga hälsa och samhällets flockimmunitet, detta i dag så förkättrade begrepp.

Det gör ont, det går över, det är absolut nödvändigt.

Efter att i veckan på detta vis ha dragit mitt strå till stacken och överlämnat barnet (färdiggråten och omplåstrad) till förskolan, läser jag Svenska förläggarföreningens senaste rapport om läsningen i Sverige, ”Läsandets årsringar”, en sammanfattning av statistik över svenskarnas läsvanor under de senaste decennierna gjord av Anna Nordlund och Johan Svedjedal.

Det är i vanlig ordning dyster läsning. Andelen unga mellan 16 och 25 år som läser böcker på fritiden varje vecka har halverats mellan 2007 och 2018, från 60 procent till drygt 30 procent. Bokläsning är därmed den fritidssysselsättning som har minskat kraftigast. 32 procent av flickorna uppger att de läser böcker på sin fritid varje vecka, mot 29 procent av pojkarna.

”Svenska elever visar ett påfallande mindre intresse för frivillig läsning än elever i andra länder”, fastslår studien. ”Andelen föräldrar som ägnar sig åt läsaktiviteter med barnen är även lägre i Sverige än i andra länder. Föräldrars högläsning för sina barn har också minskat under de senaste decennierna, och män högläser i mindre utsträckning än kvinnor.”

Vi har förlorat en hel generation. Nu handlar det om att rädda det som räddas kan.

Och det är ändå inte det värsta. Den grymma sanningen är att ungdomarna själva förstår att de har blivit bestulna. I en enkät svarade runt hälften att de ägnar för lite tid åt att läsa böcker och tidningar.

De skulle alltså vilja. Men i ett historiskt svek har deras föräldrar slutat högläsa och i stället gett barnen telefoner, paddor och datorer att leka med och nu är det försent, deras hjärnor är brända, deras själar klickberoende.

(Studien: ”Det finns också forskning som indikerar att internet och närmast 100-procentig tillgång till smarta mobiler allt lägre ner i åldrarna kan ha bidragit till den brant stigande kurvan psykisk ohälsa och stress hos barn och unga under 2010-talet. Spel, sociala medier och klickande på egna och andras Youtube-klipp ger en omedelbar tillfredsställelse, och psykiatriker har pekat på en beroendeproblematik.”)

Vi har förlorat en hel generation. Nu handlar det om att rädda det som räddas kan. Och visst kan man prata sig blå i ansiktet om läslov, om läsbingo, om mer pengar till skolbiblioteken, nya läroplaner i förskolan, riktade stöd till utanförskapsområden. Man kan komma med små hurtiga tips om att ”belöna” barnen med mys och sockerbitar och gullegull om de bara kan tänka sig att glutta i en bok, lite som när politiker fantiserar om biogas, plastpåseskatter och gigantiska koldioxiddammsugare när världen håller på att brinna upp.

Alternativet är nämligen alldeles för jobbigt: tvinga ungen att läsa. Lås in skärmarna i en låda, alternativt släng dem. Sluta drömma om äppelkinder och tindrande ögon över Enid Blyton och Maria Gripe.

Sluta säga att läsning ”inte får bli ett krav”, det får det visst bli.

Du är förälder, du bestämmer, så tvinga dem. Att se till att barnen läser är inte bara en nyckel till skönhet och bildning, till medborgarskapet, till ett språk som vi kan bygga ett samhälle på. Läsningen är ett vaccin mot dumhet och faktaresistens, mot empatilöshet och ytlighet, i förlängningen mot barbariet självt. Det är helt enkelt en fråga om flockimmunitet.

Ditt barn ska läsa. Punkt.

Låt det svida. Sen börjar livet.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.