Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jack-böckerna går rakt in i blodet

Jens Liljestrand läser avslutningen av Martin Olczak och Anna Sandlers bokslukarserie om Jack.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FANTASY

MARTIN OLCZAK och ANNA SANDLER
"Spådomen om Jack" - "Drakar i Globen", "Bergtroll på Slottet", "Sjöodjur i Slussen" och "Demoner i Stadshuset"
Rabén & Sjögren, 6+

"- Det här kommer att bli det sämsta sommarlovet någonsin, muttrade jag och tryckte näsan mot fönsterrutan."

Så började "Trolldom i Gamla stan", första delen i bokserien om Jack Nilsson. Serien inleddes med fyra "Jakten på Jack"-böcker 2011 och fortsatte med fyra "Spådomen om Jack"-böcker, en svit som nu avslutas med "Demoner i Stadshuset". Författaren Martin Olczak och illustratören Anna Sandler har med sina inalles åtta bladvändare till äventyrsböcker förmodligen mutat in en försvarlig bit av Billyhyllan hemma hos en stor del av den spänningshungrande generationen nyblivna läsare i åldrarna sex till nio.

 

För mig personligen har åren med ett barn i Jackslukaråldern inneburit en resa genom alla stadier, från högläsning till en tid då det känns meningslöst att packa ner boken till semestern eftersom den ändå kommer vara utläst i vänthallen.

"Jack"-böckerna är en rak och okomplicerad berättelse om en tioårig föräldralös pojke som anländer till Stockholm för en sommar hos sin ungdomliga moster Betty, som har en brödrostverkstad (!) i Gamla stan (!!!). Bara den settingen visar vilket Stockholm vi befinner oss i - en pittoresk, mysig och mystisk turisthuvudstad, en liksom lindgrenskt eller kanske rentav spielbergskt besjälad stad där vi flyger på moped över takåsarna och bemästrar varulvar, häxor och lömska dvärgar på löpande band.

 

I "Jakten på Jack"-böckerna snubblade Jack över en trolldomsbok som ledde honom in på ett omtumlande sökande efter de försvunna föräldrarna. I "Spådomen om Jack" är han till en början återförenad med sin mamma och pappa, men kastas snart in i ett nytt äventyr, tillsammans med moster Betty, vätten Rurik och nytillskottet, draken Silvertass.

Till skillnad från den föregående kvartetten finns denna gång en tydlig nemesis i form av statyn "Sankt Göran", som visar sig vara allt annat än ett helgon. Jack drabbas av en profetia om sin egen död och tvingas kämpa mot sitt eget oundvikliga öde.

Nej, storyn är kanske inte den mest logiskt sammanhängande och är väl mest baserad på att pricka så många platser - Slussen, Globen, Vasamuseet, tunnelbanan - och monster som möjligt, interfolierat med maximalt antal cliffhangers. Som huvudperson saknar Jack egenskaper som går djupare än en preferens för hawaiipizzor med mycket ost. Vätten Rurik är mest en skojig sidekick, och moster Bettys eller föräldrarnas vuxenvärld är höljd i dimma.

 

Mitt främsta problem med böckerna är dock inte bristen på dimensioner, utan att det hela är så uppenbart imitativt. En romanserie om en föräldralös pojke som upptäcker att han är trollkunnig - hmm, vad påminner det om?

Jag hittar också referenser till J R R Tolkien, C S Lewis och Stephen King, till "Game of thrones"-mytologin, till filmen "Minority report" och förstås till allehanda folksagor. Snarare än ett eget narrativ bygger "Jack"-böckerna på samplade klichéer ur fantasy- och skräcklitteraturens repertoarer, paketerad i en lättsmält, humoristisk och snabbläst form och bildsatt med varma, mjukt skuggade kolteckningar.

Liksom exempelvis Martin Widmarks och Christina Alvners "Nelly Rapp"-böcker går "Jack"-böckerna, om inte in i hjärtat, så åtminstone rakt in i blodet. För den som vill bjuda sitt barn på ett eskapistiskt sommarlov fullt av äventyr och magi har de all den läslust man kan önska sig. Det bästa betyg jag kan ge "Jack"-böckerna är vad jag upplevde vid det magiska ögonblick då jag sa till mitt barn: "Vill du veta vad som händer i nästa kapitel får du läsa själv."

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.