Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag vill inte förknippas med en ”flickfotograf”

Fotografen och influeraren Bingo Rimér.
Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES

Fotografen Bingo Rimér har skapat en tavla föreställande Leif GW Persson för att sälja till förmån för Musikhjälpen – vilket utlöst en konflikt.
Leif GW Persson skriver i dag om varför han inte vill förknippas med Rimér, som han anser bidrar till att legitimera en syn på kvinnor som konsumtionsvaror.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. För en tid sedan fick jag på omvägar veta att Sveriges mest kände porrfotograf Bingo Rimér tydligen avsåg att använda min bild och mitt namn i ett kommersiellt sammanhang. Jag mejlade honom och förklarade att jag inte ville utnyttjas på det viset och att det handlade om ett otillåtet intrång i min upphovsrätt.

Till svar fick jag två mejl från Bingo där han bad om ursäkt för det som han gjort och även bedyrade att han omgående lagt ner sitt projekt så fort han förstått att jag inte ville medverka. 

Enklast hade väl ändå varit att först ställa frågan. Och som ofta förr, när det kommer till Bingo, var det han sa inte sant. Istället gick han för ett par dagar sedan ut i medierna och gav sin version av det inträffade. En ovanligt snål och grinig gubbjävel hade inte bara harmat hans konstnärskap och hindrat honom från att ge en donation till Musikhjälpens insamling utan även skadat välgörenheten i stort. 

BINGO RIMÉR

Björn ”Bingo” Rimér är född 1975 i blekingska Hällaryd.

Rimér hade tidigt framgångar som fotograf för Slitz och Café, och var tidigare även agent för tidningen Playboy i Sverige.

Från 2003 har han i olika omgångar varit chefredaktör eller ansvarig utgivare för herrtidningen Moore Magazine.

Som kändisfotograf och medieprofil har Rimér även drivit ett klädföretag.

2010 utkom han med boken ”En flickfotografs bekännelser”, som i höstas också delvis låg till grund för en ny dokumentär på Dplay

Idag presenterar Bingo Rimér sig på sin Instagram med nästan 200 000 följare som ”fotograf, konstnär, influencer, Iron man och pappa” och lever enligt dokumentären ”ett helt annat slags liv” än tidigare.

Sanningen är en annan och mycket enklare, nämligen att jag är aktivt ointresserad av att på minsta vis kopplas ihop med Bingo Rimér beroende på hans människosyn och den verksamhet som han ägnat sig åt under hela sitt vuxna liv. Bingo Rimér torde vara vår mest framgångsrika porrfotograf, både här i landet och internationellt. Rent konkret har hans arbete gått ut på att förvandla den kvinnliga halvan av mänskligheten till lönsamma varor i kvinnohandelns tjänst. 

Bingo är givetvis inte det minsta lik den traditionella bilden av en vanlig hallick. Bingo är både blond och blonderad, han ler med vita tänder mot kameran och han är klädd i oskuldens vita kläder. Inte det minsta lik den där skräckinjagande svarte mannen som vi möter i filmer och tv-serier från USA. Han som är iförd hatt med breda brätten, grov guldkedja runt halsen och fotsid vargskinnspäls. Han som ägnar sig att slå sina kvinnliga slavar sönder och samman så fort de väckt hans misshag genom att inte knulla ihop tillräckligt mycket pengar åt honom. Problemet med den senare är att han oavsett utseende förekommer i alldeles för många exemplar i den verklighet som råder på vår jord. 

Musikhjälpen på Sveriges Radio.
Foto: Mattias Ahlm / Sveriges radio

Men visst… ingen av dem är det minsta lik Bingo Rimér vare sig när det kommer till det yttre eller till konkret handling. Att se ut och bete sig på det viset skulle nämligen strida mot hans uppdrag. Bingo jobbar på kvinnohandelns marknadsföringsavdelning och hans uppgift består i att beskriva den verklighet som det ju faktiskt handlar om på ett så försonande sätt som möjligt. Det är också därför som han väljer att kalla sig själv för ”flickfotograf” och allt sammantaget är det även den enkla förklaringen till att jag inte på något vis vill ha med en sådan som han att göra.

