Jag har noll intresse av att uppfostra tv-publiken

MEDIEDEBATT. När man som programledare på SVT intervjuar någon av Sverigedemokraternas företrädare kan man vara säker på hur efterspelet kommer se ut: SD-sympatisörer kommer förklara krig mot dig för att du tagit ditt jobb som journalist på allvar, och haft oförskämdheten att ställa frågor om rasism och främlingsfientlighet.

DN:s högt profilerade tv-krönikör Johan Croneman kommer glupskt kasta sig över intervjun och skriva en sida om vilket historiskt haveri som har inträffat; du har släppt in rasisterna i värmen, och han kommer låtsas som om inga kritiska frågor ställdes.

Nu börjar en visklek som sprider sig till andra i medielandskapet som gärna hörs i debatten så fort Sverigedemokraterna är på tapeten. Aftonbladets krönikörer kommer hungrigt sluka Cronemans text, men inte vara överdrivet intresserade av att se det kritiserade programmet. De lögnaktiga beskrivningarna av intervjun fortplantas i snabb takt. 

Därefter är det dags för jokern i leken – det kan till exempel vara en före detta tv-chef som inte fått så mycket airtime på sistone, och som gärna drar en vals för att få lite uppmärksamhet i en fråga som ligger honom varmt om hjärtat. Den felaktiga bilden av intervjun med sverigedemokraten lever vidare och sprids i alla tänkbara kanaler.

Detta förutsägbara scenario har jag sett upprepas i åratal i samband med egna och andras intervjuer med företrädare för Sverigedemokraterna. Den enda skillnaden i dag jämfört med tidigare är att inte ens Aftonbladets krönikörer och ledarskribenter längre kräver att SD inte ska få vara med i tv. Så något har ändå hänt sedan Agendas redaktion för 7-8 år sedan anklagades för att gå rasisters ärenden när ett av riksdagens partier bjöds in till programmet.

Tro inte allt ni läser, SVT fortsätter självklart att ställa kritiska frågor.

Men fortfarande är frågan om sverigedemokraters medverkan alltså laddad, det visar reaktionerna efter ”Min sanning” med Mattias Karlsson i söndags. Och under tiden ser vi en polarisering som bara växer. Oviljan att förstå andra människors drivkrafter och upplevelser gräver allt djupare gravar mellan oss, en oroande och potentiellt farlig utveckling, se vad som händer i USA just nu.

Jag tror journalistiken kan göra en insats här. Vid sidan av ansvarsutkrävande intervjuer och tydliga markeringar mot antidemokratiska uttalanden kan det längre samtalet ge intressanta inblickar i andra människors världsbild. I ”Min sanning” vill jag försöka förstå vad som fick Sven Wollter att försvara Nordkoreas kommunism, vad som ligger bakom Hanif Balis hätska utfall, och vad som fick Mattias Karlsson att välja Sverigedemokraterna framför Socialdemokraterna.

Jag har stor tilltro till tittarnas förmåga att dra egna slutsatser och jag har noll intresse av att uppfostra tv-publiken. Det synsättet borde vid det här laget tillhöra en förgången tid. 

Till er som läst kritiken av ”Min sanning” med Mattias Karlsson men kanske inte sett intervjun: Tro inte allt ni läser, SVT fortsätter självklart att ställa kritiska frågor. 

Och allra helst – se intervjun själva och bilda er en egen uppfattning.

Av Anna Hedenmo

Anna Hedenmo är programledare på SVT och fd ordförande i Publicistklubben.

Lyssna på ”Två män i en podd”

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.