Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Kan vi nu sluta prata om populism och mediedrev?

Svenska Akademien. Foto: (C) PELLE T NILSSON / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES

Den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault åtalas för två fall av våldtäkt mot en kvinna 2011.

Jens Liljestrand kommenterar den senaste utvecklingen i affären som splittrar Svenska Akademien.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | KRISEN I SVENSKA AKADEMIEN. Ord som "gentleman" och "vivörliv" gör sig påminda när man läser de förfärande detaljerna i åtalet mot den utpekade kulturprofilen Jean-Claude Arnault (Arnault har nekat till alla anklagelser om sexuella övergrepp).

Det har gått 21 år sedan Expressen 1997 i en artikelserie skrev om de rykten om sexuella övergrepp och ekonomiska oegentligheter som florerade kring hans verksamhet, kulturklubben Forum. 

En kvinna vädjade till Sture Allén, dåvarande ständig sekreterare i Svenska Akademien, den institution som med både status, lägenheter och pengar gav stjärnglans runt Arnault, att ingripa. Men inget hände.

Inget hände heller under Horace Engdahls tid som ständig sekreterare – i stället lyfte Engdahl fram sin gode vän Arnault som en "livsstilsförebild". Inte heller under Peter Englunds sex år som ständig sekreterare ingrep Akademien mot Arnault.

Först efter DN:s och Matilda Gustavssons avslöjande i november 2017 gick dåvarande ständiga sekreteraren Sara Danius ut och medgav att Arnault hade utsatt akademiledamöter samt deras hustrur och döttrar för "oönskad intimitet", samt tillsatte en advokatutredning för att gå till botten med Svenska Akademiens kopplingar till den utpekade våldtäktsmannen.

Några månader senare tvingades hon bort under förödmjukande former.

"Förföljelse" av Horace Engdahl

Det är denna häpnadsväckande arrogans som vårens debatt kring Svenska Akademien borde ha handlat om. I stället har vi fått läsa diverse indignerade inlägg om populism och mediedrev, insinuationer om att ansvaret för Svenska Akademiens kollaps ligger hos DN:s kulturchef Björn Wiman, alarmistiska utspel om att knytblusmanifestationer skulle innebära att rättsväsendet har satts ur spel.

Längst av alla gick Lena Andersson när hon i DN påstod att "[d]en blodtörstiga förföljelsen av [Horace Engdahl] kommer inte enbart ur vårt samhälles populistiska förakt för meriter, bildning och auktoriteter; till inte ringa del kommer den ur simpel avund."

Inte ett ord om att "förföljelsen" skulle kunna ha sin upprinnelse i att Engdahl envist har fortsatt att försvara sin vän Arnault, försökt få advokatutredningen stoppad samt varit ledande i att tvinga bort och smutskasta den person som faktiskt – till skillnad från sina företrädare – har velat åtgärda Svenska Akademiens högst problematiska koppling till Forum och Arnault.

Nu har åtalet kommit. Kanske kan vi nu slippa höra det infama talet om mediedrev, populism, avundsjuka, blodtörst och lömska kulturjournalister. Kanske kan Engdahl sluta kalla avhopparna för "dåliga förlorare". Kanske kan samtalet övergå till att handla om det som det borde ha handlat om från början: en lång rad kvinnors – och mäns – berättelser och vittnesmål om allvarliga sexuella övergrepp i skuggan av Sveriges främsta kulturinstitution.

Berättelser som bevisligen var, och är, värda att ta på största allvar och nu också kommer att prövas i domstol.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.

 

FOTNOT. Jean-Claude Arnault nekar till alla anklagelser om sexuella övergrepp.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!