Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jens Liljestrand

Det är dags att sluta dalta med extremister

Navid Modiri. Foto: © ROBERT ELDRIM, MEDLJUS
Ingrid Carlqvist. Foto: DANIEL NILSSON

Medieprofilen Navid Modiri intervjuar högerextremisten Ingrid Carlqvist i sin senaste podcast.

Jens Liljestrand undrar var gränsen går för det svenska sökandet efter samsyn och förståelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | PODCAST. En av de vanligaste schablonerna om svenskar är att vi vägrar säga ifrån. Vi är konflikträdda, vi drar oss för konfrontationer, säger nån nåt vi inte håller med om är det lättare att hmmm-a och mumla nåt om att "jag hör vad du säger".

En fullkomligt lysande karikatyr på detta gör Navid Modiri i sitt med rätta utskällda samtal med Ingrid Carlqvist i podcasten "Hur kan vi?". Programmet tycks gå ut på att bjuda in personer som retar upp folk till höger och vänster – såna som Katerina Janouch, Linnea Claesson, Aron Flam och Alexander Bard – och föra ett lågmält och nyfiket samtal. 

"Om vi ska kunna leva med varandra behöver vi prata med varandra", skriver Modiri i programpresentationen. "Därför bjuder vi in smarta, utmanande och relevanta gäster till en podcast där olikheter uppmuntras och gör oss klokare."

Efter att ha lyssnat på hans samtal med den smarta, utmanande och relevanta högerextremisten Ingrid Carlqvist i knappt två timmar känner jag mig tyvärr inte ett dugg klokare.

 

LÄS MER – Jens Liljestrand: Hur är det att vara Katerina Janouch?

Konspiration om judar

Carlqvist påstår att det mångkulturella samhället är en judisk komplott, skapad av den polsk-judiske Förintelseöverlevaren David Schwartz på 1960-talet.

Carlqvist: "Jag tror egentligen inte att de hade några ondskefulla åsikter, men för den svenska befolkningen blev det ondskefullt."

På vilket Modiri svarar: "Jag måste nog bena ut det här lite."

Carlqvist: "Det står ju i de islamiska skrifterna att ärbara kvinnor ska täcka sig så att männen ska veta vilka som är de ärbara kvinnorna och vilka som man får våldta ... nu trodde jag du skulle säga emot mig?"

På vilket Modiri svarar: "Jag vet inte om det står så så jag kan varken säga bu eller bä."

Carlqvist: "Jag tror att det är viktigt att etniska svenskar är i kraftfull majoritet i Sverige."

På vilket Modiri (som är barn till iranska invandrare) svarar: "Mhm."

Att hitta människan bakom

Så där håller det på. För vad är alternativet? Tja, kanske att avbryta samtalet och säga hej och tack? Eller att säga nåt i stil med "nej men vafan hörru, det här med att det skulle vara ett jättegrej med folk som ljuger om att de suttit i Auschwitz, jag köper inte det, det är nazistpropaganda som jag inte vill att du spyr ur dig i min podcast"?

I stället försöker Navid Modiri hitta fram till människan där bakom och det värsta är att jag känner igen mig i situationen; jag har själv suttit där, många gånger. Man försöker förstå. Man resonerar. Man letar efter konsensus. Man lirkar. Man är svensk och vi måste ju ändå kunna föra ett samtal?

Måste vi?

"Det känns som att du på något plan längtar efter samhörighet", säger Navid Modiri med sin sammetsmjuka röst.

Folk på högerkanten säger ofta att man inte ska dalta med extremister. Jag börjar förstå vad de menar.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!