Det handlar inte om kvinnorna i min närhet, min hustru, mina fyra döttrar, min svärdotter, sju av mina barnbarn som är flickor. Det handlar inte ens om mig själv och hur jag vill bli betraktad. Det handlar om Bingos Rimérs människosyn och det han alltid livnärt sig på. Och just det ska väl ändå inte vara så svårt att fatta?

Med detta sagt återstår tre frågor. Bingo Rimérs konstnärliga halt, sanningen om hans filantropiska insatser och att rannsaka mig själv i rollen som en snål och grinig gubbjävel.

Det som driver detta konstnärskap tycks vara ett ekonomiskt upplägg som har föga med välgörenhet att skaffa.

Sedan några år tillbaka har Bingo Rimér skänkt en tavla till Musikhjälpen föreställande kända personer och den som senast skulle ha blivit föremål för detta var således jag. I mitt fall handlade det om en två meter lång förstoring av en svensk tusenlapp med ett foto av mig och sådant som kan förknippas med mig. En jakthund, en kronhjort, ett vinglas… och ingen av dessa bilder har han tagit själv. Det är ett vanligt klipp-och-klistra-collage och sannolikt är det fler än jag som blivit bestulna på sin upphovsrätt vid dess tillkomst. Någon Rembrandt är han förvisso inte.

Det som driver detta konstnärskap tycks vara ett ekonomiskt upplägg som har föga med välgörenhet att skaffa. Sanningen är i stället att Bingo Rimér utnyttjar Musikhjälpen i reklamsyfte och för att berika sig själv. Han gör ett ”original” där Musikhjälpen får 50 procent av tavlans försäljningspris och han själv behåller lika mycket.

Med hjälp av den insatsen säljer han sedan så många kopior som möjligt där pengarna går direkt ner i hans egen ficka. Det gör han på nätet och genom personliga kontakter och enligt vad han själv berättat för alla som orkat lyssna har det varit en utomordentligt lönsam hantering. Efter att han gått ut i pressen och jämrat sig har för övrigt några av dem hört av sig till mig och lovat att vittna vid en eventuell rättegång.

Det enda som intresserar mig är hur mycket han stulit med hjälp av min upphovsrätt.

Vad som i övrigt återstår lägger jag mig inte i. Det får bli en fråga för undersökande journalister, polisen och skattemyndigheten och det enda som intresserar mig är hur mycket han stulit med hjälp av min upphovsrätt. Det belopp som skall ligga till grund för det skadeståndsanspråk som jag i så fall kommer att rikta mot honom.

Återstår så frågan om den snåle och grinige Leif GW Persson. Jag är en gammal man, väl medveten om att svepningen har inga fickor. I kraft av mitt relativa välstånd är jag därför sedan flera år tillbaka upptagen med att skänka bort mina jordiska tillgångar till olika välgörande ändamål och på senare år har det handlat om sjusiffriga belopp. 

Det som ligger närmast mitt hjärta är att hjälpa barn och kvinnor som har det svårt och den störste enskilde bidragstagaren är numera ett kristet barnhem i Ukraina, Barnens Hopp. Om nu detta skulle sluta med att Bingo Rimér döms att betala ett skadestånd till mig kommer det att ograverat ges till dem. Det ligger i sakens natur med tanke på vad Bingo håller på med och så har jag dessutom alltid gjort med de skadestånd som jag fått beroende på att man stulit min upphovsrätt.

Nej, Bingo Rimér och jag är inte särskilt lika och det gamla ordspråket om att ”gåvan är givarens glädje” tycks vi ha tolkat på helt olika sätt.


Leif GW Persson är författare, kriminolog och mångårig medarbetare i Expressen.

FOTNOT. Bingo Rimérs advokat Mark Safaryan har tidigare till Expressen tillbakavisat Leif GW Perssons anklagelser. Rimér anser inte att tavlan utgör ett intrång i varumärkesskyddet, utan betraktar den som ett konstverk. 


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=77296&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön