Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jan Karlsson har fel

Almapristagaren Barbro Lindgren tacktalar. Foto: Alexander Donka

Replik rasism: Johan Wirfält om vikten att ge en heltäckande bild av ett författarskap.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jan Karlsson läser Barbro Lindgrens "Dikter i urval 1974-2004" och hostar kaffe (Expressen, 7/10). I boken finns en strof från 1992 om "våra vänner tvåmetersnegrerna". Hur kunde dikten publiceras i ursprungsskick? Skandal, enligt Karlsson. En tänkande svensk poet låter inte n-ordet gå i tryck hösten 2014.

En stilla fråga, bara:

Är inte poängen med en diktsamling att ge en heltäckande bild av ett författarskap? Kanske även av den tid dikterna skrevs i?

 

1992 tyckte hon uppenbarligen att det var okej att använda n-ordet i en dikt om några svarta amerikanska basketspelare. Av det kan vi dra åtminstone en slutsats: i 1990-talets början var det ett accepterat språkbruk även i vidare svenska kulturkretsar.

Det är förstås beklagligt. Karlsson menar att diktare som begår bokslut borde redigera arkivet när det inte rimmar med vår egen upplysta samtid. Saknar de vett nog ska förlaget tydligen rycka in med övervakande hand. Jag tycker tvärtom.

Det går inte att förstå dagens rasistiska strukturer utan att vara medveten om gårdagens.