Transkvinnan Laverne Cox, känd för sin roll i tv-serien "Orange is the new black". Foto: PRESS/LIONSGATE
Transkvinnan Laverne Cox, känd för sin roll i tv-serien "Orange is the new black". Foto: PRESS/LIONSGATE
Isobel Hadley-Kamptz

Ska vi debattera människors rätt att existera?

Publicerad

Kajsa Ekis Ekmans debatt om transkvinnor och biologi vore otänkbar om den gällde andra gruppers rätt att existera.

Isobel Hadley-Kamptz ser en tidsanda av förtryck och intolerans marschera in på dagens kultursidor.

KULTURDEBATT | KÖNSPOLITIK. Om jag ser en enda till person kalla det här en ”intressant debatt” vet jag ärligen inte vad jag gör. I flera veckor nu, efter Kajsa Ekis Ekmans första debattinlägg, har folk i text efter text intellektuellt vridit och vänt på begreppen och prövat ”tankar om kön och transexualitet (sic!)” som Karin Olsson skrev häromdagen

Jag tror inte att jag har hört ordet ”transsexualitet”, vare sig fel- eller rättstavat, på mer än tio år. Det måste ha varit slutet av 1990-talet som vi kämpade för att få människor att förstå att transsexualism eller könsdysfori som man säger i dag inte har något alls med sexualitet att göra. Det var då någon gång som en bekant till mig av staten tvingades skilja sig från sin fru för att få rätt könssiffror i personnumret. Sedan ingick de partnerskap i stället, eftersom de ju fortfarande älskade varandra.

För det finns ett ganska stort problem med det här härliga spännande prövandet. Det kanske inte slår alla dessa professorer, konstnärer och debattörer som deltar, men det handlar om verkliga personer, som gång på gång på gång får läsa i tidningen att de kanske inte egentligen finns.

Kajsa Ekis Ekman avbokad

För det är ju det som är grunden för Ekis Ekmans och andras påståenden och ständiga felkönanden, att transkvinnor inte är riktiga kvinnor, att de är ett hot både mot kvinnorörelsen och mot andra kvinnor när de försöker appropriera kvinnlighet och nästla sig in i könsseparatistiska rum, som omklädningsrum, toaletter och kvinnojourer. 

Den debatten hade vi också för 15 år sen. Roks, som nu kritiseras för att de inte vill låta Kajsa Ekis Ekman tala på en konferens, slets nästan isär av diskussionen om huruvida man skulle ta emot också transkvinnor på jourerna.

Många hävdade då också att förekomsten av misshandlade transkvinnor på jourerna skulle utgöra ett hot mot andra utsatta kvinnor, eftersom transkvinnor ju egentligen var män. Till slut landade Roks i den i mitt tycke enda rimliga slutsatsen att man måste ta emot alla kvinnor som behöver hjälp. 

För min del tycker jag att Ekis Ekman hade kunnat tala på den där konferensen ändå, men jag har svårt att tro att folk med samma kraft skulle kampanja för hennes rätt att göra det om gruppen kvinnor som hon ville diskutera om huruvida de verkligen var kvinnor hade varit till exempel lesbiska, eller svarta.

Ebba-Witt Brattströms argument

Ebba Witt-Brattström å sin sida anförde Sojourner Truths tal ”Aint I a woman” som argument mot transkvinnor, till synes utan att ens veta om att det handlar om just rätten att få vara kvinna, att få ses som kvinna och människa även om man inte passar in i den förhärskande modellen.

Vi lever i en tid av reaktionära bakslag, så man kanske inte borde bli förvånad. I en av texterna framförde för övrigt Ekis Ekman också uppfattningen att etnicitet ju är statiskt, så varför skulle inte kön vara det? Själv kämpar jag för all del mot uppfattningen att etnicitet inte skulle kunna förändras, blandas, väljas, men uppenbarligen är Ekis Ekman och jag på olika sidor också i den kampen. 

Är det något man lärt sig av de senaste årens politiska utveckling så är det att inga segrar någonsin är vunna. Förtrycket och ofriheten och hatet kan alltid komma tillbaka, hittar alltid nya entusiastiska påhejare.

Det är möjligen förvånande att just när det gäller transpersoner så tycker progressiva kultursidor att debatten om deras rätt till existens och självbestämmande är så spännande att den är värd hur många texter som helst.

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

 

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med PM Nilsson och Göran Greider om bildningskultur och folkhälsa för barn. Programmet finns också som podcast. 

Relaterade ämnen
Isobel Hadley-Kamptz
Isobel Hadley-Kamptz
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag