Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Låt oss sluta skratta åt klassens clown 2019

Louis C K. Foto: DARLA KHAZEI, PACIFICCOASTNEWS.COM / STELLA PICTURES PACIFICCOASTNEWS.COM
Hanif Bali (M). Foto: ANNA-KARIN NILSSON

2018 var året då en rad kända män avstod från konstruktiv debatt och i stället bestämde sig för att bejaka karikatyren av sig själva.

Jens Liljestrand skriver om klassens tragiske clown – han som tvångsmässigt fortsätter skämta för att behålla sin publik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | HUMOR. Alla vet ju vem som är klassens clown. Det är han – alltid en han – vars eviga roll är att med skämt, jargong eller pajaskonster muntra upp stämningen. I vissa fall är han en nyttig sanningssägare, oftare mest ett charmigt tidsfördriv.

Och ibland får han skrattet att fastna i halsen. Jag såg en gång den sistnämnda typen, han var väl i tonåren och hans kompisar stod berusade och flinande medan han spelade upp en Galenskaparna & After Shave-sketch, ni vet deras parodi på en gymnastiktävling, hopp och volter och rörelser med fåniga namn – "servettspiralen", "brysselsteget" – och jag minns hur killen larvade och kravlade runt där i leran, bland fimpar och ölburkar, i ett fylleskämt jag förstod hade blivit en rutin i just det här gänget, och gallskrek för sig själv "han har fastnat i vinkelvolten! han har fastnat i vinkelvolten!" medan han gång på gång gjorde samma märkliga, skeva kullerbytta. Det gjorde ont att se honom förnedra sig inför vännerna – som vred sig av skratt.

Komikern Louis C.K. tog en paus från scenen efter att under metoo-kampanjen hösten 2017 ha anklagats för att onanera inför kvinnliga kolleger, något han också medgav. I höstas återvände han, försiktigt och utan några särskilda åthävor, med nya humormonologer. Snabbt kom kritiken för att han inte tagit ett tillräckligt långt uppehåll. 

Då växlade han upp, till en råare och mörkare version av sig själv. Strax före nyår dök en ljudinspelning upp där komikern hånar transpersoner, gör sig lustig över de barn som överlevde skolskjutningen på Parkland och upprepat skämtar om att ordet "retarded" – "efterbliven" – inte längre används i dagligt tal.

Det beklämmande är inte skämten i sig utan det kalkylerade i beteendet. Louis C.K. är smart och har räknat ut att han måste säga något som är så provocerande och stötande att det får oss att glömma hans sextrakasserier. 

 

LÄS MER – Jens Liljestrand: Hanif Bali har rätt till korrekta uppgifter 

Att be om ursäkt funkar inte

"Hur många oskulder knullar din pappa för närvarande?" skrev riksdagsmannen Hanif Bali (M) på Twitter till en person som han menar är en islamist med koppling till folkmord i Syrien. Tonfallet fascinerar. I mars tvingades Bali bort från Moderaternas partistyrelse och lämnade Twitter, efter att ha anklagats för att springa Putinregimens ärenden.

Nu är han tillbaka, grövre och elakare än någonsin. Det är samma mekanism: att kräla i stoftet och be om ursäkt funkar inte, värdigt och sakligt beteende funkar inte, dörren in till värmen är för alltid stängd. Bättre att köra vidare. Höja volymen. Bejaka karikatyren. Fastna i vinkelvolten.

(För säkerhets skull bör jag kanske tillägga att jag inte tycker det minsta synd om presumtiva islamister eller folkmördare, däremot hyser jag medlidande med en riksdagsledamot som tvångsmässigt uttrycker sig på ett sätt som blockerar hans förmåga att bedriva en konstruktiv politisk debatt.)

Klassens clown är förstås även Horace Engdahl, som i stället för att bidra till att hantera Svenska Akademiens kris – som hittills sex kvinnor har lämnat eller tvingats bort från – gör den värre genom uttalanden i stil med att "Jag vet inte om män passar bättre att sitta i den här typen av församlingar".

Den sortens krumbukter förefaller numera nästan mekaniska, och vad ska han annars säga? "Förlåt"? Vad hjälper det? Nyss fyllda 70 kommer han i resten av sitt liv behöva leva med nidbilden av sig själv. Bättre att ta kontroll över den.

Jag minns hur synd jag tyckte om den där grabben, han som hade fastnat i vinkelvolten. Och hur jag äcklades av de som flabbande stod omkring honom och kallade sig hans vänner.

Må 2019 bli året då han kommer på fötter igen. Eller året då vi lär oss titta bort.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!