Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag var en av de anonyma vittnena mot kulturprofilen

Martina Montelius. Foto: OLLE SPORRONG
Den åtalade kulturprofilen Jean-Claude Arnault. Foto: ERICH STERING / DN

Metoo-hösten 2017 var full av chockerande vittnesmål om kränkningar och sexism i kulturbranschen.

Martina Montelius berättar om sin egen erfarenhet av en värld där unga kvinnor är männens plockgodis.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DEBATT | METOO. Ja, Jean-Claude Arnault utsatte mig för “oönskad intimitet” i en nedsläckt del av restaurang East på Stureplan i Stockholm 1995, och jag berättade anonymt om det i Matilda Gustavssons DN-artikel förra hösten. Sedan avslöjade jag det för en publik på omkring hundra personer i Borås, väggarna hade öron och Erik Blix frågade mig om saken i SR:s P4 Extra. Jag svarade utan att blinka.

Så fort jag lämnat studion började min telefon ringa. Jag fick även sms från vänner som tyckte att jag var så stark. Och jag tänkte: men det var ju förra året. Som det var starkt att berätta sådant. Det var förra året jag valde att vara anonym, eftersom informationen var så känslig. Förra året var det svårt att veta vilka repressalier ett avslöjande av detta slag kunde få. För avslöjaren.

I dag ser världen annorlunda ut, och orsaken är givetvis den stora mängden berättelser. Förr i världen, 2017, var det underförstått att den som sticker ned handen i ett par byxor med samma slöa självklarhet som om de vore en chipspåse framför "Bingolotto" inte ska nämnas vid namn. Därav den slöa självklarheten. Det var ju bara att göra det. Den man som ville förnedra och förgripa sig på kvinnor kunde i allmänhet göra det helt riskfritt.

 

LÄS MER – Martina Montelius om teaterbranschen: "En värld marinerad i kvinnoförakt 

 

Varför? För att offren för övergreppen skämdes. Sådan är det sexuella övergreppets logik. Den som utsatts känner sig ofta smutsig och äcklig och rädd efteråt. Så skildras också reaktioner på sexuella övergrepp i fiktionen. Hur många filmscener har vi sett där kvinnor hulkande skrubbar huden illröd efter en våldtäkt? Skam har varit den adekvata reaktionen.

"Jag ser på dig att du vill knulla!"

“Hennes liv blev förstört” – hur ofta ser vi den formuleringen om en kvinna eller flicka som utsatts för ett sexuellt övergrepp? Men varför är det hennes liv som är förstört, och inte förövarens? Vilka egenskaper och möjligheter har den våldtagna kvinnan för alltid gått miste om? Det är inte hon som har gjort något oförlåtligt.

Ja, ja. Jag var ett ärrat proffs på att utsättas för övergrepp 1995 – herregud, jag var ju 20 år! För den kategori herrar vars fingrar ständigt var syltkladdiga var vi ungkvigor rena rama plockgotterna. Inget mer med det. Jag började jobba i teatervärlden vid 17 års ålder, och de allra flesta män jag lärt känna där är inte det minsta syltiga, men nog finns det en kategori som plaskar i veritabla syltswimmingpooler.

Det fascinerande med dessa män är att de tenderar att bli rosenrasande om någon vågar peka på deras handlingsmönster. I början av 2000-talet gick jag fram till en skådespelare jag var bekant med och tackade honom för den föreställning jag sett honom i föregående kväll. Man ska alltid tacka för föreställningen.

Mannen svar var: “Jag ser på dig att du vill knulla!”

Jag: “Nej, nej, jag vill inte knulla, jag vill bara tacka för föreställningen.”

Skådespelaren: “Jo, du vill knulla, jag känner det, kom nu så går vi och knullar.”

Jag: “Jag ska be att få tillönska en fortsatt trevlig afton.”

Tystnadskrav på kvinnor

Omedelbart återberättade jag händelseförloppet för mina vänner, och när skådespelaren insåg att jag inte hållit vårt replikskifte hemligt var hans vrede tyfonstark. “Kan du säga till din kvinna att inte glappa om mig!!”, skrek han några dagar senare åt min dåvarande fästman, medan jag stod alldeles intill.

Såväl jag som min fästman brast i skratt – ty vad kunde vi annars göra? Aktören i fråga hade måhända inte reflekterat över vad han själv kunde göra, eller underlåta att göra, för att bevara ett fläckfritt rykte. Och han var ingalunda ensam. Till vissa mäns modus operandi hör just tystnadskravet på kvinnor. I förekommande fall existerar ju fruar och flickvänner som helst inte bör invigas i sina amorösa kontrahenters härjningar genom andra kroppar och hjärnor. Någon ordning ska det väl vara.

När jag förra hösten fick förfrågan om att skriva en ljudbok var det med andra ord inte svårt att välja ämne. Mer än en lyssnare kommer sannolikt att tro att jag överdriver i min skildring av den manliga hjältens sätt att handla och uttrycka sig, men det gör jag inte. Bilden av kvinnan som chipspåse, slagfält och nappflaska i en och samma gestalt tycks tråkigt nog tatuerad på en viss grupp mäns näthinnor.

 

LÄS MER – Exklusivt utdrag ur Martina Montelius metoo-roman "Stackars Birger" 

Horor och madonnor

Kvinnan (den unga kvinnan) är platsen man söker sig till för att förrätta sitt känslomässiga tarv, tvätta sig ren och sedan svepa in sig i de uppblötta resterna av den kombinerade klosetten och reningsapparaten. Uppdelningen i horor och madonnor är det inte så petnoga med numera – man kan köra en kombo, så att säga.

Detta utesluter inte att andra kvinnor kan få vara riktiga människor. Äldre kvinnor, till exempel, eller sådana som anses för fula. Till dem kan man säga: “Jag respekterar dig. Du är intelligent. Ibland är du lite fulsnygg, liksom.”

Och så kan man anförtro dem: “Jag skiter fullständigt i Lotta som människa, vet du, men jag vill se hennes bröst, jag vill knulla henne bakifrån!” Jajamensan.

Sylten, chipspåsen, reningsverket har gått och fått en mikrofon! Var ska detta sluta?

Jag kan riktigt höra de dova morrningarna från stjärnprydda loger världen över.

 

FOTNOT. Jean-Claude Arnault nekar mot alla anklagelser om sexuella övergrepp.

 

Martina Montelius är dramatiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hon gör också podcasten "Lunch med Montelius".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!