Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jag borde få intervjua Dylan"

Fredrik Wikingsson är de svenska Dylanfansens ansikte utåt.
2014 bjöd Bob Dylan på en privatspelning med Fredrik Wikingsson som enda åskådare. Foto: JIM LO SCALZO / EPA / TT

Fredrik Wikingssons ointresse för Nobelpriset har fått stor uppmärksamhet. Men nu inser han att det kan ha bränt hans chanser att få intervjua Dylan.

– Jag kan uppleva en nästan bottenlös förtvivlan när jag inser att det aldrig kommer att bli av. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det finns få saker som kan alstra så starka känslor som en annan persons uppenbara frånvaro av känslor. 

Det går att applicera på kärlek, och det går att applicera på Nobelpriset, vilket demonstrerades med all önskvärd tydlighet i höstas, när Svenska Akademien tillkännagav att Bob Dylan hade tilldelats litteraturpriset. 

Vissa gladdes åt beskedet, medan andra – med Sydsvenskans Per Svensson i spetsen – såg det som en seger för trumpiferingen av västvärlden. 

 

Läs mer: Här är svaren på dina frågor, Bob Dylan 

 

Varför pissar Fredrik Wikingsson på Nobelpriset?

Hur man än ställde sig till saken förenades emellertid alla svenskar i ett avseende: alla utgick från att programledaren Fredrik Wikingsson, som det senaste decenniet har kommit att framstå som en ambassadör för den stolta skaran av landets Dylanfanatiker, skulle gå den lyckligaste dagen i sitt liv till mötes. 

Den svenska befolkningen hade dock fel i sitt antagande. I stället för himlastormande lycka uppvisade Fredrik Wikingsson, på Twitter såväl som i en rad intervjuer, ett brinnande ointresse för hela affären. Detta gjorde folk upprörda. Arga mail började strömma in i Fredrik Wikingssons mailkorg. Varför är du inte glad, undrade folk – varför pissar du på Nobelpriset? 

– Jag har nog aldrig varit med om ett sådant mullrande förut, säger Fredrik Wikingsson. 

– Men det finns väl en massa dimensioner i varför folk blev sura, och en sådan antar jag är att det finns en latent stolthet över Nobelpriset i alla folklager, eftersom det är en av fem, tio saker som gör att vi existerar internationellt.

 

Läs mer: "Det här är Dylans sätt att utöva sin makt" 

 

Bob Dylan behöver inte Svenska Akademiens godkännande

Men vad kommer sig ditt ointresse för Nobelpriset av?

– Dylan är oerhört viktig för mig, men min relation till honom är inte avhängig vad andra människor ser i honom. Och jag tror att när folk skickar grattis till en, "vad kul för dig att Dylan vann priset", då är det ungefär som att de säger: ”Nu fick du rätt." Jag tror att folk, även om de kanske inte artikulerar det fullt ut, kanske tänker: ”Vad bra han måste må nu när han fått rätt till slut efter alla år." 

– Och i min kärleksrelation till Dylan, så är jag väldigt långt ifrån det där. Visst, man har suttit på fester och hållit hov om att han är en bra sångare hit och dit, men man får ju inte rätt bara för att Akademien håller med en – man har ju alltid haft rätt i sitt huvud. 

– Han skulle kunna vara hur bespottad som helst och han skulle fortfarande vara lika betydelsefull för mig. Så det spelar ingen roll om han vinner Nobelpriset eller den Franska Hederslegionen. 

Så det handlar inte om att du hyser någon aversion mot just Svenska Akademien?

– Nej, och jag känner ingen aggressivitet gentemot människor som lyckönskar mig. Men det sjuka är att det låter så kallt när man säger att man inte bry sig – frånvaron av glädje eller avsky framstår som liktydigt med motvilja. Det låter aggressivt men egentligen är det bara så att det inte spelar någon roll. 

 

Läs mer: Patti Smith: "Jag kunde inte få ut Dylans ord på scen" 

 

Kan uppleva en bottenlös förtvivlan

Har du fått någon inbjudan till De Adertons intima möte med Dylan? 

– Jag har inte fått någon, och varför skulle jag få det, herregud. Men vad som möjligtvis hade ökat mina chanser att bli bjuden hade ju varit om jag hade uttalat mig lyriskt om det här priset. Så det spelet har jag helt bommat. 

Kan du ångra det i efterhand? Hade du velat få en personlig inbjudan från Sara Danius?

– Man kan inte vara hur kalkylerande som helst. Men visst, om Dylan inte skulle orka skriva någon föreläsning utan hellre blir intervjuad på en scen så borde jag göra det – för Sveriges internationella anseendes skull. Det är tveklöst så att av de tio miljoner människor som bor i Sverige är jag bäst lämpad för det jobbet. Jag kan vara självutplånande i vissa sammanhang, men vad fan, vem skulle göra det bättre än jag? Ingen. Jag kan uppleva en nästan bottenlös förtvivlan när jag inser att det aldrig kommer att bli av. 

Kommer du vandra omkring och spana efter Dylan i helgen?

– Jag har ju barn, så jag vet inte om jag hinner. Men det är möjligt att jag kan åka bort och stryka runt Grand Hôtel några timmar på lördag när mina barn har ridning.