Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag önskar mig en Marita Ulvskog i mediedebatten

Mattias Fyrenius Foto: ALEXANDER MAHMOUD
Marita Ulvskog Foto: JENS L'ESTRADE

Aldrig tidigare har det skett så stora förändringar i medieägandet i Sverige som under 2018.

Mattias Fyrenius tycker att omvälvningarna borde väcka större intresse hos politikerna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA | MEDIER. Härska genom att söndra har varit en maktmetod sedan Machiavellis dagar. Mediebranschen 2018 var inget undantag. Bolagen närmast tävlade om att skicka ut väldrillade kommunikéer som förklarade att för att fortsätta härska så var de tvungna att söndra. Men det handlade inte om att söndra fienden – utan sig själva.

Bonnier firade den historiska försäljningen av Bonnier Broadcasting (med bland annat TV4) för 9,2 miljarder med att oväntat berätta att Bonnier AB som mediekoncern i princip kommer att upphöra. Vägen till fortsatt framgång var i stället att dela upp verksamheten i åtta fristående bolag, sa man.

Norska Schibsted (SvD, Aftonbladet, Blocket med mera) ville inte vara sämre utan meddelade att de skulle dela upp sig i två mindre delar; en nordisk medietung del och en internationell verksamhet med fokus på deras så kallade rubrikannonsverksamhet. MTG (TV3, Viaplay med mera) och deras ägare Kinnevik hakade också på trenden genom att först dela ut MTG till sina aktieägare och även föreslå, just det, en uppdelning av bolaget.

Löfven verkar ointresserad

Även Göteborgs tidigare stolthet Stampen ville vara med på söndringsvågen och lät meddela att de, ”för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att utvecklas” delar upp verksamheten i en mediedel och en som hanterar tryckeriverksamheterna.

Nya tider. Onekligen. Det har aldrig skett så stora förändringar inom ägandet av svenska medieverksamheter under ett och samma år. Och nästan lika anmärkningsvärt är hur lite det har diskuterats utanför den innersta kretsen av medienördar. 

Det är inte många år sedan maktkoncentration inom medier var en central fråga (minns Marita Ulvskogs lex Bonnier). Då kämpade mediebolagen och deras ägare om att framstå som stora och mäktiga och man ville fortsätta dominera. Nu fick man en kort intetsägande mening i Stefan Löfvens regeringsförklaring på måndagen. En knappt hörbar viskning. När vi egentligen behöver stora ord.

Jonas Bonnier förklarade 2008 att Bonnier var tvungna att dubbla sin omsättning för att överleva och Schibsted satsade fram till nyligen enorma resurser på att utveckla egna teknikplattformar för att likt Gallerna i "Asterix och Obelix" ta upp kampen med Facebook och Google.

Och nu plötsligt verkar ingen vilja vara stor och knappt ens medieägare längre. Fast sanningen är nog snarare är det fortsatt är många som vill just detta, men när omvärld förändrats måste medieägandet till slut också göra det. 

Alla verkar ha kommit fram till att ägandet måste vara närmare verksamheterna: för att kunna agera snabbare gäller det att ha örat mot marken.

Kommer Bonnier att köpa Mittmedia?

Även om strategin är densamma är taktiken och syftet ganska olika. I bakgrunden finns den inte alltid klädsamma frågan om hur de maximerar ägarnas värde och det gäller inte bara mediebranschen. Det råder närmast en global trend att gå bort från de stora ägarkonglomeraten som länge var doktrinen för att lyckas. 

Sannolikt är detta det huvudsakliga skälet bakom Kinneviks och MTG:s agerande. Både MTG och Stampen gör dessutom förändringar som kan ses som ett sätt att underlätta en eventuell försäljning. 

Bonniers drivkrafter är mer komplexa, men jag tror man misstar sig grovt om man bedömer att det handlar om en reträtt. Jag tror att de helt enkelt har insett att verksamheterna mår bättre av att vara relativt självständiga och arbeta nära kollegerna inom respektive medieform. Låt böcker jobba med böcker och tidningar med tidningar. 

När de välbehövliga pengarna från TV4-affären trillat in och gjort Bonnier närmast skuldfritt kommer vi att se en hög aktivitetsnivå. Den senaste tidens spekulationer om att Bonnier News vill köpa det finansiellt pressade Mittmedia förvånar inte och jag är övertygad att de redan kastar långa blickar mot Västkusten och ett möjligt förvärv av Stampens mediedel där bland annat GP ingår. Resultatet av Bonniers påstådda nedmontering kan helt enkelt komma att bli precis tvärtom. 

Schibsteds nordiska imperium

Aftonbladet och SvD:s ägare väljer en annan väg där de tror på att bygga ett starkt nordiskt imperium med många olika mediedelar. Deras specialisering ligger snarare i att verkligen kunna sin nordiska marknad. Även de, Schibsted, ska ha visat intresse för Mittmedia, men då sannolikt inte för att de är "tidningar” utan för deras starka geografiska positioner. 

Samtidigt som de stora jättarna på olika sätt vill specialisera sig, geografiskt eller medieformsmässigt, pågår en stark konsolideringsfas liksom underifrån där flera affärer har gjorts som bygger på att mindre tidningar/mediehus köps upp av de något större (Familjen Ander köper Nya Lidköpings-Tidningen, NTM köper Sörmlands Media med bland annat Eskilstuna-Kuriren). 

Med all sannolikhet kommer det kommande året och åren att bjuda på än fler medieaffärer. 

Det viktigaste för oss konsumenter är förstås hur allt detta påverkar journalistiken. Att det inte är enkelt att äga medier i dessa tider är helt uppenbart och det finns inget universalrecept. Men jag tror att dessa förändringar ger medierna bättre förutsättningar och därigenom också bättre medier till publiken. 

Även om alla chefredaktörer värda namnet vet att vilja hålla ägarna borta från det journalistiska arbetet tror jag det aldrig har varit så viktigt som nu att ha kunniga och modiga ägare. Min övertygelse är att ju närmare verksamheterna man är, desto mer förstår man och kan fatta bättre beslut. 

Oavsett om det handlar om att göra nya investeringar i rörlig bild eller audio eller vid behov fatta tuffa men välunderbyggda besparingsbeslut. Som redan Machiavelli visste var en ledares kanske främsta dygd att vara flexibel.

 

Mattias Fyrenius var till nyligen vd på Nobel Media och är styrelseledamot på Bonnierförlagen AB.

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!