Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag har varit mer förövare än feminist

Jenny Nordlander. Foto: Natur & Kultur.
Linda Skugge. Foto: ANNA-LENA AHLSTRÖM

Jenny Nordlanders bok om att vara kvinna och journalist ger Linda Skugge en obehaglig insikt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SAKPROSA. Jag hittar en kvällstidning i sommarstugan och läser om killarna som på Rhodos begår övergrepp utan konsekvenser, våldtäkt kallas på bargatan för ”incidenter”. Om en tjej ligger med en kille och sedan vill gå hem med en annan tar den första killen betalt (!) av denne för att han var först.

Jag utgår från att tidningen måste vara lika gammal som allt annat i stugan, där pocketböckerna pryds av toplessbrudar och män med vapen, för jag minns tydligt att jag på 90-talet skrev en krönika om exakt samma sak, fast då var resmålet Cyperns Ayia Napa.

Sedan läser jag en bok om att vara kvinna och journalist, om Sara Abdollahi som valde att sluta på sitt jobb som chefredaktör för Författaren efter massivt motstånd, om Jenny Nordlander som fick dödshot efter att ha visat sin gravidmage och lite könshår, om att Nordlanders chef slog näven i bordet och skrek att hon var rasist mot vita män för att hon lagt ut en annons där hon sökte en bred representation bland skribenterna, om att Greta Thurfjell sextrakasserades och först efteråt insåg att det inte var en gåva, om att kvinnor inte orkar fronta sina jobb med eget namn på grund av konsekvenserna, om kvinnliga journalister som måste täcka upp för slappa män, om män som både snor och tar äran för kvinnornas idéer, om att så många kvinnliga skribenter gråter på sina jobb.

Skarpa "Mellan raderna"

Det är bara det att kvällstidningen och boken inte är gamla – utan nya. Boken är Jenny Nordlanders skarpa ”Mellan raderna – en bok om att vara kvinna och journalist”.

"Jag är mer förövare än offer", säger Madelaine Levy i ”Mellan radernas” starkaste text, där hon berättar om hur hon som chefredaktör på en modetidning hade kunnat göra mer gällande de sexuella trakasserierna. Hon kunde ha skyddat de unga kvinnorna, varit hårdare, mer närvarande, hon medger att det fanns en blindhet.

”Vilken struktur det är man vidhåller” går som en röd tråd genom boken. Trots trakasserier, hot och tårar vittnar kvinnorna om den så viktiga Manliga blicken, om att söka positiv uppmärksamhet från männen, om illojaliteten det skapar kvinnor emellan. Samma mening klistrar sig fast efter att ha läst Kristina Lindhs fantastiska artikel i SvD (22/7-18) om att bli kvinna är att träda in i begärets blick. Om metoo-vittnesmålen som en bekräftelse på sexuell gångbarhet. Om hur normaliserad övergreppskulturen är. Om att känna sig bortvald bara för att man inte kan vittna om några övergrepp. Som författaren Malin Lindroth säger i artikeln: lyckas man inte ens göra sig aptitlig blir man ”det lägsta patrasket”, den oknullbara.

 

LÄS MER - Linda Skugge: Mitt barn är en kärlekshistoria som tar slut 

Hatade tjejband

Det ingen verkar minnas i dag är att jag under säkert hälften av mina år som Expressenkrönikör stoltserade med att jag ”hatade” tjejer. Åh, som männen älskade mig då! Nej, de ville inte ligga med mig men jag fick vara med och supa på krogen där de raggade på andra (unga) brudar att ligga med. De knullbara. Jag skrev att jag ”hatade” Riot Girrls och andra ”tjejband” och det är en skam att jag ens fick göra Fittstim. 

Som en efterhandskonstruktion försöker jag försvara mig genom att säga jag som ung, obildad tjej från orten inte förstod mönstret – att patriarkatet har en del att tjäna på att en kvinnas liv går ut på att bli sedd av Mannen – när det i själva verket var första gången jag verkligen fick vara med, vara en i gänget, någon man skrattade med, någon killarna tyckte dög.

Men jag var fanimig mer förövare än offer. Jag var en svikare.

Jag har misslyckats som feminist. Övergreppen på charterorterna fortsätter som om vore det 1993 och kvinnor gråter fortfarande på tidningsredaktionerna.

 

Linda Skugge är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hon har bland annat skrivit boken "Flygfärdig".

 

SAKPROSA

JENNY NORDLANDER

Mellan raderna – en bok om att vara kvinna och journalist

Natur&Kultur, 196 s