Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jag kände mig som att jag dog inför smärtan"

Författaren Helena Granström är gäst i det sista och avslutande "60 minuter". Foto: OLLE SPORRONG

Expressen Kulturs podcast "60 minuter" avslutas med ett samtal mellan Eric Schüldt och författaren Helena Granström. 

Här berättar hon om att hitta sig själv i ett kargt fjällandskap – och hur en smärtsam förlossning satte henne i förbund med livet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

PODCAST | 60 MINUTER. I det sista och avslutande avsnittet av "60 minuter" samtalar Eric Schüldt med författaren Helena Granström. Sedan debuten med "Alltings mått" år 2008 har hon utforskat människan, tekniken och vetandets gränser med både skönlitterära och mer debatterande verk – också som kritiker här på Expressens kultursida. 

Hon har skrivit om graviditet i romanen "Hysteros", om ekvationer på vers i "Osäkerhetsrelationen" och rannsakat vuxenvärldens självbild i "Det barnsliga manifestet". I höst är hon aktuell med romanen "Standardmodellen", en svart komedi i universitetsmiljö.

Tillsammans beger sig Eric Schüldt och Helena Granström till ödemarken, bildligt men också bokstavligen. För samtalet i veckans "60 minuter" tar delvis plats vid randen av den svenska fjällvärlden.

Fjället som inre landskap

Hon berättar om sitt första möte med det karga landskapet i norr.

– Jag såg någonting som både liknade mig och som var genuint annat, säger hon.

Där, i den enorma, vidsträckta, kalla fjällvärlden fann hon en del av sig själv.

– Det låter ganska dystert. Men jag upplevde det som en famn. 

 

FAKTA: 60 MINUTER

"60 minuter" är en podcast från Expressen Kultur. Journalisten Eric Schüldt möter där Sveriges största kulturpersonligheter i tidlösa samtal om livet och konsten. Avsnittet med Helena Granström avslutar serien på totalt 50 avsnitt. Lyssna på gamla avsnitt här

 

– Vid det här laget är den mänskliga verksamheten så djupgående och så omfattande att ingenting riktigt undgår den. Men min känsla var nog att det fanns en väldig vila och en väldig trygghet i att stå inför någonting som, i alla fall ur mitt mänskliga perspektiv, alltid hade funnits där och alltid kommer att finnas kvar.

Att födas och dö

Naturen är central i många av Helena Granströms verk. Och då inte minst människans roll i naturen; människan som naturvarelse, snarare än kulturvarelse. Hon har ofta skrivit om graviditet och moderskap – det område där tillvarons villkor för många människor kanske blir som mest akut närvarande. För Eric Schüldt berättar hon om sin andra, smärtsamma förlossning.

– Utifrån sett var det en helt okomplicerad förlossning. Men jag kapitulerade, kan man säga. Jag kände mig som att jag dog inför den där smärtan.

En väldigt stark upplevelse

– Döden, eller döendet, eller egentligen livet, jag vet inte, allt, är egentligen väldigt frånvarande. I mitt liv i alla fall, och i mångas liv, tror jag. Det var en sorts erfarenhet som... jag ska inte säga att den gjorde mig mer bekant med döden, men den gjorde mig mer bekant med någonting som har med livet att göra.

– Det är ju lite mer jobb med barn än att bara föda dem, men jag skulle kunna tänka mig att föda barn igen. Det är en väldigt stark upplevelse och en väldigt skrämmande upplevelse just för att den är så enkelriktad och obönhörlig.

Behovet av ensamhet

Tillbaka på kalfjället. Efter det där första mötet har Helena Granström återvänt flera gånger. Platsen har för henne blivit sammantvinnad med ensamhet.

Var hittar du den ensamheten i dag, om du inte åker dit?

– Jag längtar efter den. Det är inte det enda jag längtar efter, i och för sig, men jag längtar också intensivt efter den. Jag tror att mitt behov av att söka den då var mycket större för att jag inte var säker på att jag klarade den, kan man säga. Det kändes på något mänskligt plan väldigt viktigt att klara att vara med sig själv. Och kanske till och med tycka om det. Och... nu kan jag det. Jag tror jag kanske hittade den ensamheten i skrivandet, faktiskt. 

Varför behöver du den i dag, då?

– Behöver inte alla den? Jag kommer nog behöva den så länge jag lever. 

 

Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.

Lyssna på förra veckans avsnitt, med Anders Arborelius.