Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Rosling var trollkarlen som visade oss världen

Hans Rosling blev 68 år gammal. Foto: LISA THANNER

Professorn och folkhälsoexperten Hans Rosling har avlidit, 68 år gammal.

Jens Liljestrand minns en varm, humoristisk och djupt optimistisk folkbildare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Hans Rosling var en trollkarl. Inte bara metaforiskt – jo, visst var han en gränslös estradör vars konster fick oss att skratta och gapa av beundran – utan också i rent konkret bemärkelse. Någon gång i ungdomen hade han lärt sig att sluka svärd, och ibland avslutade han sina föreläsningar med sitt gamla partytrick. En chockad publik fick se den städade Uppsalaprofessorn sluka svärd som en rutinerad cirkusartist.

Än en gång trumfade han in sin poäng: Människan kan mer än du tror. Ingenting är omöjligt.

I skrivande stund ekar hela nätet av Hans Roslings filmer, klipp och föreläsningar, och många vill rättmätigt hylla de prestationer han gjorde som forskare, folkbildare och, mot slutet av sin karriär, medial superstjärna. Jag har svårt att objektivt värdera hans insatser; han var en nära vän till min familj och jag kan bara bedöma honom som sådan: hans ibland kärva och understuckna humor, hans ärlighet, hans varma och genuina personlighet.

Hatade fördomar

Det jag möjligen kan säga är att den skoningslöshet som Hans kunde visa mot dumhet, fördomar och en snedvriden världsbild – ”Jag har rätt och du har fel!”, som han barskt sa till en dansk tv-reporter – endast motsvarades av den obändiga optimism han kände för planetens och mänsklighetens möjligheter.

En av hans grundläggande teser vara att vi – inte minst medierna! – har missat den dramatiska resa som de flesta av världens länder har gjort på bara några få decennier. Det är välstånd och hälsa, rent vatten och läskunnighet, det är flickor som går i skolan, det är spädbarn som överlever.

Många kommer idag uttrycka något i stil med att ”nu behöver vi Hans Rosling mer än någonsin”. Jag är helt inte säker på att han skulle ha instämt; hans självbild var alldeles för osentimental, hans människosyn alldeles för ljus. Den faktaresistenta idioti som just nu snappar åt sig några nypor morgonluft är inget nytt paradigm, den är bara en löjlig parentes.

Jag kommer att tänka på det som blev Henning Mankells sista ord, en sentens som i sin tur var tagen från P O Enquist: ”En dag ska vi dö. Men alla andra dagar ska vi leva.”

Hans Rosling dog idag. Men du som läser det här lever.

Så vad väntar du på?