Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Klimatskepsisen har börjat bli postmodern

Skogsbrand sommaren 2020.
Foto: JOHAN SJÖSTRÖM / JSS NYHETSBILDER
Lena Andersson.
Jens Liljestrand.
Foto: OLLE SPORRONG

Lena Andersson menar att journalistikens kritiska tänkande brister i klimatfrågan.

Jens Liljestrand ser en klimatskepsis där gränsen mellan fakta och tyckande luckras upp.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. I lördags (15/5) publicerade SvD:s ledarsida en krönika av Lena Andersson som kritiserar hur journalistiken hanterar klimatfrågan, och menade att domedagsretorik och varningar om inställda vasalopp har ersatt kritiskt tänkande. Texten avslutades med ett exempel på en sådan överdrift:

”I Antarktis uppmättes för övrigt 25 grader den 5 juni 1934”, skriver Andersson och är noga med att hänvisa till New York Times. ”Klart varmare än 2020 års rekord på dryga 18 grader.”

Låt oss först ge Andersson stilpoäng för att hon med svidande ironi skriver ordet ”rekord”, utan citationstecken, om något som ju inte kan vara ett rekord. Det dröjde dock inte länge innan det på sociala medier påpekades att de 25 graderna 1934 var Fahrenheit (F), alltså runt –3,9 Celsius (C).

I ett hånfullt svar på Twitter menade då Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på SvD, att det förstås var F som avsetts, både för 1934 och 2020. ”Så du tror att Antarktis uppmätte dryga 18 grader Celsius år 2020?” skrev hon till en kritiker och tillade att tidningen ”för din skull” skulle skriva ut att det i båda fallen gällde F.

Den postmoderna klimatförnekelsen reducerar frågan om vår överlevnad till åsikter, förmodanden, tyckanden; till ideologi.

Artikeln ändrades mycket riktigt för att tydliggöra detta. Som förstås inte var sant. Det VAR enligt en mätning rekordhöga 18 C på Antarktis i februari 2020 (då det råder sommar på kontinenten). Och det VAR runt –3,9 där i juni 1934 (då det råder vinter där).

Till slut fick Lifvendahl vackert stryka hela Anderssons slutkläm, liksom sin egen tweet.

Det är lätt att skratta åt detta tragikomiska intermezzo, liksom de andra klavertrampen och ohederligheterna i Anderssons text, men det är också ett förebud om hur klimatförnekelsen tycks vara på väg in i en postmodern fas. I takt med att krisen går från prognos till skrämmande verklighet, kommer ”skeptikernas” fokus flyttas till att ifrågasätta det vi ser med egna ögon. Efter brandkatastrofen i New South Wales 2013 – den värsta på 50 år – avfärdade Australiens dåvarande premiärminister Tony Abbott decennier av klimatforskning med att bränder ”är en del av den australiska erfarenheten”. I klartext: det har alltid brunnit här. Vilket är sant, men knappast så ofta, så mycket och så förfärligt. 

Man föreställer sig hur debatterna kommer se ut om några år. Var korallreven verkligen så färggranna att det stack i ögonen – eller är det bara något vi tror efter att ha sett ”Hitta Nemo”? Var det kallare vintrar förr – eller är vita jular bara nostalgiska anekdoter? Var Grönland, som den amerikanske senatorn Ron Johnson har hävdat, en gång grönt?

Redan i Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” från 1905 klagas det på den extrema sommarhettan, ”en rentav onaturlig värme” enligt pastor Gregorius. Betyder det att dagens larmrapporter överdriver och bygger falska minnen?

I ”Doktor Glas” skriver Hjalmar Söderberg om värmeböljan 1905.
Foto: OKÄND / OKÄND

Den postmoderna klimatförnekelsen reducerar frågan om vår överlevnad till åsikter, förmodanden, tyckanden; till ideologi. Den gör det till ”vänster” att påpeka att det har blivit varmare; det är ingen slump att Sverigedemokraterna 2017 attackerade SMHI för att bedriva ”propaganda”.

Kampen gäller inte längre bara vår möjlighet att rädda planeten, utan också att minnas den.

Vårt enda vapen är arkiven. Där lördagens pappersupplaga av SvD, med sitt faktafel, nu för alltid kommer bevaras.


Jens Liljestrand är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=83771&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.