Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Horace Engdahls radioshow – en lysande maktparodi

Foto: OLLE SPORRONG

Den omstridde Akademiledamoten Horace Engdahl har låtit sig intervjuas i Sveriges Radio.

Jens Liljestrand hör en stor scenbegåvnings briljanta gestaltning av elitistisk arrogans. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | AKADEMIENS KRIS. Radioteatern, en gång lika älskad och dominerande i svenskarnas vardagsrum som dagens Netflix-serier, har på senare år fört en tynande tillvaro i etern. Konstpauserna är lite för långa, rösterna för tillgjorda, manuset för övertydligt. Som dramatisk form har den sin bästa tid bakom sig.

Eller? Horace Engdahls intervju i "Nordegren & Epstein i P1" kan innebära en renässans för genren. Här fick vi se en briljant gestaltning av Maktens Arrogans: Torr, överlägsen, mångordig, inte utan humor men ständigt elegant balanserande på rätt sida om den rena bondkomiken.

När man trodde att Svenska Akademien hade lyckats tygla den skenande krisen med sitt pressmeddelande i fredags, där man (förstås) pudlade och andades en välbehövlig självkritik, sätter sig alltså Akademiens kanske mest omtalade ledamot framför en mikrofon och framför ... ett fullkomligt bländande porträtt av en maktmänniskas totala nonchalans inför samhällets normer och allmän anständighet.

Vad borde han själv ha gjort annorlunda?

"Jag önskar att jag haft större sinnesnärvaro i november förra året (...) Det framfördes ett antal anklagelser av ett antal vittnen varav ett stort antal var anonyma vilket ju ytterligare är en egendomlig och lite märklig omständighet som är främmande för svensk rättstradition tycker jag och som gjorde det ytterligt svårt att ta ställning till allvaret och sanningshalten i vittnesmålen (...) Vi borde inte ha inlett några egna syndabocksprocesser."

 

LÄS MER – Horace Engdahl: Jag förfäras av råheten i Akademiens maktkamp 

Horace ville stoppa utredningen

Koka ner denna stapplande byråkratprosa och du får en enkel utsaga: Den advokatutredning som Akademien tillsatte i november, och som enligt pressmeddelandet "visar att oacceptabelt beteende i form av oönskad intimitet har förekommit, vilket dock inte var allmänt känt i Akademien", är alltså något som Horace Engdahl ångrar att han inte stoppade.

Han hade velat kväva utredningen i dess linda. Och skäms inte för att säga det.

Detta är bara början. Nu är Engdahl varm i kläderna och börjar tala om sin vän Jean-Claude Arnault och de numera legendariska uttalandena i Björn af Kleens intervju.

"Det jag sa i intervjun handlade naturligtvis inte om sex. Det är ett ämne jag aldrig har diskuterat med Jean-Claude Arnault. Vi grabbar talar inte om sånt."

Man kan alltså vara en "grabb" långt upp i sjuttioårsåldern? Okej, det är lite gulligt, kanske det som på fackspråk kallas för comic relief

Om kritiken från över 200 forskare i ett upprop i DN, som menar att Svenska Akademien saknar legitimitet, säger Horace Engdahl:

"Jag tänkte när jag hörde om det där forskaruppropet att 'du milde, för en gångs skull passar verkligen termen hjärnsläpp, och det är rejält med hjärna vi talar om, man kan riktigt höra dunsen."

Läs meningen igen. Så uttrycker sig Horace Engdahl om sina kolleger. Professorer, docenter, doktorander. Människor som vigt sina liv åt forskning i humaniora, många av dem beroende av anslag, bland annat från Akademien, för sin överlevnad.

 

LÄS MER – Jens Liljestrand: Vad hade Vilhelm Moberg tyckt om Horace?

Om Jean-Claude Arnaults "vivörliv"

På frågan om han borde avgå:

"Mitt handlande i Akademien har inte styrts av vänskap."

Om huruvida han kände till anklagelserna mot Arnault angående våldtäkter och sexuella övergrepp i Akademiens omedelbara närhet:

"Vivörliv är ju inget olagligt som du vet, att uppvakta kvinnor är inte heller olagligt, det är inte alltid impopulärt faktiskt."

Det är fantastiskt. Det är en parodi på en parodi, det är postmodernism, det är Beckett, det är Norén, det är en monolog av och med Thorsten Flinck.

Engdahl häller bensin på brasan och försvårar Akademiens läkningsprocess internt och krishantering externt.

Kanske vet han om det.

Kanske bryr han sig bara inte.

The show must go on, och som mediedomptör är han sannolikt den mest framgångsrika Akademiledamoten sedan 1786.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen. 

 

FOTNOT. Jean-Claude Arnault förnekar anklagelserna om våldtäkt och sexuella övergrepp.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!