Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

JENS LILJESTRAND: Det finns inte en manifestation i Kärrtorp – det finns 16 000

”Här är hundratusen miljoner”, konstaterar den lilla flickan på mina axlar när vi vandrar i backen ner mot idrottsplatsen.

Kanske har hon rätt. Ända sedan de snigeltröga köerna på tunnelbaneperrongen har vi rört oss i en stor, sirapsseg människomassa - ungdomar, medelålders, pensionärer, en krokryggad tant på kryckor - och bakom oss fortsätter det välla fram folk, till ljudet av slagord, trumvirvlar, glada tillrop, klafsande stövlar i leran. Är det inte den största antirasistiska demonstrationen i Sverige någonsin, så nog är det publikrekord för Kärrtorps IP.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Förra helgen attackerades här en fredlig demonstration av nazister, som kastade glasflaskor och brinnande bengaler mot barnvagnar och tvingade barn och ungdomar att springa och gömma sig inne i en matbutik. En 18-årig kvinna berättade senare för Expressen att hon hört en 8-9-årig flicka skrika ”mamma, jag vill inte dö”.

Det fanns många goda skäl att ta sig till Kärrtorp i dag. Men för mig räcker det med ett enda: att visa mina barn att de inte behöver vara rädda. Att det i Sverige är en mänsklig rättighet att ingå i en fredlig, tillståndsgiven demonstration och känna sig trygg. Också om man är liten. Också om man är värnlös.

Barnen frågar om poliserna och vakterna, pekar på helikoptern som hovrar ovanför, och jag säger som det är, att allt det där är för att vi ska få vara i fred. De skyddar oss. Ser till att alla har det bra, att ingen kommer och bråkar.

Senare kommer jag läsa kommentarer om att extremvänstern tog över manifestationen. Någon annan kommer att veva den förutsägbara klyschan om att privilegierade vita svenskar som jag och min familj aldrig har utsatts för rasism och därför minsann inte hade något i Kärrtorp att göra.

Båda sidor missar poängen. Det finns inte en manifestation i Kärrtorp. Det finns 16 000. Här finns liberaler, socialister, en och annan kulturkonservativ, de demonstrerar för feminism, anarkism, veganism, hbtq-frågor. Under det antirasistiska paraplyet ryms lika många åsikter som deltagare.

Antirasismen är nämligen inte en ideologi, utan ett bredare förhållningssätt till världen som motsätter sig indelningen av människor efter hudfärg. För mig är det synsättet nära besläktat med att vara fiende till kommunism (som i stället grupperar människor efter klass), för andra är det tvärtom synonymt med att vara motståndare till kapitalism (eftersom man anser att ekonomiska klyftor göder rasismen).

Och det är okej, det är just det som är grejen. Åsiktsmångfalden är själva styrkan i antirasismen.

Jag demonstrerar inte själv, bara iakttar. Och den demonstration som intresserar mig mest är den som dansar runt i sin nya julklänning på konstgräset till basgången i Bianca och Tiffany Kronlöfs ”Så jävla PK”. Hon hör hemma här, lika mycket som det hånglande paret bakom oss eller den skäggiga snubben med tatueringar framför oss, eller succéförfattaren som går förbi med sin barnvagn eller gänget som viftar med plakatet ”LESBISKA POETER MOT RASISM” eller den killen som bär sin Chile-flagga med den stolta minen hos någon som har varit med många, många gånger förut.

Jag har åkt hit med mina barn för att jag vill att de ska ha ett minne av den här dagen. Jag visar dem Kärrtorp av samma skäl som jag tar med dem till vallokalen vart fjärde år: för att de ska få se hur demokratin ser ut inifrån.

De äter skinksmörgåsar och dansar lite till. Sen fryser de och vill bli burna.

Vintersolståndet inträffade i går, den 21 december. Den 22 december var dagen då hela Sverige visade att mörkret går att skingra, att vi inte är rädda, att vi är ett samhälle där du får ha en åsikt utan att behöva springa och gömma dig.

Jag baxar mina barn tillbaka mot tunnelbanan med värkande armar och en känsla av att gemensamt ha passerat en gräns.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!