Jens Liljestrand
"Det är skittråkigt", konstaterade Per Wirtén.
Jag hamnade på samma buss som författaren och Expressen-medarbetaren och vi kom att tala om mottagandet av hans senaste bok, "Herbert Tingstens sista dagar", som kom ut i våras. En mycket uppmärksammad biografi, recenserad i alla stora tidningar. Men det som störde Wirtén var det pinsamma mönstret: alla redaktioner hade lagt ut hans bok på manliga kritiker. Alla.
Om man nöjer sig med att bara gå igenom de stora tidningarna såg det ut så här: I DN recenserades boken av Jesper Högström, i SvD av Lars Trägårdh, i Sydsvenskan av Mats Svegfors, i GP av Gabriel Byström, i Aftonbladet av Daniel Strand och här i Expressen gästrecenserades boken av Per T. Ohlsson.
Wirténs biografi kom ut några veckor efter vårens kanske mest omtalade boklansering: utgivningen av Maria Svelands "Hatet". Samma mönster här. Tidningarna (i samma ordning som ovan) hade då lagt ut boken på Aase Berg, Paulina Helgeson, Rakel Chukri, Lisbeth Larsson, Clara Törnvall och Nina Lekander.
Alla skrev bra texter. Alla redaktioner gjorde rimliga val. Det är orimliga ligger inte i det enskilda, utan i helheten.
Kanske invänder någon att det är svårt att hitta en man som klarar av att förhålla sig till det kvinnohat som Sveland skildrar i sin bok. Någon annan att det finns för få kvinnor som är kvalificerade att skriva om Tingsten. Någon tredje menar som vanligt att det hela bara är en märklig slump.
Själv ser jag en litteraturkritik som reproducerar samma mönster som finns överallt: ett mönster där mäns och kvinnors arbeten systematiskt särskiljs och därmed också värderas olika och därmed bekräftar en genusstyrd kultursyn.
Som litteraturredaktör på Expressen är jag förstås en del av detta. När jag dagligen står med en trave nya böcker på mitt bord som snabbt ska skickas ut, sorterar jag dem per automatik efter olika "typer", utan att reflektera över att "typ" ofta är synonymt med kön. Manlig deckarförfattare? Man. Kvinnlig poet? Kvinna. Romandebut av ung kille? Man. Självbiografi av äldre dam? Kvinna.
Mönstret är svårt att bryta med, inte minst för att det delvis har internaliserats av kritikerkåren. I de "önskelistor" som våra medarbetare skickar in inför boksäsongen styrs valen ofta av könstillhörighet. Kvinnor väljer kvinnor, män män. För att det är så deras litteraturintresse en gång har formats? Eller för att de har lärt sig att det är så yrket funkar, att det är meningslöst att välja annorlunda?
Oavsett anledning tränas manliga kritiker inte i att analysera exempelvis de feministiska berättarstrategierna hos Sara Stridsberg, liksom kvinnliga recensenter sällan ges tillfälle att odla den anspråksfullhet som krävs för att bre ut sig om Lars Noréns dagbok (i fredags recenserad av Jesper Högström, Daniel Sandström, Per Svensson, Tomas Forser, Claes Wahlin och Jens Liljestrand). Och så fortsätter den redaktionella slentrianen. "Vi skickar den till henne, hon brukar ta de böckerna." "Ge den till honom, han gillar sånt, och vi vet ju att det blir bra."
Men det blir inte bra. Det blir, som Per Wirtén uttrycker det, skittråkigt.
Därför kommer Expressen under september månad enbart att lägga ut böcker av manliga författare på kvinnliga kritiker, och tvärtom. Vi har valt september för att det är den mest intensiva månaden under hela litteraturåret. Kampanjen gäller all bokutgivning - poesi och prosa, skön- och facklitteratur, svenskt och utländskt, böcker för barn, unga och vuxna. Syftet är att belysa de strukturer som styr litteraturkritiken och påminna om det målmedvetna arbete som krävs för att bryta ner dem.
Välkomna till september på Expressen Kultur. Nu byter vi bok.