Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Drömmen om den lyckliga familjen

Poeten och författaren Geir Gulliksen är en stark kandidat till Nordiska rådets litteraturpris.Foto: Baard Henriksen / WEYLER
ROMAN GEIR GULLIKSEN Berättelse om ett äktenskap Översättning Urban Andersson Weyler, 175 s.Foto: WEYLER

Norrmannen Geir Gulliksen skildrar i sin nya roman den borgerliga äktenskapslyckan och dess sönderfall.

Jens Liljestrand läser en poetisk och melankolisk roman som får vardagens banalitet att både skimra och svida.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I en fin artikel på denna sida i somras (25/6) skrev Therese Bohman om svårigheten att konstnärligt gestalta det borgerliga äktenskapets enkla, vardagliga lycka. Grälen, supandet och livslögnerna skildras på löpande band, men tryggheten och harmonin i den medelklassiga tvåsamheten lyser med sin frånvaro.

Norrmannen Geir Gulliksen skildrar i sin utsökta roman "Berättelse om ett äktenskap" just ett sådant lyckligt – inte på ytan utan i grunden – förhållande. Trots sitt alldagliga ämne bör boken ligga bra till för Nordiska rådets litteraturpris, som den har nominerats till. Här finns varken Noréns ångest, Knausgårds besatthet eller Witt-Brattströms kärlekskrig, bara innerlighet och trofasthet. Här finns barn, hus, arbete; dagar av rutiner, nätter av intimitet och värme. Den odramatiska lunken genom ett privilegierat liv som vi i brist på bättre ord kallar "lycka".

 

LÄS MER: Therese Bohman om den svåra borgerliga lyckan

Ömtålig bubbla

Men nej, det räcker förstås inte för att fylla ens en 175 sidor tunn roman, och denna "Berättelse om ett äktenskap" serveras i efterhand, när uppbrottet är ett faktum och makarna Jon och Timmys liv tillsammans är en förlorad dröm. Det är en inventering: det här var vi, våra känslor, vår ömtåliga bubbla av löften, förhoppningar och ömsesidig attraktion. På samma gång ett mystiskt samband mellan två tvillingsjälar och en högst prosaisk längtan efter närhet, bekräftelse och "ett vanligt norskt knull".

Jon överger sin familj för att få vara tillsammans med Timmy, och många år senare utsätter hon honom för samma svek när hon långsamt och skoningslöst går in i en relation med annan man. Gulliksen låter med smärtsam precision Jon leva sig in i Timmys medvetande, vad som händer när hon träffar den andre, hur de tillsammans, steg för steg bygger ett nytt vi, fram till den punkt där äktenskapet bara är ett tomt skal, en pinsam formalitet.

Lycklig kärnfamilj

Snarare än dramatik, svordomar och slängda dörrar är det äktenskapets nästan organiskt naturliga vissnande vi i efterhand får bevittna. Hur förälskelsen till den andra parten sprider sig som ett gift – eller kanske som ett tillfrisknande. Tills närhet har förvandlats till avstånd. Tills vi inte längre känner varandra.

"Berättelse om ett äktenskap" är en skir, poetisk och mycket vacker bok om kärleken, dess upphörande och de spår den lämnar kvar. Direkt förfärligt blir det när Jon ser hur hans son spelar "Sims" och i datorspelets pixelvärld försöker skapa ett substitut för sin krossade familj. Drömmen om den lyckliga kärnfamiljen som delas av så många, både barn och vuxna, just för att den är ett slags perfektion, en ljuvlig gemenskap vid de tillfällen då man förunnas att få den att fungera.

Drabbande är också scenen där den ratade Jon rensar kylskåpet för att slippa dras med de sorgliga resterna av sitt äktenskap – bortträngningen i dess mest banala konkretion. Kärleken fanns också i de gamla kaviartuberna och syltburkarna, i de bleka, torra citronerna och den ingrodda gräddfilsförpackningen. När bäst före-datum är passerat åker hela rasket i soptunnan med en smäll.

Nämnas ska också Terese Leiners enkla men geniala omslag. En planskiss över ett hus mot vit bakgrund; den sortens ritning man har levt sig in i hundratals gånger på Hemnet. Bara enkla svarta streck – väggar, fönster, dörrar. Däremellan rummen, tomma fält att fylla med innehåll. Så gott man kan.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nyheter!