Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag vill bara leva ett normalt liv med Maj

Lars Vilks.
Foto: Carsten Bundgaard / TT NYHETSBYRÅN

I dag är det både alla hjärtans dag och årsdagen för attentatet mot Lars Vilks i Köpenhamn 2015.

Den hotade konstnären berättar om kärleken som förvägras honom av den svenska livvaktsledningen. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Valentindagen den 14 februari 2015. Denna gråmulna lördag hade jag anlänt till Köpenhamn med mina svenska livvakter som tillsammans med sina danska kolleger tog mig till kulturhuset Krudttønden. Lars Vilks-kommitténs program var ”Konst, blasfemi och yttrandefrihet”. 

Några veckor tidigare hade terrorattentatet mot Charlie Hebdo ägt rum. Den franske ambassadören höll ett anförande till försvar för yttrandefriheten. Strax därefter, när Femenaktivisten Inna Shevchenko höll sitt anförande, hördes återkommande serier av skott och panik utbröt bland åhörarna. Min danske livvakt drog mig in i ett litet förrådsrum där jag tillsammans med kommitténs ordförande Helle Merete Brix fick ligga nedtryckt på golvet. Under attentatet blev flera poliser skottskadade och en av deltagarna på seminariet, Finn Nørgaard, mördades av terroristen Omar Abdel Hamid El-Hussein.

Polisens tekniker undersöker den sönderskjutna entrén till kulturhuset i Krudttønden efter attentatet mot mötet där Lars Vilks deltog.
Foto: Ola Torkelsson / TT / TT NYHETSBYRÅN
Tungt beväpnad polis patrullerar området kring kulturhuset Krudttønden efter attentatet mot mötet där Lars Vilks deltog.
Foto: DRAGO PRVULOVIC / TT NYHETSBYRÅN

Kritiken mot den danska polisen var hård. Man hade inte iakttagit några särskilda åtgärder. Beväpningen var lätt. Detta kom att ändras och numera är det tung beväpning som gäller. Mina svenska livvakter kan inte längre medverka i Danmark eftersom danskarna inte tillåter tungt beväpnad svensk polis i landet.

En polisbilskonvoj förde mig till polisstationen i Köpenhamn. Byråkratin tog över. Det rådde osäkerhet om vem som skulle ta hand om förhören, Säkerhetspolisen eller Köpenhamnspolisen. När förhöret av mig till slut kom i gång avbröts det av ett utdraget telefonsamtal i ett annat ärende. Inte nog med det, jag fick vänta länge på att skriva under protokollet eftersom kopieringsmaskinen hade slutat fungera.

Attentatet betydde en ny tillvaro. Mitt skyddade boende som tillkommit efter Charlie Hebdo-attentatet blev permanent. Mitt gamla hem avvecklades och mina tillhörigheter deponerades. Förhållandet med min livskamrat, ”Maj”, som vid den här tiden arbetade utomlands, kom ändå att fungera tämligen väl. Jag kunde cirkulera mellan mitt boende och hennes bostad och vi kunde umgås under de perioder när hon var hemma vid helger och under sin semester. Jag kunde också besöka henne i utlandet. 

Ett livvaktsskydd ska erbjuda skyddspersonen ett någorlunda normalt liv. Maj och jag befinner oss långt därifrån.

Detta tog emellertid ett drastiskt slut när livvaktsledningen 2018 bestämde att jag inte längre skulle få komma i närheten av hennes bostad. Och när hon gick i pension och vi tänkte oss att flytta samman blev det ett blankt nej. Livvaktsledningen vill inte se oss som ett par då de menar att vi inte har bott tillsammans tidigare. Vi träffades på en konstkurs för mer än 30 år sedan och bodde tillsammans under många år innan Maj började arbeta utomlands i början på 2000-talet.  

Nu har vi fått en kärv tillvaro. Vi förvägras flytta samman men vi kan inte heller träffas på annat sätt än utomhus eller på restauranger. Om vi vill ha en bjudning med vänner och bekanta får jag inte vara med. Man kan tycka att det är högst rimligt att jag vill hämta Maj när hon har varit på resa eller då vi är inviterade någonstans men ledningen menar att detta ingår i skyddet: ”Vi bedriver ingen taxiverksamhet”. 

Vid ett tillfälle var vi båda inkallade till ett möte med ledningen. Men man vägrade att hämta Maj. Jag hyrde då en bil vilket betydde att livvakterna åkte samma sträcka som följebil. 

Ett livvaktsskydd ska erbjuda skyddspersonen ett någorlunda normalt liv. Maj och jag befinner oss långt därifrån.


Av Lars Vilks

Lars Vilks är konstnär och fil dr i konstvetenskap.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=78997&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.