Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Efter Dylan känns Nobelbingot poänglöst

Bob Dylan. Foto: JIM LO SCALZO / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Jens Liljestrand
Sara Danius. Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON

Under de senaste åren har skrällarna avlöst varandra i Börshuset. Jens Liljestrand ser hälsosamma tecken på en avmattning i Nobelspekulationerna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | NOBELPRISET. "Men det var ju därför jag fick jobbet."

Den unge redaktören spände blicken i mig. Själv var jag en nobody, en fjäskig litteraturstudent som på en 50-årsfest i Lund hade råkat hamna bredvid en av de som det viskades om i korridorerna. En blivande stjärna, skarp och kunnig toppkritiker, värvad som litteraturredaktör till en av landets största tidningar. Det var hösten 1995 och en irländsk poet var på allas läppar.

"Men ... Seamus Heaney?" sa jag lamt. "Ingen hade väl hört talas om honom? Ändå hade ni nyöversatta dikter, intervjuer, spännande närläsningar, porträtt, foton ..."

"Öh, ja?" fnös han. "Allt förberett, bara att köra ut."

I hela mitt 21-åriga liv hade jag aldrig känt mig så okunnig. Jag ville inte fråga. Men jag måste.

"Hur gjorde du?"

Blicken glömmer jag aldrig. Inte heller tonfallet när han upprepade meningen, långsamt och tonlöst, som om jag inte begrep och aldrig skulle begripa.

"Men. Det var ju därför. Jag. Fick. Jobbet."

 

LÄS MER: Jens Liljestrand om kulturjournalistikens mest ångestfyllda dag 

Kulturknuttens dag

Och självklart hade han rätt. Det var så det såg ut. Ett fåtal orakel visste på förhand vem som skulle få Nobelpriset i litteratur. Om de inte hade fått rena insidertips från De Aderton, något som sägs ha förekommit men aldrig har bevisats, var Akademien ändå så förutsägbar och skvallrig att den initierade kunde koka ner det troliga antalet kandidater till en handfull.

Om den fjärde oktober numera är kanelbullens dag brukade den första torsdagen i oktober förr om åren vara den jäsande, krämfyllda, sockerpudrade kulturknuttens dag. Dagen där han – mer sällan en hon – skulle sitta med den vinnande raden.

Men sen hände något. Om det är de ständiga sekreterarnas förtjänst – Horace Engdahl gjorde sin värnplikt vid Försvarets tolkskola, Peter Englund har arbetat vid den militära underrättelsetjänsten, Sara Danius har varit croupier – ska jag låta vara osagt. Men sekunden innan Bob Dylans namn ropades ut ifjol var hans Nobelpris ett skämt. Och ingen – ingen – trodde på Patrick Modiano. Året mellan dem gick priset till superlågoddsaren Svetlana Aleksijevitj. Ska man gå efter de senaste tre åren är det bara att konstatera: Svenska Akademien har gjort alla spekulationer meningslösa.

 

LÄS MER: Karin Olsson om varför Bob Dylan inte borde få Nobelpriset 

Beyoncé och Patti Smith

Jag skummar Aftonbladets kultursidas traditionella tipsuppslag och konstaterar att mina kolleger numera ägnar gissningsleken det allvar den förtjänar. Bland de mer eller mindre seriösa förslagen hittar jag även namn som Beyoncé, Stephen King, Hillary Clinton och Patti Smith. Och det värsta är att det inte längre låter så tokigt. Varför inte, liksom? Kings tidiga var väl ändå rätt bra? Och är Clinton så mycket sämre än Churchill?

Eller ska man sia om en Sara Stridsberg-effekt, och tippa Jamaica Kincaid, Nina Bouraoui, Julia Kristeva? Gå på Centraleuropa igen, med Mircea Cartarescu, Olga Tokarczuk, Péter Nádas? Eller bara fantasilöst ta nåt av de namn som alltid toppar bettinglistorna: Ko Un, Adonis, Ngugo Wa Thiongo?

Men ärligt talat: det här känns poänglöst. Kanske har vi vuxit upp snart. Kanske kan vi gå över till att diskutera litteratur vi gillar i stället för litteratur vi gissar. Kanske har Akademien med sin nyckfullhet och sitt hemlighetsmakeri gjort oss alla en tjänst.  

Av dagens världsförfattare gillar jag Margaret Atwood, Jaume Cabré, Han Kang och Ian McEwan. Läs dem. Lycka till i morgon. Väck mig när det är över.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.

Läs fler artiklar av Jens Liljestrand här.