Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Italien i kyla

Foto: Stefano Lorefice

Silvia Avallone söker sig i sin andra roman till sina hemtrakter i italienska alperna.

Ulla Gudmundsson, ambassadör i Vatikanen, läser en ny stark berättelse av författaren som slog igenom med "Stål".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

Silvia Avallone
"Marina Bellezza"
Rizzoli, 509 s.

Den italienska krisen märks inte på de eleganta kaféerna i Roms centrum. Den gräver ur strukturerna i periferin. Det är detta marginaliserade Italien som intresserar Silvia Avallone. Hennes första, kritikerrosade, roman "Stål", som har översatts till 22 språk och även filmats, handlade om människor i skuggan av ett stålverk i avindustrialiseringens epok.

Miljön i Avallones nya roman "Marina Bellezza" är en avfolkad dal i de italienska Alperna. Ett Italien där en norrlänning skulle känna igen sig – granar, glashala vintervägar, snöskottning, viltolyckor. Bergen som en evig fond för människornas liv.

Bokens grundtema är: hur ska en ny generation överleva, skapa sig en framtid i ett samhälle i djup ekonomisk kris? Där skolor, bibliotek och postkontor stängs? Där studier på sin höjd leder till halvtids projektjobb eller till emigration?


I centrum står Marina och Andrea. De är, som i Gun-Britt Sundströms klassiker "Maken", två personer som ”vill ha varandra men inte kan enas om formerna för detta havande”. De dras oupphörligt till varann och stöter bort varann igen som två magneter. Deras livsstrategier är diametralt motsatta. Marina är fanatiskt besluten att komma loss från vischan, från en alkoholiserad mor och en ständigt svikande far, göra pop- och tv-karriär.

Andrea vill ta steget tillbaka, strunta i studierna, utmana föräldrarna som ser honom som misslyckad, bli mjölkbonde som farfar. Tredje person i konstellationen är Elsa, plugghästen som i alla år varit hemligt förälskad i Andrea och som genom slumpens spel hamnar i korselden mellan honom och Marina.


Våld och åtrå är livets fundamenta, tänker Andrea. Att bli vuxen är att lära sig bemästra de krafterna. Och våldet går som ett stråk genom "Marina Bellezza", från den ohyggliga scenen i början med en påkörd hjort till den snöstorm som är romanens dramatiska höjdpunkt.

Boken är berättartekniskt skickligt uppbyggd, handlingen drivs kraftfullt framåt, scenerna växlar - sjaskiga barer, glassiga tv-studior, Facebook och Itunes, dyngluktande lagårdar. En mystisk, traumatisk händelse i Marinas liv tre år tillbaka får först på slutet sin förklaring.


Man behöver inte läsa Avallones efterord för att se var hennes sympatier finns. Hon är uppvuxen i dalen där romanen utspelas. Att hon vet hur det går till när en kalv föds råder det ingen tvekan om. Kärleken till alplandskapet går som en röd tråd genom boken. Marina, det flytande, postmoderna objektet som bara existerar på skärmen eller med publik, försvinner. Andrea och Elsa bygger var för sig ett nytt liv. Ingen happy end, men ett slags försoning och en liten smula framtidshopp.

"Marina Bellezza" är en bok om tillhörighet och övergivenhet, om rotfasthet och instängdhet. Problematiken den skildrar är inte bara italiensk, den är spansk, grekisk, europeisk, global. Det är en stark bok, av en ung författare på väg att skriva in sig i en stor berättartradition. Jag utgår från att den här boken liksom "Stål" snart blir tillgänglig för svenska läsare.


Ulla Gudmundsson

kulturen@expressen.se 


Ulla Gudmundsson är skribent och diplomat.