Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jan Holmberg: Slutet på filmen

DESPERAT MATERIALISM. Mikkel sörjer sin döda hustrus kropp i Carl Theodor Dreyers Ordet från 1955.
Om några hundra år kommer alla filmer att vara förlorade. Jonas Holmberg läser en melankolisk meditation över ett mediums bortgång.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

ESSÄ
JAN HOLMBERG | Slutet på filmen. O.s.v. | Daidalos, 187 s.

I årets vårbudget satsar regeringen 60 miljoner kronor på att digitalisera de svenska biograferna. Ambitionen, bland annat att säkra tillgången till ett varierat filmutbud även på landsbygden, är givetvis lovvärd, men projektet får också problematiska konsekvenser. Jan Holmbergs essäbok Slutet på filmen. O.s.v. är en stridsskrift mot fartblind digitaliseringsiver. Grundligt och initierat redogör Holmberg, filmhistoriker och vd för Stiftelsen Ingmar Bergman, för farorna med att digitalisera biografer och filmarkiv. Samtidigt som han ställer en dyster diagnos även för den analoga filmen.
Vi kan fortfarande läsa de första böckerna som trycktes, vi kan titta på krukor och andra konstföremål som inte skadats märkbart av att ligga begravda i tusentals år. Men i jämförelse med lera och papper är film ett uselt lagringsmedium. Om några hundra år kommer alla filmer som finns i dag ha gått om intet. Filmemulsion är ett hastigt nedbrytbart material, och varje gång en filmremsa körs genom en projektor skyndas förstörelsen på. Att titta på en film är att samtidigt misshandla den.
Men om filmen är så ömtålig, då är det väl bara att digitalisera rubbet, brukar teknikoptimisterna hävda. Holmberg invänder att digitaliserade filmer har ännu kortare livslängd. En omsorgsfullt omhändertagen filmrulle antas hålla i ungefär ett sekel. Det är lite jämfört med lera eller papper, men det är mycket länge jämfört med en hårddisk, som i bästa fall har en livslängd på drygt tio år. Förvisso kan digitala filer migreras utan kvalitetsförlust, men kostnaderna skenar snabbt iväg till orimliga nivåer och arkiven ställs inför svårhanterliga kompatibilitetsproblem.
En filmremsa från 1800-talet går fortfarande att spela upp, men mängder av digital information har redan gått förlorad för alltid eftersom ingen längre känner till hur man ska uttolka sifferföljderna.

Det kulturpolitiska genomslaget lär av allt att döma bli minimalt, men Slutet på filmen. O.s.v. äger knappast heller sitt största värde som dagspolitisk debattinlaga, utan som personlig sorgesång över en dödsdömd konstform. Under fyra rubriker - materialet, projektionen, platsen och arkivet - tecknar Holmberg en melankoliskt mediefilosofisk fresk över filmens och alltets förgänglighet.
Det handlar om Hitchcock, Huillet och Hollywoodvägen i Solna, om Lumière och Mörkrets hjärta, om filmerna som redan förlorats (90 procent av stumfilmerna) och de som aldrig blev av men kan sörjas ändå. Med en uppslagsrik överbyggnad av bildad berättarvilja och filmhistorisk rörelseglädje återkommer Holmberg ständigt till filmbasen: celluloid, nitrat, polyester.
Han erkänner sig lika hopplöst materialistisk som Mikkel som kramar om sin döda hustru i Dreyers Ordet. När fadern påtalar att själen redan lämnat henne utbrister Mikkel: "Men hennes kropp! Jag älskade ju också hennes kropp!"
Jan Holmberg skriver samtidigt gravallvarligt och rappt ironiskt. Enda transportsträckan är några minnesexpeditioner till Filmstaden i Kista från författarens barndom, men som helhet är Slutet på filmen. O.s.v. den mest klarsynta, kunniga och tankeväckande bok om film som har skrivits på svenska på åratal.
Återstår efter sorgearbetet gör förhoppningsvis acceptansen. Som filmhistorikern Paolo Cherchi Usai uttrycker det i boken Death of cinema: "Filmen kanske blir till något annat, men än sen? Det finns värre saker. Fysisk smärta. Att inte ha tillräckligt att äta, eller ingenting alls. Att vara ensam. Att förlora intresset för konsten att se."
Det är ord att ta med sig in i det digitala o.s.v. som vi har framför oss.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!