Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Kulturmanligheten

Hassen Khemiri.

Jens Liljestrand tycker att det är dags att nämna namn.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Medie-omertà

 

Debatten om kulturmannens utdöende, överlevande eller möjligen reinkarnerande initierades tidigare i vår av Åsa Beckman (DN 27/4). Sedan dess har stafettpinnen gått genom försommaren från Isabelle Ståhl (SvD 13/5) via Elin Grelsson Almestad (GP 19/5) för att till slut hamna hos Lina Thomsgård (AB 28/5) som slår fast att "det måste genast sluta liggas med kulturmannen".

Virtanen. Vad som definierar en sådan man - utöver den förvisso beklagliga kombon penis, bekräftelsebehov och kulturintresse - är lite diffust. "Alla män är kulturmän", twittrar Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson lakoniskt och sätter fingret på vad det troligen, i grunden, handlar om: det kollektiva manliga egot tar för stor plats, sitter för bredbent i den mediala tunnelbanan, kissar utan att fälla upp locket på den populärkulturella diskursen.

Som om detta inte vore nog har han en rolig hatt och är frånskild.

 

Det märkliga med diskussionen är frånvaron av namn. Bortsett från säkra (det vill säga, döda) kort som Picasso och Hemingway vilar en omertà över samtalet. Och kom inte dragandes med Ulf Lundell, som ingen har sett till på Södermalm sedan han jagades bort med facklor och högafflar för typ 20 år sedan; nu vill jag veta: Vem?

Hellström. Är han Fredrik Virtanen eller Andres Lokko, vars krönikor ni omsorgsfullt sprider varje helg? Håkan Hellström, som strax kommer att slå publikrekord på Ullevi (och som dessutom vid flera tillfällen har siktats i EN ROLIG HATT?). Lars Winnerbäck? Kent? Timbuktu?

Är han Göran Greider, Peter Englund, Jonas Hassen Khemiri? Är han Dan Josefsson, Martin Schibbye, Niklas Orrenius?

Eller är det Peter Birro, Henrik Schyffert, kanske Ruben Östlund? Kristoffer Triumf, Martin Kellerman, Bengt Ohlsson?

Vem är denna odrägligt självupptagna person?

 

Eller är han kanske ingen särskild? Kanske är han bara en vanlig pajsare som skriver, filmar eller målar lite och kompenserar för sitt frånskilda, bidragsberoende frilansliv med att sörpla lådvin på bjudfester där han flörtar patetiskt, säger klyschiga saker och pratar för högt om sig själv.

Snart är han bara en relik, en spillra, bortrationaliserad och avföljd i en kultursfär som räknar klick, likes, reklamintäkter och förmågan att få det att tindra eller fuktas i ögonen på tidsandan.

En dag kommer ni sakna mig.

 

FOTNOT. Även Ebba Witt-Brattström skriver om kulturmän i dagens DN.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!