Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Jag fann skönheten och ljuset i islam"

Johannes Anyuru.Foto: Jan Wiriden
Eric Schüldt.Foto: Dan Hansson / Svd / TT

Eric Schüldt möter författaren Johannes Anyuru i det nya avsnittet av "60 minuter". Lyssna i mp3-spelaren eller via Itunes.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Lyssna på Johannes Anyuru är gäst i nya "60 minuter"

Ladda ner avsnitt
Spela upp i annan app

Författaren Johannes Anyuru fick sitt genombrott för en större publik med diktsamlingen "Städerna inuti Hall" (2009), en framgång som följdes upp med den flerfaldigt prisbelönta självbiografiska romanen "En storm kom från paradiset" (2012).

2007 konverterade han till islam, och i senaste avsnittet av "60 minuter" berättar han på djupet om sin religiösa övertygelse och hur det format hans författarskap.

– Jag var hemma hos min mamma på midsommar och plockade sju blommor och lade under kudden. Men i stället för att drömma om kärlek drömde jag att jag blivit blind. En otroligt levande, verklig dröm, där allting plötsligt kändes hopplöst och jag såg i spegeln att något var fel på mina ögon.

Som att vara förälskad

– I drömmen bad jag en bön ur Koranen. Och så pang vaknade jag på min madrass i morsans vardagsrum! Det var en väldigt stark upplevelse. Som när du är väldigt förälskad, det är omöjligt att förklara för andra varför du känner som du gör, men du vet i ditt hjärta.

Senare reste Anyuru av en slump till Madrid, där det religiösa uppvaknandet fortsatte.

– Jag ramlade in i en liten källarmoské bland afghaner och pakistanier, de blev jätteglada, kramade om mig och vi bad kvällsbönen ihop. Imamen ledde bönen på arabiska och jag fick en otroligt stark förnimmelse av att hela mitt liv fram tills dess handlat om att komma till den här platsen, den här kvällen, och lyssna på det här budskapet från världarnas Herre. Då blev jag muslim.

 

Kolonialt förtryck

I samtalet med Eric Schüldt (som är inspelat före terrorattacken i Paris den 13 november), beskriver Anyuru extremismen som en konservativ och politiserad form av islam sprungen ur det koloniala förtrycket.

– Under kolonialismen blev islam mer än en religion, det blev också en strävan efter att bevara en identitet. Det kom fatwor som förbjöd koloniala vanor, som att äta med kniv och gaffel. Man definierade sig själv utifrån förtryckaren som försökte utplåna ens kultur, det blev en reaktion. Den präglar fortfarande grupper som IS, vars enda idé är att bekämpa västmakterna. Det är samma tankegång som om jag skulle bestämma att min fru ska ha burka bara för att Jimmie Åkesson vill förbjuda burka!

– Det är synd och hemskt att så många muslimer i dag inte lever som muslimer – jag brukar säga att det bästa argumentet mot islam är muslimerna själva. Men paralysen håller på att släppa, det börjar bli möjligt att se skönheten och barmhärtigheten igen.

Det är framför allt det poetiska bildspråket i Koranen som har gjort honom till muslim:

– Ofta i mitt liv när jag har brottats med problem i vardagen har jag slagit upp Koranen på måfå, och nästan allting talar till det innersta i mig. Det handlar om mig, om mitt liv just nu. Som när min mamma gick bort i våras. Det finns tröst.

 

Muslimen vet inte bäst

– Det svåraste är att överlämna sig intellektuellt, överge känslan av att "jag själv vet vad som är bäst för mig". Den känslan måste man lämna när man blir muslim, den moderna idén om att det är jag som vet vad jag ska göra. Samma sak med läran om att det som är jag är min kropp och mina begär. Religionen säger att den du verkligen är, är en viskning som kommer till dig i en dröm. En dag kommer du att se att det du trodde var du, det var bara damm. Du är något annat.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.