Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

'Jag blir förbannad och vill skriva invektiv'

Svenska Akademiens Anders Olsson. Foto: Helena Paulin-Strömberg / LUBLIN PRESS
Expressen Kulturs Victor Malm. Foto: Izabelle Nordfjell
Ebba Witt-Brattström. Foto: Cornelia Nordström

Victor Malm om Akademiledamoten Anders Olssons slappa kritik av kritiken i Dagens Nyheter.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

De som klagar och kritiserar kritiken i dag, skriver den sällan själva. Eller de har gjort det en gång. Och slutat, varefter det naturligtvis står dem fritt att rentav förklara den död. Särskilt väl lämpar det sig när man inte längre upplever ett behov av den: akademiledamoten Anders Olssons artikel i gårdagens DN är i den meningen ett i sig ovidkommande exempel, som indignerat generalrepeterar några konventionella tankar om vad kritiken bör vara.

Illa, rentav dumt och skadligt, blir det dock genom ett till synes oskyldigt självhagiografiskt inpass. Kulturkritiken på 1980-talet, det decennium som Olsson själv satte väsentliga avtryck i, får i artikeln stå som det sista decenniet då det kritiska samtalet i Olssons ögon var värt namnet.

Nu? Förfall.

Vi ser samma struktur när Ebba Witt-Brattström dömer ut dagens feminism till 70-talets gloriaprydda fördel.

Blir förbannad

Om det föresvävat någon av dem att de kanske förväxlar - eller i alla fall mixar - nostalgi med kritiskt tänkande, finns det inga tecken på den tvekan i texterna de skriver.

Men det är sannolikt också typiskt för någonting som har satt spår i vår tid, där generationskampen snarare bedrivs nedåt än uppåt. Inte explicit, men genom att en figur som Olsson, som i princip lämnat offentligheten, går ut i den för att dödförklara.

Jag blir förbannad och vill skriva invektiv, förstås. I en fullt möjlig värld hade en äldre, strålande kritiker som Olsson inte klagat indignerat och abstrakt. Han hade bemött den unga samtida kritiken, samtalat - eller gått i strid - med den konkret i stället för att få den att kännas som bara till hälften medvetet symptom på allmänt förfall.

I den mån offentligheten har förvandlats till en scen för åsiktsprofilering och positionsintaganden, vilket Olsson menar, bekräftar han själv förvandlingen.

Säger man att något är dött tillräckligt många gånger dör det. Särskilt illa är det dock när de som tror sig vara kritikens försvarare kastar upp den på schavotten.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!