Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jens Liljestrand

Det är du och jag som sprider vår säd, Björn

Björn Söder (SD) väckte uppmärksamhet när han i en skriftlig fråga framhöll ”barns rätt till liv” och menade att abort riskerar ”att bli ett slags preventivmedel där ingen hänsyn tas till de ofödda barnens rättigheter”.
Foto: SVEN LINDWALL

Medan Polen har infört ett nästan heltäckande förbud mot abort tycks både Sverigedemokrater och Kristdemokrater svaja i frågan om den svenska aborträtten.

Jens Liljestrand skriver om hur det är dags för män att slå vakt om kvinnors frihet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Tillsammans med min 11-åriga dotter såg jag häromveckan HBO-filmen ”Unpregnant”. I Rachel Lee Goldenbergs kompisfilm behöver den 17-åriga poppistjejen Veronica i Missouri göra abort, och tvingas ta hjälp av sin barndomskompis, den kufiga och utstötta Bailey. Det ständiga orosmolnet under deras resa över kontinenten – eftersom Albuquerque i New Mexico är den närmsta platsen där en abort kan göras utan föräldrarnas medgivande – är Veronicas pojkvän, den tvålfagra sportkillen Kevin.

Kevin gör allt för att Veronica inte ska abortera bort det foster han är en medorsak till, stalkar henne via mobilen och dyker till slut upp på abortkliniken i New Mexico, där han hotar att skamma henne inför hela skolan om hon genomför ingreppet.

Vi skrattar åt den välgjorda och roliga roadmovien medan jag i hemlighet avundas filmens systerskap: det är mellan den glittrande, äppelkäcka Veronica och den mörka, deppiga Bailey som värmen finns, liksom hos den änglalika vårdpersonalen på abortkliniken, liksom i slutscenen, där Veronica tröstas av sin abortfientliga men i grunden godhjärtade mamma.

Barbie Ferreira och Haley Lu Richardson i ”Unpregnant”.
Foto: HBO

Aborten, bekräftar filmen, är en fråga om kvinnlig gemenskap, kvinnlig rättvisa, kvinnlig frigörelse. Män är i bästa fall bifigurer, i värsta fall skurkar.

Varje gång abortdebatten blossar upp i Sverige, för det mesta på grund av något idiotiskt politiskt utspel och/eller upptäckten av något abortfientligt lik i lasten, finns den schematiska motsättningen där. Män som Björn Söder eller Lars Adaktusson är lätta att placera som bovar i dramat, medan kvinnor som Ebba Busch eller Sarah Havneraas blir lästa utifrån en berättelse om falsk jämställdhet och hycklande feminism. Välformulerat fastslår Kristina Lindquist i DN att abortmotstånd är lika med ”kvinnohat”.

Män som, i likhet med mig, anser att Sveriges nuvarande lagstiftning bör skyddas med näbbar och klor håller gärna en låg profil. De som har en personlig erfarenhet av frågan tiger om den. Oavsett om man förgäves har försökt övertala kvinnan att behålla graviditeten, eller framgångsrikt har övertalat henne att avbryta den, eller bara lojalt funnits vid hennes sida, är en abort ingenting som män går runt och skryter om, klagar över, eller använder på sitt politiska cv.

Det är, kort sagt, en kvinnofråga.

Det är därmed en rätt som även vi borde klättra upp på närmaste barrikad, i Sverige och utomlands, för att försvara.

Här är ett perspektiv jag skulle vilja se fler progressiva eller liberala män reflektera över: aborten frigör även oss. Aborträtten hos de kvinnor som vi – om vi är oförsiktiga, fulla, dumma eller bara nonchalanta – riskerar att göra oönskat gravida, skyddar även oss från ett livslångt oönskat ansvar. Det är därmed en rätt som även vi borde klättra upp på närmaste barrikad, i Sverige och utomlands, för att försvara.

Och män som vill se färre aborter borde på motsvarande sätt reflektera över att den överlägset enklaste och säkraste metoden för detta är att fertila män avstår från att ejakulera inuti kvinnor.

I sin skriftliga fråga till Isabella Lövin – som efter skarp kritik drogs tillbaka – ansåg Björn Söder att med ”ett skevt fokus riskerar abort att bli ett slags preventivmedel där ingen hänsyn tas till de ofödda barnens rättigheter”. Nå, så låt oss flytta detta fokus en smula och utgå från att en abort föregås av en graviditet, något som förutsätter att män som jag, Lars Adaktusson och Björn Söder sprider vår säd.

Och efter snart 47 år med nuvarande abortlagstiftning borde diskussionen vidgas från att enbart handla om kvinnors hälsa, frihet och framtid till att också omfatta frågan om mäns ansvar och mäns solidaritet med dem vi befruktar.


Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=78816&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.