Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jangfeldts liv i Sovjet är som en HBO-serie

Foto: Sofia Runarsdotter

Bengt Jangfeldts livslånga kärlek till Ryssland har stoff nog till en HBO-serie.

Ulrika Kärnborg läser en sagoskimrande självbiografi full av färgstarka möten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Självbiografi

BENGT JANGFELDT

En rysk historia

W & W, 496 s.

Mina föräldrar kom båda från familjer med folkskola som högsta utbildningsmerit", skriver Bengt Jangfeldt i inledningen till sin finurliga och vackra självbiografi "En rysk historia".

I förbifarten, men ändå ostentativt, nämner han det och jag förstår honom. För visst har den HBO-kvaliteter, storyn om den rödhårige arbetargrabben från Vällingby som for till Sovjetunionen, gifte sig med Jelena av rysk-judisk familj och blev internationell expert på revolutionspoeten Vladimir Majakovskij samt personlig vän till Nobelpristagaren Joseph Brodsky.

Om de stora elefanternas dans handlar alltså boken. Här myllrar den intellektuella eliten, på varje sida dyker det upp namn som har ett speciellt sagoskimmer över sig. Roman Jakobson, Nina Berberova, Mikhail Baryshnikov, Axel Munthe och Derek Walcott är bara några av de celebriteter som Jangfeldt har översatt, umgåtts med eller skrivit om.

 

I fokus för berättelsen står dock en kärlekshistoria. Inte till en kvinna, eller vän, utan till en kultur och framför allt ett språk. Den tändande gnistan för slavisten Jangfeldt blir upptäckten av några fullklottrade anteckningsböcker hemma hos en klasskamrat i Vällingby.

Förklaringen till de mystiska skrivtecknen är enkel, bokstäverna är kyrilliska, klasskompisens brorsa Janne läser språk på gymnasiet. För den tolvårige Bengt blir det plötsligt klart vad han ska ägna sitt liv åt. Några år senare, som stipendiat i USA, skriver han på ett vykort till föräldrarna: "JAG ÄLSKAR DET RYSKA SPRÅKET MER ÄN NÅGONTING ANNAT!"

Precis som i andra, mer konventionella kärleksrelationer, går det trögt i början. Bruden, det vill säga Sovjetunionen under Brezjnev, är ovillig. Jangfeldt beskriver studiemiljön vid Moskvauniversitetet 1974 så att det går krypningar genom kroppen. Studenternas logi på Sparvbergen i en av Stalinskraporna verkar ha varit skräckinjagande, är det kanske alltjämt.

På varje våningsplan satt vakter som kontrollerade att ingen släpptes förbi utan passersedel. Köket i den stora studentkorridoren saknade kylskåp - maten fick förvaras på rummen, i fönstren mellan inner- och ytterrutan. Jangfeldt upptäckte att rumskamraten spionerade på honom, bara en detalj från sovjetlivets vardag.

 

Men skam den som ger sig. Jangfeldt kom, såg och segrade. Han framhärdade i avhandlingsarbetet, fick kontakt med de överlevande ryska dissidenterna från avantgardet kring Majakovskij, bland andra den färgstarka änkan Lili Brik, en femme fatale av bästa mellankrigsmärke. Det var, skriver han, mötet med de här människorna och det plågade gamla imperiet som till slut gjorde honom till författare.

Vilket vi i vår mer jämngrå svenska ankdamm ska vara tacksamma för. Om Jangfeldts mästerliga Majakovskij-bok "Med livet som insats" skrev Augustprisjuryn att det var en biografi i internationell klass där texten pulserade av liv. Här kommer nu mer i samma stil.

Att följa med på Bengt Jangfeldts exotiska bildningstripp är fascinerande i både etisk och estetisk mening - en lyxig present till alla hängivna skrivbordsresenärer.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!