Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Ett dråpslag för Akademien – glöm Nobelpris i höst

Svenska Akademien vid Stridsbergs installation den 20 december 2016.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Sara Stridsberg.Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN
Jens Liljestrand

Sara Stridsbergs inval för två år sedan var ett lovande steg mot en föryngring och modernisering av Svenska Akademien. Hennes avgång är ett dråpslag, skriver Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | KRISEN I AKADEMIEN. Den 13 maj 2016, för nästan exakt två år sedan, hyllade jag valet av Sara Stridsberg som ny ledamot i Svenska Akademien. För mig var det ännu ett exempel på hur Akademien framgångsrikt har överlevt in i den nya tiden genom att successivt – nästan amöbalikt – inkorporera nya idéer, diskurser och litterära uttryck.

Stridsberg är den nya feministiska vågens stora författare och dramatiker, det var hon som översatte och introducerade Valerie Solanas "SCUM-manifestet" i Sverige, det var hon som lyfte Bang-feminismen och hela den identitetspolitiska debatten in i litteraturens finrum med prisade romaner som "Happy Sally" och "Drömfakulteten" – den senare omnämns ofta som 2000-talets främsta svenska roman.

Såhär skrev jag vid beskedet 2016:

Valet av Stridsberg är därmed också en markering mot de röster som anser att Svenska Akademien har blivit för "gubbig" eller för "patriarkal". Med Stridsberg tar Akademien ett språng ner i årskullarna; hon är flera år yngre än både Lotta Lotass och Sara Danius, de enda två 60-talisterna bland De Aderton.

 

LÄS MER – Jens Liljestrand: Horace Engdahls radioshow var en maktparodi 

Ett dråpslag mot Akademien

Det känns länge sen. Nu är Danius borta, Lotass borta, och med dagens besked även Stridsberg. Därmed försvinner inte bara en central feministisk röst, utan också Akademiens enda länk till en yngre författargeneration. De enda återstående ledamöterna som har ett skönlitterärt författarskap är poeterna Kristina Lugn (69) och Jesper Svenbro (74), lägg därtill Katarina Frostenson (65) vars status och framtid i Svenska Akademien är ytterst oklar.

Det är ett dråpslag. Akademien – de tio som nu återstår – står inför en rekonstruktion där den med kniven mot strupen måste rekrytera nya, helst yngre namn till sin åldrade församling för att överleva. Hur ska det gå till? Legitimiteten i det som alltmer liknar en gubbmaffia lockar knappast framtidsnamn som Jonas Hassen Khemiri, Kristina Sandberg, Johannes Anyuru eller någon annan av Stridsbergs i spekulationerna ofta förekommande kolleger.

För att förstå krisens magnitud ska man minnas att Akademiens status i svenskt kulturliv historiskt bygger på en samverkan mellan mer nischade ämbetsmän, språkexperter, teologer, jurister och så vidare och namnkunniga författare som Lars Forssell, Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Birgitta Trotzig och i vår tid naturligtvis Kerstin Ekman och Klas Östergren, för att nämna två andra avhoppare som förstås lämnar gapande tomma stolar efter sig. 

Och nu? Höstens Nobelpris ser alltmer ut att gå upp i rök för en Akademi som trots förra veckans krishantering fortsätter befinna sig i fritt fall, Horace Engdahls snapsvisor till trots. Eller som 2016 års Nobelpristagare skaldade:

How does it feel, how does it feel?

To be on your own, with no direction home

A complete unknown, like a rolling stone

 

LÄS MER – Karin Olsson: Sju åtgärder för att rädda Akademien

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.

Läs fler artiklar av Jens Liljestrand här.