Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Jordan B. Peterson är den pappa många saknar

Jordan B. Peterson. Foto: WIKIMEDIA COMMONS

I "Skavlan" medverkade nyligen den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B. Peterson. Han berättade då att en av hans följare, en 17-åring i Oslo, hade drabbats av en svår förlust när hans far dog. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | FARS DAG. Pojken hade sett att den berömde professorn i ett sina Youtube-klipp rekommenderade sina tittare att ha ambitionen att vara "den starkaste personen på sin fars begravning". 17-åringen hade tagit till sig rådet, hjälpt sin mor och framfört ett långt minnestal på begravningen.

Anekdoten är djupt gripande på flera plan. För det första på grund av det sorgliga ämnet, för det andra eftersom det säger något om vår tid att en faderslös tonåring får existentiell vägledning på Youtube av en främling på en annan kontinent.

För det tredje för att den påminner den mig om mannen som en gång bjöd mig på whisky, som spelade sina skivor med Rolling Stones för mig, som tog med mig på Vätternrundan, 30 långa mil i juni 2008.

Det är tio år sedan nu. Han var min svärfar och närhelst jag vill kan jag minnas hans beslutsamma sätt att driva sin slagborr in i väggen i den första lägenhet jag delade med hans dotter, de rimmade verserna han skrev till födelsedagar och högtider, de små ordvitsarna, hans eleganta sätt att åka slalom, hans kärlek till den svenska viskonsten och Cornelis Vreeswijk.

(Varje år när jag som Expressens representant i juryn är med och delar ut det prestigefyllda Cornelis Vreeswijk-stipendiet tänker jag på min älskade svärfar, hur glad och stolt han hade varit, hur det är i musiken, orden och bilderna som livet fortsätter pulsera genom tiden och tystnaden, hur detta kanske egentligen är den grundläggande drivkraften bakom all kultur, att den hjälper oss att minnas allt det vi mist.)

Bill Cosby – den gode fadern

Fäder väljer man inte. Men relationen till en svärfar kan man i någon mån välja och jag vill ägna den här krönikan åt honom och alla andra män, fäder eller svärfäder eller barnlösa, men män som försöker använda sin visdom och sin erfarenhet till att göra världen lite bättre, som någon gång har välkomnat någon och delat med sig av den sorts fumliga kärlek och värme som ryms i maskuliniteten.

En hyllning till dessa män kan vara på sin plats i en tid där manlig värdighet, klokhet, mognad och anständighet känns allt mer som en avlägsen dröm. Vem är den respekterade pappan i dagens värld, där USA:s president är en halvgalen rasist som drar sliskiga skämt om att "dejta" sin egen dotter, där Bill Cosby, den komiker som för min generation tv-tittare en gång förkroppsligade Den Gode Fadern, nu har dömts till fängelse för sexövergrepp, där resultatet av Svenska Akademiens största skandal någonsin just nu är att sex av sju kvinnliga ledamöter har lämnat eller drivits bort från det numera nästan helmanliga sällskapet med en genomsnittlig ålder på 79 år.

I Sverige, i den just nu pågående politiska krisen, är det smärtsamt tydligt hur lite partierna bryr sig om de äldre män som i en annan tid och en annan plats hade hanterats som vördnadsvärda dignitärer. Göran Persson och Carl Bildt behandlas i bästa fall som irrelevanta, i värsta fall som pinsamma clowner. Fredrik Reinfeldt – sitt partis mest framgångsrika ledare någonsin – är öppet föraktad av ledande moderater.

Jordan B. Peterson är ett världsfenomen

Jag tror att det är så man ska förstå de osannolika framgångarna för Peterson. Med sitt budskap om att räta på ryggen, städa sitt rum och göra rätt för sig i livet – i kombination med en känga åt feminister och postmodernister – har han blivit ett världsfenomen. I stället för att ropa om "fascism" och "kulturkrig" borde många fråga sig vad det är för tomrum han fyller.

En lugn, vältalig och bildad man som med ett faderligt gråsprängt skägg och banala men pregnanta råd upplevs ha svar på existensens alla frågor – är han inte den pappa många saknar?

Själv saknar jag min svärfar. Jag saknar våra samtal, och våra tystnader. Jag saknar att vi aldrig sa hejdå. Jag saknar att jag inte sa ett ord på hans begravning.

I dag häller jag upp en whisky och lyssnar på Rolling Stones och är far till de barnbarn han aldrig fick se växa upp.

Så gott jag kan.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen. Han är aktuell med boken "Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!