Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Gripande invigning av Benny Fredrikssons torg

Anne Sofie von Otter, änka efter Benny Fredriksson, sjöng på invigningen. Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Många av Kulturhuset Stadsteaterns skådespelare syntes i vimlet när Benny Fredrikssons torg invigdes. När Anne Sofie von Otter på scenen riktade kritik mot Aftonbladet applåderade publiken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Titeln på ett klassiskt Magnus Uggla-album gör sig påmind: ”Va ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt.”

Vi står på den plats bredvid Kulturhuset som egentligen är en förlängning av Sergels torg och en gång hette Beridarebansgatan men som från denna stund heter Benny Fredrikssons torg, egentligen döpt efter vd:n som dog i mars 2018 efter att han under förödmjukande former lämnat Kulturhuset Stadsteater.

Sedan några månader står det svart på vitt att det han utsattes för var ett skoningslöst och orimligt mediedrev, eller som Pressens opinionsnämnd konstaterar: ”Genom allvarliga anklagelser med otydliga belägg och svepande nedsättande beskrivningar har Aftonbladet tillfogat Benny Fredriksson en oförsvarlig publicitetsskada.”

Här, på ett litet avspärrat område, samlas nu gamla kulturbyråkrater tillsammans med skådespelarna från Stadsteatern, tysta, allvarsamma, flera med tårar i ögonen. På scenen står Sara Jangfeldt och Fredrik Lycke tillsammans med flera av sina kolleger och sjunger Svante Thuressons underbara ”Solen i maj”, och aldrig har en sång om den ljuvliga svenska våren fått mig att rysa så.

 

LÄS MER – Pressombudsmannen Ola Sigvardsson kommenterar publiceringarna om Benny Fredriksson 

 

Benny Fredrikssons torg kommer alltid att vara en del av Kulturhuset, det är till denna adress som posten kommer att skickas, det är dessa ord som ska stå på brevpapper och visitkort och hemsidor. Ingen kommer någonsin glömma honom. Han blir en del av stadskärnan och dess historier, en öppen plats intill det hus han drömde om, skapade och kämpade för.

Sist talar Fredrikssons änka Anne Sofie von Otter och tystnaden faller tät över torget när hon berättar om barnbarnet som aldrig kommer att lära känna sin farfar, hur hon hoppas att han ska växa upp och lära känna honom genom denna plats, snarare än det som han kan hitta i artiklarna på nätet.

– Aftonbladet borde ta bort artiklarna, nu när de blivit prickade, säger von Otter till publikens applåder.

Hon talar om ett styng i hjärtat, ett smolk i bägaren, läser Tage Danielsson och avslutar med att sjunga Per-Martin Hambergs svensktoppsklassiker ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad”, en låt som Fredriksson ofta ska ha gnolat och som nu framförs med trombonackompanjemang av Nisse Landgren.

Jag googlar efter sången medan jag skriver denna text och lär mig att den faktiskt handlar om Östersund. Men ingen av oss som lyssnar kan tänka annat än att det är vår stad det handlar om, att det är vi som rör oss ”på regntunga gator och väldiga hus”, i en stor gemenskap men ändå till sist ensamma i vimlet, övergivna åt oss själva och de gåtor vi aldrig får besvarade.

 

Ändå när det kvällas och dagen blir skum,

sitter vi många i ensliga rum

ser inte ljusen från gator och stråk,

hör inte spårvagnens bråk.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.