Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Högtidligt som kvart i tolv på nyårsafton

Glädjen på Stockholms krogar: ”Kommer vara här till stängning”.
Babylon Bar på Medborgarplatsen den 1 juni 2022.
Foto: Jens Liljestrand

I dag lättar Sverige på restriktionerna – bland annat får krogarna från och med nu servera alkohol till klockan 22.30.

Jens Liljestrand går ut på stan och ser Sverige ta sitt första steg in i det postpandemiskt glada 2020-talet. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

STUREPLAN 19:02

Solen vräker ner över Östermalm och pandemin har aldrig varit så passé som nu. Kyparen ber ett sällskap att flytta sina stolar för att få lite avstånd till bordet intill, mest för syns skull, trängseln är ändå ett faktum, ”jag snackar lite meråm” säger en gammal stekare i mörkblå redarkavaj och tågar fram med sitt femhövdade sällskap till hovisen. Hummer, råbiff och kvällens andra Old fashioned med mycket is i den sista strimman sol.

På en reklamskylt några meter bort kavlar Pernilla Wahlgren upp armen och tjatar om att du ska vaccinera dig. På uteserveringen sitter Benjamin Ingrosso och ser ut som en sommardrömprins i sin vita hoodie och krämfärgade shorts, alla vet väl att 20-regeln har lyfts bara för att han ska få sitta här och äga kvällen. Och när Bianca Ingrosso tar plats vid bordet med en svart labrador har jag glömt att Anders Tegnell någonsin existerat. Men kanske var det för deras skull Stockholms nattliv stängdes? För att instagram-elitens partybilder, Ebba Busch och Margaux Dietz partyorgier, skadade Sveriges mentala beredskap? Skit samma. Nu beställer vi.

19:43

Okej nu drar det ihop sig! Högtidligt som kvart i tolv på nyårsafton och nästan lika stimmigt. Folk klappar om ordningsvakten på väg ut – och in! Kvällen har bara börjat! Extasen! Förväntningarna! En fullsatt uteservering, en nästan ljum försommarkväll, ett stick i armen, en öppen värld.

19:47

Bianca får in Stockholms eventuellt dyraste räksallad och droppar över citron med en trumpen min och reser sig sen upp för att få en bättre vinkel när hon plåtar underverket med en rosa mobil och helvetet på iva var nog bara ett fånigt rykte.

Det är en stillsam, snudd på värdig triumf för allt som gör det värt att släpa sig runt här på jorden.

19:53

En klassisk oneliner från Charlie Christensens ”Arne Anka” smyger sig på: ”Ingenting gör kvinnor så vackra som alkohol och stängningsdags”. Hur har raggnings-Stockholm påverkats av 20-regeln? Och blir vi alla två och en halv timme vackrare nu? Snart vet vi.

19:56

Jag trodde aldrig jag skulle bli så lycklig av att se en gentleman med statusklocka och överkamsfrisyr få in en sejdel öl.

20:01

Ögonblicket passerar. Hjärtat slår ett extra slag. Inga gester, inga kommentarer, ingen skriker ut en skål eller kastar pommes frites eller drar ner gylfen och gör helikoptern, eller hur man nu firar civilisationens återkomst på Stureplan. Det är en stillsam, snudd på värdig triumf för allt som gör det värt att släpa sig runt här på jorden.


MEDBORGARPLATSEN 20:36

”Temperaturen har krupit ner under tiogradsstrecket, kylslagen som en ickerökares penis.” Där har ni den svenska kulturjournalistikens bästa mening, signerad min numera hädangångne kollega på Expressen, Nils Schwartz. Iakttagelsen är exakt 16 år gammal, publicerad den 1 juni 2005. Den gången var det införandet av rökförbudet på restauranger som skulle bevakas, i Nisses fall självklart på Kvarnen, ett stenkast från hans lya på Götgatan. 

Nu är jag tillbaka vid Medis, i samma ärende, fast motsatt: att beskriva världen som öppnas, inte en värld som – åtminstone för Nisse och andra kedjerökare – krymper. Ett historiskt ögonblick av något så trivialt som en svensk tisdagsfylla. Mina fingrar tvekar över tangentbordet. Testar formuleringen ”kvällen är mjuk och formlös som en pandemiröv”, men ord blir så fattiga.

Uteservering på Medborgarplatsen den 1 juni 2021.
Foto: Jens Liljestrand

20:47

Oljelampor tänds i skymningen. Folk sitter med filtar. Han som spelar Calle i ”Vår tid är nu” glider runt och myser men blir tillsagd av en servitris att gå och sätta sig, reglerna gäller fortfarande, ingen får stå och mingla.

20:56

Infralamporna tänds. Nya flaskor ut på borden. En vittvinsdrickande ung dam skojar med sin tinderdejt om att hon redan känner sig trött, så här dags brukade kvällen vara över.

21:06

Jag läser på Region Stockholms hemsida att det just nu vårdas totalt 147 patienter med konstaterad covid-19 på akutsjukhus eller geriatrisk vård här, varav 43 i intensivvård. Ett Joacim Rocklövskt vemod sänker sig över mig, hur känns det att vara anhörig till någon av dessa 43 och veta att folk sitter och bälgar i sig öl på Söder som om det inte fanns en morgondag? Paret mitt emot mig sitter och krökar och flörtar och hånglar och han lägger sina händer på hennes bastanta byst, ett annat par glider förbi på elsparkcykel. Vi överlevde skiten. ”Vår tid är nu”-Calle har hämtat snus.

21:29

Det börjar bli segt och småkyligt att hänga här, vad var poängen liksom? Slänga ut pengar på blaskig alkohol? Vad var det vi längtade efter? En av pandemins hemligheter var hur mycket många uppskattade åttastängningen. Att få sätta punkt för kvällen utan någon idiot som drar i en och kräver att man sörplar i sig en till svindyr öl och lyssnar medan han/hon/det försöker skrika över skvalmusiken. Nu finns ingen force majeure att skylla på, vårt enda värn är integritet och karaktär, två notoriska svikare.

Ingen särskild trängsel längre, många lediga bord. Har vi tappat det?

MARIATORGET 22:06

En ung kvinna sover över sin odruckna öl och det blonda håret flödar över träbordet, herregud får man inte gå hem snart?

22:09

Ingen särskild trängsel längre, många lediga bord. Har vi tappat det? Studenter driver omkring i sina vita mössor och letar efter eufori. Är det något jag unnar dem är det att småhuttrande dricka öl och pissa i en buske och ragla hemåt med framtidsångest, vad är annars de här kvällarna till för?

22:14

Man glömmer hur ljusa de här nätterna är. Kanske blir det den största skillnaden med de lättade restriktionerna, att vi får tillbaka en stad full av skratt, svamlande, dåliga skämt, frustande bekännelser. Att sakta få gå hem genom stan och vara omgiven av liv. Det outhärdliga, ovärdiga i det vi levt igenom.

22:21

Personalen släcker lamporna, ”fem minuter hörni”, det är inget snack om att ta lätt på reglerna.

22:26

Kvällen är över, lika odramatiskt och självklart som den började. Snart kommer restriktionerna vara bortglömda, som en bisarr dröm försvinner efter första klunken kaffe.

22:30

En rad av Tomas Tranströmer kommer nedsinglande: ”Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.”


Jens Liljestrand är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.