Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jan Bergman: Jan Guillou stal min bok

Filmaren och forskaren Jan Bergman.

Foto: Christian Örnberg
Författaren Jan Guillou. Foto: Cornelia Nordström
Tre kamrater från Sekreterarklubben, på promenad i Stockholm runt 1940. Foto: Jan Bergman
Jan Guillous "Blå stjärnan".
Jan Bergmans "Sekreterarklubben".

Jan Guillous "Blå stjärnan" har hyllats för sitt feministiska perspektiv, men bygger till stora delar på en fackbok från i fjol.

Jan Bergman anklagar Guillou för att stjäla 30 års forskning och exploatera offrens berättelser.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag är författare till den uppmärksammade boken "Sekreterarklubben”, som handlar om den svenska militära underrättelsetjänsten under andra världskriget. Jag har ägnat över 30 år åt forskning i arkiv och intervjuer med de som var med, för jag är en av de få efterlevande till de kvinnor som användes av krigsmakten som agenter, spioner, kurirer, och eskortflickor, under dessa mörka år.

”Sekreterarklubben” var namnet på deras nätverk, och beskriver deras verklighet, en nedtystad kvinnohistoria, i kontrast mot den verklighet som levdes av Maktens Män.

För dessa utnyttjade, ibland misshandlade och även våldtagna kvinnor var det viktigt att deras historia berättades på deras villkor, i rätt sammanhang, och av en människa de kände förtroende för. De var rädda för att någon hänsynslös kommersiell exploatör skulle göra vad han ville med deras berättelse. De var rädda för att återigen bli utnyttjade och utsatta för en ny sorts medial våldtäkt. Den rädslan var befogad.

 

LÄS OCKSÅ: Jens Liljestrand reder ut Guillous litterära lån

 

Jan Guillou sände mig ett exemplar av sin senaste bok, ”Blå Stjärnan”. I en handskriven dedikation skriver han:

Till Jan Bergman, med tack för Din Storartade och Betydelsefulla forskning om Sekreterarklubben, från Jan Guillou.

I efterordet skriver han:

Allt i min roman, som handlar om de kvinnor som Försvarsstabens avdelning C-byrån rekryterade och utnyttjade i Stockholm under krigsåren är hämtat från en enda källa: SEKRETERARKLUBBEN... av Jan Bergman (Norstedts 2014). Att låna så mycket som jag gjort från en enda bok kan möjligen te sig litet osnyggt. Men denna viktiga pusselbit i vår historia har inte tillnärmelsevis behandlats så utförligt av någon annan författare.”

Han kallar min bok för ett standardverk ”i det lilla formatet” och avslutar med att han är skyldig mig ett ”stort tack”.

Detta oroar mig. Guillou är inte precis känd för sin generositet eller för att dela med sig med ”cred”.

 

LÄS OCKSÅ: Jan Guillou svarar på anklagelserna

 

Mycket riktigt. ”Blå Stjärnan” är ett hopkok på material ur min bok ”Sekreterarklubben”. Adresser, fakta, karaktärer, stockholmsmiljöer, restauranger, personnamn, episoder, ja ett helt avsnitt - ”lånas” över till denna bok, men ”skruvas till” på ett klumpigt och okunnigt sätt.

Min bok blandas med klichéer och schabloner och faktafel. Den våldtäkt som en av kvinnorna utsattes för skruvas till av Herr Guillou i spekulativt kommersiellt intresse och blir till ännu en våldtäkt - och drabbar oss efterlevande som ett slag i ansiktet. Det var just sådana här profitörer som kvinnorna var livrädda för.

Guillou skriver i efterordet: "Att låna så mycket som jag gjort från en enda bok – kan möjligen te sig litet osnyggt ...”

Det stämmer. Frågan är om man ska stanna vid ordet ”osnyggt”. Hur mycket kan och får en författare ”låna” från en annan författares litterära verk? När övergår ”lån” till ”stöld”? Hur långt sträcker sig citaträtten? Hur är det med upphovsrätten egentligen?

Jag vet bara en sak – Jan Guillou har aldrig frågat mig om tillstånd att ”låna” så mycket ur min bok.

Låt oss nu se hur mycket hedersman han är.

Följ Expressen Kultur på facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

 

Jan Bergman

Kulturen@expressen.se

Jan Bergman är regissör, forskare och författare. Hans senaste bok var "Sekreterarklubben" (Norstedts).