Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag kan inte få nog av Alexander Salzberger

Alexander Salzberger.Foto: BOOKMARK FÖRLAG / BOOKMARK
"Kicktorsken".
Valerie Kyeyune Backström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.Foto: OLLE SPORRONG

Boken "Kicktorsken" börjar likadant som monologen med samma namn. Valerie Kyeyune Backström läser en Alexander Salzberger som kliver djupare ner i mörkret.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Minns ni er första besvikelse? "Kicktorsken" (boken) börjar likadant som "Kicktorsken" (monologen), uppgörelsen med Alexander Salzbergers  uppväxt, hans resa från Vällingby till Dramaten som förlaget lite klatschigt marknadsför den. 

Pjäsen sopade banan med kritikerna, sattes upp igen och igen, år efter år, eftersom efterfrågan tycktes omättlig. Även hos mig. Jag satt bänkad vid tv:n när det gjordes en "K special" om Salzbergers försök till försoning med sina föräldrar, eller är det frigörelse?

 

LÄS MER – Jonas Holmberg: "Kicktorsken" är en modig monolog

Fylla och våld

Alexander Salzbergers första besvikelse är den när hans styvfarsa lovar att inte dricka, att hålla sig nykter så att han kan skjutsa till fotbollsträningen och för första gången engagera sig i sitt barn. Hur det slutar kan man kanske räkna ut. 

Så fortsätter det. Extremt smärtsamma barndomsscener, präglade av fylla och våld, varvas med egna ungdomsförsyndelser, med det självförbrännande sökandet efter bekräftelse och kickar som pågar in i nuet. Och jakten på den biologiska pappan, förhoppningen att rötterna ska trolla bort allt ont. 

Barndomen

Bäst är boken när den beskriver barndomen, Salzberger skriver fram stunderna av glädje som ofrånkomligt bryts av skräck inför ännu en katastrof på ett sett som får det att vrida sig i magen av igenkännande oro. 

När jag läser försöker jag frammana hans röst, jag saknar tonfallen, närvaron som föds just när han själv gestaltar sin text, det är som att mitt huvud försöker kompensera den magi som uppstår när Salzberger står på scen. 

 

LÄS MER – Valerie Kyeyune Backström: "Skända jaget. Karva in "KUKEN" på badrumsspegeln"

 

Droger och trauman

Ändå finns det något befriande i att en bok slipper förhålla sig till de krav på uppbygglighet som en monolog riktad mot ungdomar ändå för med sig. Här tecknas ett djupare porträtt av berättaren, fyllt av svineri, manipulation och övergrepp. Hur han skiftar mellan offer och förövare, hur lusten att flippa, döva med droger står i direkt relation till hans trauman.

Det är inte lika glasklart som i monologen, men om man inte har sett den, eller som jag inte kan få nog, är "Kicktorsken" en gåva. Nu ska jag lyssna på ljudboken. 

Den är det Salzberger själv som läser in.

 

 

SJÄLVBIOGRAFI

ALEXANDER SALZBERGER

Kicktorsken

Bookmark, 288 s.

 

Valerie Kyeyune Backström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida. 

Läs fler av Valerie Kyeyune Backströms texter här.