Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag väntar – när kommer muslim 2.0?

Sami Said är författare. Hans prisbelönta debutroman "Väldigt sällan fin" (2012) handlar om kulturkrockar och påtvingade kollektiv som en ung man med eritreanska rötter stöter på i det svenska samhället.Foto: Viktor Gårdsäter
Stopp! Måste man visa sig salongsfähig för att få anmäla en avvikande åsikt?Foto: Shutterstock
"Väldigt sällan fin".
"Monomani".

Hur ska vi tolka den senaste tidens motstridiga debatt kring Kaplan och Khan?

Sami Said vet hur muslimerna ska integrera sig.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Sami Said

Sami Said är författare. Hans prisbelönta debutroman "Väldigt sällan fin" (2012) handlar om kulturkrockar och påtvingade kollektiv som en ung man med eritreanska rötter stöter på i det svenska samhället.

Alla ogillar olika. Applådera er själva, ni välgörare, ni som försökte, och säg sedan utan att bäva att det är hopplöst. Även den mest ursäktande måste i ärlighetens namn medge att vi inte kommer längre med den upplaga muslimer vi för närvarande dras med. Handen på hjässan, finns det någon som tvivlar på att en ny skandal ska brisera snart?

Så här står jag och håller utkik efter en ny rörelse. Var trycker man okej för att uppdatera till Muslimer 2.0?

Ja, vi behöver muslimer som tar avstånd, gör det bara, kontextualisera inte, men det har också blivit tydligt att ett sådant tillvägagångssätt inte har tagit oss någonstans. Våra framträdande muslimer svär att de motsätter sig allt ont och de kippavandrar och prideparaderar, men anar man inte att de anstränger sig för mycket?

Påminner de inte om den på festen som är lite för tacksam över att få vara med och skrattar lite väl högt åt värdinnans skämt? Därför är det föga förvånande att ohyggligheterna svämmar ut i ljuset vid minsta granskning.

Börja nu inte invända:

Varför bara fokusera på oss? Vi är inte de enda människorna. De då?

Det är skillnad, det måste finnas skillnad. Lägg ner offerneurosen.

 

LÄS MER: Moskén – den arabiska garderoben

Stolta muslimer

Ja, ja, vi behöver muslimer som stolt och brytningsfritt står upp för Sverige och dess institutioner i stället för att vara lojala med sina importerade kulturer och hemländer. Men låt oss erkänna att det inte räcker. Inte på långt när.

Ta ner varje parabol från varje höghus.

Ja, tusen gånger ja, vi behöver muslimer som är på det klara med att de är självständiga individer med egna mål och inte ska underkasta sig kollektivs förväntningar. Var fri så länge du inte inskränker på andras frihet etcetera och om du ens för ett ögonblick undrar om det möjligen döljer sig en paradox här beror det på att du tänker fel. Antagligen hör du till den gamla sorten som ska sorteras ut.

Hur mycket islam tål en person, det är frågan. Låt oss en gång för alla bestämma 15 procent som översta gräns, om ingen annan har ett bättre bud. Lagom dos ospecifik andlighet, en skvätt solidaritet och voilà, rätten är anlagd.

Våra tankefel kan lätt korrigeras med ett par timmars läsning av Ivar Arpis ledare, men vi ska inte inbilla oss att det räcker. Vid det här laget borde vi ha insett att politiken endast är ett ytlager. Det är inte för inte som människor från samma socialgrupper kan samsas trots stora ideologiska oenigheter. Man måste vara lika först innan man kan vara olika.

 

LÄS MER: "Jag måste kunna kritisera islamism"

Måste vara lite bättre

Kom ut ur förorten. Ömsa ert skinn.

Ta nästa steg, vi måste djupare, låta det tränga längre in i oss. Vi behöver nya muslimer som går på teater trots att det är tråkigt eller för att det är tråkigt. Som vet vad ciskönad är och inte skäms för att bli sedda i en second-hand butik.

En ny generation, bättre rustade att verka i ett modernt samhälle och tillvarata dess förtjänster. En bourgeoisie, som rör sig lika vant i Södermalms salonger som i Östermalms. Sedan ska vi förstå varandra eller vi dem eller de oss eller jag dig åtminstone, för det finns inga kollektiv eller vad nu det rätta är.

Lär av Carl Hamilton, bara namnet osar klass. Det är en vars händer vi måste skaka.

Och eftersom muslimer kommer fortsätta misstänkliggöras måste vi vara lite bättre, lite mer på hugget. Det gäller att tills vidare överdriva sina sociala meriter för att framstå som mindre farlig. Trä pärlhalsbandet över huvudet, på med Dr Martens-kängorna, uttryck dig som en blandning av en caffè latte-sörplande Handelsstudent ("Skatt är stöld") och chai-drickande kulturvetare ("Det är problematiskt") och var först med att engagera dig i ömmande frågor. Rädda bina någon?

Vi ses på andra sidan.

 

LÄS MER: Lyssna nu för en gångs skull

 

Sami Said

kulturen@expressen.se

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.